Efter andra världskriget dök injektionsmissbruk av amfetamin upp i Sverige. Följden blev att medicinalstyrelsen i olika omgångar skärpte kraven på läkarnas förskrivningspraxis beträffande amfetamin. När läkarförskrivningarna i praktiken upphörde följde 1957 en våg av apoteksinbrott över hela landet. Apoteken fick byggas om och inbrottssäkras.
Sedan apoteksinbrotten stoppats återstod endast ett kryphål för att skaffa fram knarket. Det var telefonrecepten. Förslagna personer, ofta missbrukare, tog sig in i de större sjukhusen och satte sig i någon vaktmästarskrubb, tvättstuga eller vad de kom över, och ringde i namn av någon läkare på sjukhuset in kopiösa mängder amfetaminrecept till olika apotek. Det fanns också läkare som skrev ut stora mängder tabletter. När apotekspersonalens kontroll ringde via sjukhusväxeln brukade man få en klapp på axeln för sin noggrannhet. Dessa förhållanden ledde till att telefonrecepten på narkotika avskaffades 1960. Därefter kunde man bara skriva ut fem doser per telefon och det var helt ointressanta kvantiteter.
Först sedan telefonrecepten upphört, alltså i början av 60-talet, började svenskar resa ned till Spanien och Kanarieöarna för att köpa amfetamin, som länge såldes receptfritt där. Man köpte kanske knark för en tusenlapp åt gången och fick en gratissemester varje gång. Samtidigt ska man komma ihåg att preludin (fenmetrazin) var helt lagligt som läkemedel fram till 1965, ritalina (metylfenidat) och en del andra centralstimulerande medel är fortfarande lagliga som läkemedel men narkotikaklassade. En missbrukare kunde alltså lätt få dem utskrivna av mindre nogräknade läkare. Idag används dessa läkemedel som behandling för bl.a. ADHD.
På detta sätt försörjdes hela den svenska narkotikamarknaden fram till 1960-talets slut, då dessa svenska småimportörer, av narkotikapolisen kallade ”semestersabotörer”, slogs ut i den stora polisoffensiven mot knarket 1969. Först efter detta, kring 1970, kom mer storskalig knarksmuggling och knarkhandel in i bilden. Preludin var mycket vanligt vid denna tid och på Roskildefestivaler vid mitten av 1970-talet kunde man köpa narkotika helt öppet i marknadsstånd, preludin kunde man ösa upp hektovis, LSD kunde fås i den färg man önskade och det fanns hasch i alla möjliga kvalitéer och färger.
Tysken Karl Pauksch var en av de första stora knarksmugglarna. Innan han slog sig på knarklangning var han i huvudsak spritlangare. Han dominerade under flera år den svenska knarkmarknaden. När hans nät slogs ut 1972 dröjde det flera år innan missbruket kom upp till de tidigare nivåerna. Då hade även andra ligor, gäng och personer börjat med storskalig knarkhandel.
Karl Pauksch föddes i Breslau, då Tyskland men numera i Polen och med namnet Wroclaw, den 27 december 1938. I början av 1960-talet dök han upp i Skandinavien då han gifte sig med en dansk kvinna. Vid mitten av 1960-talet bosatte han sig i Stockholm. 1966 åkte han fast första gången och utvisades ur landet på livstid.
Han var dock snart tillbaka Sverige, faktiskt redan året därpå. Men snart var polisen honom på spåren igen. 1970 häktade Stockholms rådhusrätt Karl Pauksch i hans frånvaro. Pauksch anklagades för att under de senaste tre åren stått för 70 procent av knarksmugglingen till Sverige. Först två och ett halvt år senare, 1972, greps han av holländsk polis för brott mot utlänningslagen. Svenska myndigheter ville få honom utlämnad till Sverige. Men Nederländerna ville inte utlämna Pauksch eftersom det brott han gripits och dömts för var för lindrigt.
I juni 1973 dömdes Karl Pauksch till 8 års fängelse och livstids utvisning för grovt narkotikabrott. Tre år senare, i december 1976 rymde han från fängelset under en permission genom att kasta peppar i ögonen på vakterna. Efter en tid på rymmen blev han dock gripen igen. Han utvisades senare från Sverige till dåvarande Västtyskland men antogs fortsätta med att organisera knarksmuggling till Sverige.
I slutet av 1990-talet misstänktes han återigen för att smugglat in flera kilo fenmetrazin (Preludin) och häktades i sin frånvaro. Misstankarna väcktes då ett medlålders par från Salatrakten i oktober 1999 greps med drygt åtta kilo fenmetrazin i bilen. Polisen kunde sedan rulla upp en stor narkotikahärva med fäste i Västmanland. Totalt häktades 5 personer varav två från Tyskland. Samtliga var sen tidigare kända av polisen.
