Med polisproblem kan man mena två saker, dels problem som polisen har som exempelvis att det är kallt i polishuset i Lund. Sådana problem är mindre viktiga för oss som inte är poliser. Dels problem som vi andra vanliga människor har med polisen, problem som ju är problem inom polisen, polisiära problem, polisproblem. Dessa problem är av betydligt större vikt för vanligt folk. Ett sådant problem skrev jag häromdagen, den svårbekämpade rasismen inom polisen.
Ett annat problem jag skrivit om många gånger är de faktum att misstänkta brott eller övergrepp som begåtts av polisen utreds av polisen själv. Det förfarandet är ohållbart. Det behövs, precis som i Norge och Storbritannien, en oberoende myndighet som utreder poliser misstänkta brott. Det är enda sättet man kan få en rätsida på alla misstankar om att utredningar mot polisers brott läggs ner alltför ofta och det är enda sättet vi kan få rättvisa och ordentliga utredningar om polisers misstänkat brott.
Ett problem som blivit vanligare i terrornojans fotspår är att polisen griper oskyldiga människor på mycket lösa boliner, håller dem fängslade i häkte länge eller mycket länge. Detta fel och de övergrepp och olagligheter det resulterar i har i stor utsträckning med den hemliga säkerhetspolisen (SÄK eller Säpo) att göra. Den polisstyrka i vilken det i praktiken inte finns någon demokratisk insyn. Lösningen i det fallet är nog att Säpo får upplösas.
Andra problem med polisen är ineffektivitet, olika praktik och organisation i olika polisdistrikt, dålig samordning över läns- och regiongränser. Något som rikspolischefen Bengt Svensson talade om på konferensen Folk och Försvar.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Polisövergrepp, Rasistiska poliser, Oskyldigt gripna, Oskyldigt häktade, Terrornoja, Ineffektivitet, Polisens ineffektivitet, Folk och Försvar, Polisen, Brott, Samhälle, Politik
