I dag publiceras Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport, ”Barnfattigdomen i Sverige 2012”. Den visar att allt fler barn i Sverige växer upp i fattigdom. 248 000 barn, eller 13 procent, lever i familjer som antingen har en låg inkomststandard enligt SCB:s definition, eller är beroende av försörjningsstöd. Det är 28 000 fler barn än i förra årets rapport.
– Den negativa utvecklingen fortsätter. Barnfattigdomen har nu ökat i våra två senaste rapporter, och frågan har fått mycket stor politisk uppmärksamhet. Men trots det ser vi få exempel på konkret politisk handlingskraft för att bryta trenden, säger Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin.
Rädda Barnen kräver bland annat att grundnivån i föräldraförsäkringen höjs, och att underhållstödet till ensamstående indexregleras. Sveriges kommuner bör införa en miniminivå för skydd och stöd till utsatta barn, där bland annat familjecentraler, fungerande skolhälsovård och ungdomsmottagningar ska ingå.
”Jag umgås mest med en kompis som har det på samma sätt som jag. Hon har ju inte heller råd att göra en massa saker som kostar pengar…” Flicka 14 år
Enligt rapporten är de mest utsatta grupperna barn till ensamstående föräldrar, och barn där bägge föräldrarna är födda utomlands. Därför menar Rädda Barnen att man bör fokusera särskilt på dessa grupper för att minska barnfattigdomen och mildra dess konsekvenser
– Det är naturligtvis så att om fler föräldrar själva kan försörja sin familj så minskar barnfattigdomen, men det räcker inte att förlita sig på en konjunkturuppgång eller att föräldrarna ska få jobb. Barnen kan inte vänta, det krävs åtgärder här och nu av våra folkvalda i stat, landsting och kommun, säger Elisabeth Dahlin.
De kommuner som har lägst barnfattigdom är dels kranskommuner med över- och medelklassbefolkning i storstadsområden, dels en del mindre industriorter på landsbygden. Exempel på kommuner från den första gruppen är Danderyd, Täby, Lomma, Kungsbacka, Härryda och Lerum och från den andra gruppen kan nämnas Piteå, Stenungsund och Varberg.
Bland kommunerna med högst barnfattigdom återfinns Malmö och Göteborg men inte Stockholm, vissa förortskommuner med arbetarbefolkning som Botkyrka och Burlöv samt bruks- och industriorter med sen länge nedlagda fabriker eller i avfolkningsbygder som exempelvis Hällefors, Eda, Årjäng, Flen, Storfors och Torsby. Kommuner i Bergslagen är flitigt förekommande och området förefaller var ett av Sverige absolut fattigaste områden vid sidan av Göteborgs- och Malmös miljonprogramsförorter som exempelvis Rinkeby, Bergsjön och Rosengård.
Rapporten konstaterar också att andelen människor med utländsk bakgrund är högre i arbetarklassen än i överklassen. Något som innebär att människor med utländsk bakgrund är fattigare och har större barnfattigdom. Barnfattigdom är en fråga om klass, inte om etnicitet.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Rädda Barnen, Barnfattigdom, Storstäder, Avfolkningsbygder, Rosengård, Rinkeby, Fattigdom, Bergslagen, Malmö, Göteborg, Stockholm, Botkyrka, Stenungsund, Täby, Danderyd, Kungsbacka, Lerum, Lomma, Burlöv, Samhälle, Politik
Många vänstersympasitörer klagar & lägger skulden på de människor som har det bra/bättre ställt, dessa kanske har jobbat hårt och intensivt för att nå de mål som de nåt.
Tänk om vi inte hade goda entreprenörer som kan skapa arbetstillfälle, hur hade arbetslösheten sett ut då?
Jag står sidan om en mycket god vän som bedriver ett litet företag med 3 anställda, denna företagsägaren jobbar alltid minst 10-12 timmar varje dag & har så gjort i ett antal år,men hans företag försörjer iallafall dessa tre anställda.
Sen är det en självklarhet att man skall få ha sina politiska uppfattningar men ibland måste man vakna upp och se verkligehten och inte enkom ge sig på en grupp av människor för vi har väl samma värde allihop!
En bra värdegrund är att respektera alla människor som håller sig inom lagens ram!
Om inte människan har valmöjligheten i sitt liv så uppstår Diktatur och det är väl inget som vi vill ha.
Lova att sköta om er i livet
Kram
Jag vet inte riktigt vad din kommentar har med mitt inlägg att göra och jag vet inte varför du påstår att jag klagar på småföretagare. Jag är ju småföretagare och det är hela min familj. Det finns ingen motsättning mellan det och socialism.
Det kommer att bli ännu värre om vi inte inser att nationalekonomteorierna vi nu använder är felaktiga.
Penningmängden är för liten i förhållande till vår befolkning, varken
socialism eller kapitalism kan lösa ett problem som har med
penningmängden att göra.
Vi kan lösa problemet med en liten ökning av penningmängden och en frysning av lönerna så får vi fart på ekonomin.
http://nationalekonomi.blogspot.com/2011/10/vi-kan-losa-krisen.html
Vad skall
jag säga till mitt barnbarn som växer upp i barnfattigdom
likt en 1/3 av Malmös barn, om jag inte försöker bidra till en
förändring? Hur länge skall vi stillatigande följa denna utveckling?
Vi kan läsa
om konsekvenserna av de ökande klyftorna varje dag i
tidningen. I princip alla stora samhällsproblem, som den ökade
gängkriminaliteten i eller olika former av utanförskap, segregation,
rasism, brist på jämställdhet, ökad fysisk och psykisk ohälsa,
skolelevernas försämrade resultat, åtminstone till en betydande del kan
förklaras just av de ökade klyftorna i samhället.
Vi måste
våga säga ifrån och försöka skapa en opinion för ett
totalstopp av det som bidrar till ökade klyftor: nedskärningar i skola,
vård och omsorg, sänkningar av ingångslöner och ersättningsnivåer för
utsatta grupper! Samtidigt som vi på olika sätt måste skapa ett starkare
opinionstryck mot ytterliga höjningar av orimligt höga inkomster och
förmåner på de svagas bekostnad!
Men nu får
det räcka! 3/4 av Sverige befolkning är emot denna utveckling. Dags att agera!
Gå med i Facebook gruppen:
http://www.facebook.com/groups/237795589652627/