Skyddsjakten på varg är egentligen en förtäckt licensjakt

Naturvårdsverket har höjt den regionala kvoten för skyddsjakt på varg med 165 procent (från 12 till 32 vargar) för jaktåret 2012. Jämtlands län har delegerats beslutanderätt om skyddsjakt på oklara grunder och får ensamt förfoga över sju vargar, medan övriga sex län tillsammans får 25 vargar. Hur skyddsjakten på varg under 2012 kommer att avlöpa hänger nu helt och hållet på hur länsstyrelserna kommer att hantera sina nya befogenheter.

– Det är svårt att säga vad som motiverar en så stor ökning. Om det är en signal att länsstyrelserna kan vara frikostiga med skyddsjakt eller om det motiveras av att man verkligen tror att så många vargar kommer att orsaka allvarlig skada under 2012, säger Ann Dahlerus, Generalsekreterare för Svenska Rovdjursföreningen.

Felaktig slutsats om skador

Naturvårdsverket uppger att risken för allvarliga skador ökar eftersom antalet vargar ökar, en slutsats vi inte håller med om. Statistiken visar tydligt att skadorna inte ökar i takt med att vargstammen gör det. Det är oftast enskilda vargindivider som i olyckliga situationer orsakar skadetoppar.

Av kvoten på 12 vargar för 2011 sköts 10-11 vargar efter beslut av länsstyrelserna under fjolåret, så vitt vi vet. Och då räknar man in sex döda vargar under tidsperioden november 2010 till 15 januari i år, inom renskötselområdet i norra Dalarna. En stor brist är att inte alla skyddsjakter redovisas tydligt på ett ställe, vilket gör det svårt att få en överblick. Naturvårdsverkets motivering av den kraftigt höjda tilldelningen att det ”visade sig vara för lågt för det behov som uppkom under 2011” är därför svår att förstå.

Kraftig inbromsning

Kvoten på 32 djur förefaller utgå från ett forskarunderlag som beräknat att om vargstammen beskattas med 15-30 vargar så kan tillväxten (med stor osäkerhet) hållas på ca 10 procent. Om samtliga djur skjuts skulle det innebära en kraftig bromsning av den naturliga tillväxten i stammen. Utöver den skyddsjakt som delegeras via den regionala kvoten kan ju även Naturvårdsverket besluta om skyddsjakt, liksom enskilda personer, som kan skjuta varg med stöd av §28, varför slutsumman även kan bli större än 32 vargar.

Naturvårdsverket uppger att ”en viss” tillväxt behövs för att vargstammen ska uppnå den eftersträvade gynnsamma bevarandestatusen. Sanningen är nog snarare att vargstammen behöver växa till sig både snabbt och ordentligt av flera skäl. Dels bör den växa för att motverka att den svåra inaveln ökar ytterligare, dels behövs en ansenlig tillväxt för att gynnsam bevarandestatus ska uppnås. Ju sämre det genetiska läget är desto mer och fortare behöver stammen växa.

Allt fler regionala beslut om vargjakt

Inriktningen i den nya rovdjurspolitiken sedan 2009 är att alltfler beslut ska tas på länsstyrelsenivå. Därför delegerar nu Naturvårdsverket beslutanderätten om skyddsjakt på varg till de, sammanlagt sju, län som i viss mån uppfyller kriterierna för en sådan delegering.

Regeringen har nämligen infört en särskild paragraf i Jaktförordningen så att jaktbeslut kan delegeras även om de egentliga kriterierna för delegation inte är uppfyllda. Ett kriterium är att det ska finnas fastställda miniminivåer. Men det finns ingen fastställd miniminivå för varg i landet över huvud taget och i de flesta län saknas riktlinjer för förekomst av varg. Ändå delegeras jaktbesluten om varg – trots att fastställda nivåer saknas på både nationell och regional nivå.

Jämtland inte kvalificerat

Ett annat kriterium för delegering är det ska finnas en reproducerande stam i länet, vilket innebär att valpar fötts 3 år i följd. Därför är Rovdjursföreningen särskilt förvånad över delegeringen till Jämtlands län.

– Det har tills idag varit i det närmaste okänt att det fanns en reproducerande stam i Jämtland. Få anade att Naturvårdsverket skulle räkna Skrälldalsreviret till Jämtland eftersom den absolut största delen av det reviret ligger inom Gävleborgs län. Det känns olyckligt att man utnyttjar det faktum att en bit av reviret går en bit in i Härjedalen för att kunna delegera skyddsjakt på varg till ett län som egentligen inte har så mycket varg, säger Ann Dahlerus.

I december kungjorde regeringen de nya regler som gäller för skyddsjakt från och med 2012, vilket innefattar att myndigheter själva kan ta initiativ till skyddsjakt samt ett tydliggörande av att jakt kan ske i förebyggande syfte. Även om reglerna kan tänkas öppna för mer skyddsjakt i förebyggande syfte är kriterierna fortsatt mycket strikta.
– Det finns förvisso en fara i att länsstyrelserna nu ska bli de första uttolkarna av de nya skyddsjaktreglerna för 2012 eftersom förutsättningarna kan vara svårtydda. Än finns inga riktlinjer och flera länsstyrelser har själva uttryckt önskemål om att Naturvårdsverket skulle visa vägen och etablera praxis för hur de nya reglerna ska tolkas innan de delegeras till länen. Men man lyssnade uppenbarligen inte på det örat, säger Ann Dahlerus.

Samtidigt som regeringen alltså har beslutat om förtäckt licensjakt i namn av skyddsjakt har också tjuvjakten på varg i framförallt Dalarna ökat. Naturligtvis är beslutet om den förtäckta licensjakten orimligt. Speciellt om man tänker på att det behövs omkring 2 000 vargar i Sverige-Norge för att vargstammen ska vara livskraftig. Dessutom måste stammen hänga ihop med vargstammen i Finland så varg i renbetesområdet är nödvändigt om vi i Sverige vill ha en livskraftig vargstam.

Intressant?
I media: DN1, 2, 3, SVD1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements