Boknytt
Rättvisans mått
Nancy Fraser
Bokförlaget Atlas
Rättvisa och jämlikhet
Nancy Fraser, politisk filosof och kritisk teoretiker i New York, har tagit på sig en mycket viktig uppgift. Hon styr med skärpa upp den snåriga debatten om jämlikhet och rättvisa – vad, vem, hur. Inte minst visar hon hur debattörer pratar förbi varandra genom att utgå från olika premisser, grundantaganden och förgivetantaganden.
Främst gäller detta den ”självklara” tanken att facklig-politisk rättvisa byggs för medborgarna i de territoriella nationalstaterna – dessa socialt konstruerade geografiska rum för politisk gemenskap. Det hindrar främst Syds globalt fattiga att utöva demokratiskt inflytande över den globaliserande nyliberala västmarknadens invaderande övermakt av storföretag och stormakter.
Nancy Fraser tänker sig en ständigt pågående debatt hur, i vilka frågor och på vilken nivå (lokalt, regionalt, nationellt, kontinentalt, globalt) rättvisefrågor ska beslutas om. Här finns nationell tillhörighet med som variabel, liksom rätten att besluta om det man påverkas av. Själv för hon fram underställelseprincipen. ”Enligt denna princip har alla som är underställda en bestämd styrningsstruktur moralisk status som rättvisesubjekt i förhållande till denna struktur.”
Som läsaren nu anar är Nancy Frasers fyra utvalda texter fruktansvärt svårbegripbara och överteoretiska – så där blodlöst torrknastrande matematiska som filosofi kan vara; Den keynesiansk-westfaliska ordningen. Flerdimensionell social ontologi med normativ monism. Polysemi. Det transnationella prekariatet. Agonism Metademokratins institutionalisering. Heteroglossi. Doxa. Dessutom är texterna omtuggande.
Västvänsterns trendbrott från klasspolitik till identitetspolitik är inget för Nancy Fraser. Redan i bokens undertitel har hon en balanserad syn på rättvisa och jämlikt deltagande: ”Texter om erkännande, omfördelning och representation i en globaliserad värld”. Alltså kulturell rättvisa genom erkännande av kvinnors, minoriteters, homosexuellas rättigheter (likhet i människovärde), ekonomisk rättvisa genom utjämningspolitik (likhet i resurser), samt politisk rättvisa genom demokratiserat samhällsdeltagande (likhet i makt).
Mina invändningar: Moraliskt sett tillhör jordens materiella resurser och ansvaret för miljön hela mänskligheten – rättvisa måste då vara att uteslutande globalt besluta över detta. Å andra sidan är demokratin mest levande lokalt, och samhörigheten kanske starkast nationellt. Nancy Frasers hopp om internationell (klass)solidaritet verkar ju ha gått i (skytte)graven redan 1914 då arbetare av olika nationaliteter ömsesidigt slaktade varandra.
Hans Norebrink
Läs mer: Information, Fronesis,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Rättvisans mått, Nancy Fraser, Rättvisa, Jämlikhet, Nationalstater, Rättvisefrågor, Globalt, Klasspolitik, Identitetspolitik, Globalisering, Välfärd, Kultur, Böcker, Samhälle, Politik
