Kvinnors låga löner bidrar till ohälsa

Tidskriften Feministiskt Perspektiv presenterar just nu en serie artiklar om kvinnors löner och ohälsa. Ett verkligt problem i jämförelse med hår under armarna eller inte, om man ska använde det icke-könsneutrala hen eller inte. Två diskussioner som är pseudodiskussioner. Framförallt hen-diskussionen. Hårdiskussionen säger däremot en hel del om samhället. Om utseendefixering, om hur kvinnor ser på sig själva och om hur marginaliserade puckade män ser på kvinnor. Men en diskussion om kvinnors lägre löner och diskriminering mot kvinnor på arbetet är en väsentlig diskussion som dock inte mår bra av de grova förenklingar som kvinnoorganisationer ägnade sig åt innan kvinnodagen den 8 mars.

Kvinnor har låglönejobb och har ofta lägre lön när de har samma jobb som män. När det blir majoritet kvinnor på ett arbete tenderar lönerna att sjunka osv. Kvinnor diskrimineras helt klart. Något som också får negativa följder för hälsan. Med sjukskrivningar som följd. Ofta långa sådana. Med ytterligare påfrestning för ekonomin som konsekvens:

Vissa månader har Johanna Andersson inte en spänn kvar när hon betalt månadens räkningar – då blir det till att redovisa läget för mamman och gå ut och handla mat tillsammans. I bästa fall har hon 2 000-3 000 kronor till mat och övrigt för sig och sin 7-åriga dotter.

Johanna Andersson har en kollektivavtalsenlig lön och faktiskt en förhållandevis hög lön jämfört med många andra kvinnor med motsvarande utbildningsnivå. 19 000-20 000 är ingen ovanlig lön för arbetarkvinnor. Jämfört med män med motsvarande utbildningsnivå har hon däremot en lägre lön.

När kvinnors och mäns löner jämförs rakt av har kvinnor i genomsnitt 85,7 procent av mäns lön. Om man tar hänsyn till skillnader i yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid blir den oförklarade löneskillnaden 5,9 procent, enligt Medlingsinstitutets senaste statistik.

Men tittar man på de faktiska inkomsterna är skillnaden i plånboken betydligt större, eftersom betydligt fler kvinnor än män jobbar deltid, och siffrorna ovan baseras på lön per timme. Deltiden innebär i många fall otillräckliga inkomster för kvinnor att själva kunna försörja sig och sina barn, vilket innebär att de blir ekonomiskt beroende av någon annan – en partner som har inkomster från ett heltidsarbete eller bidragsberoende av samhället. Eftersom stora delar av den arbetsmarknad kvinnor jobbar på har de lägsta lönerna blir det naturligtvis ännu svårare att klara sig på en deltidslön.

Ovanstående är ett citat från en artikel i tidningen Feministiskt Perspektiv som klargör kvinnors situation på arbetsmarknaden. I ett tidigare inlägg har jag just kommenterat löneskillnaderna och konstaterat att om man har samma arbete är de inte lika stora som om man jämför kvinnor med män rakt av. Löneskillnaderna är också mindre i arbetaryrken än i högbetalda yrken. Men vad jag då inte tänkt på var att många arbetarkvinnor arbetar deltid för att överhuvudtaget orka med sitt liv. Något som innebär att löneskillnaderna faktiskt är större än vad statistiken visar. Något som jag insåg nu när jag läste artiklarna av Rebecka Bohlin om kvinnolöner i Feministiskt Perspektiv. Tidningen pekar också på att hälsa är intimt förknippad med social status:

Den brittiska forskaren Richard Wilkinson, professor i socialepidemiologi, har visat att inkomst och social status tydligt står i relation till hälsa. Hälsan tenderar att vara bättre i jämställda samhällen.

Ska man komma åt problemet att kvinnor i högre grad är långtidssjukskrivna än män måste jämställdheten med andra ord öka.

En av de saker forskningen visat är att individens hälsa påverkas av den stress som uppstår vid sociala jämförelser. Människorna runt omkring oss fungerar som vår referensgrupp till vad som uppfattas som en ”normal” standard. Det kan vara arbetskamrater, grannar, personer med samma utbildningsnivå, vänner eller andra människor som vi av en eller annan anledning anser oss vara jämförbara med. Att ha en lägre inkomst eller lägre materiell standard än en referensgrupp skapar en stress som kan leda till nedsatt hälsa.

– Egentligen ser jag aldrig ner på människor som har dåligt ställt. Men jag vill inte skylta med det själv. Man försöker ju hålla uppe en fasad. Ska min dotter gå på kalas och jag har råd med en present för en 50-lapp köper jag antagligen något för 150 kronor. Samma när jag bjuder in till hennes kalas, det får inte verka för enkelt, säger Johanna Andersson.

Jämställdhet är alltså viktigt för att minska ohälsan hos kvinnor. Jämlikhet är viktigt för att minska ohälsan hos hela arbetarklassen. Wilkinsons forskning som det hänvisas till visar att jämlika samhällen också är mer jämställda. För att kunna uppnå jämställdhet mellan könen krävs alltså att vi också motarbetar ojämlikhet och ekonomiska klyftor i samhället.

Läs också: Kvotering och motkvotering, Ökar hatet mot feminismen?,

Prenumerera på Feministiskt Perspektiv.

Intressant?
Läs mer: Fria, DN1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, Allt åt alla1, 2, FP, Internationalen,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!