Handelshuset Wahrendorff

Firman Küsel & Wahrendorff grundades av de från Tyskland härstammande resp. inflyttade Carl Gottfrid Küsel (1729-95) och Joachim Daniel Wahrendorff (1726-1803) i slutet av 1750-talet. C.G. Küsel drev redan tidigare grosshandelverksamheten men J.D. Wahrendorff fick burskap 1761. 1774 lämnade Küsel firman och Wahrendorff bildade en ny firma, Wahrendorff & Co, tillsammans med Karl Magnus Friis (1743-1807) som fick burskap 1778. 1803 avled Joachim Daniel Wahrendorff och firman nedlades. Verksamheten övertogs av firman Pauli & Co i vilken Johan Fredrik Wahrendorff (-1805), sannolikt bror till J.D. Wahrendorff, var delägare.

När C.G. Küsel lämnade firman blev han istället anställd och delägare i det stora handelshuset Tottie & Arfwedson. Han var gift med Catharina Christina Tottie (1740-1818), dotter till Charles Tottie och Maria Arfwedson. J.D. Wahrendorff var gift med Maria Juliana Rothstein (-1821)

Den Wahrendoffska firman exporterade till en början enbart till Östersjöområdet, år 1760 gick allt dit. Men allteftersom minskade exporten till Östersjöområdet och andra områden tog över som de viktigaste mottagarområdena för handelshuset Wahrendorffs export. 1772 gick 30% till Östersjöområdet, 30% till Nederländerna, lite mer än så till Frankrike och nästan 15% till Portugal. 1780 gick enbart 17% till Östersjöområdet medan Frankrike och Storbritannien fick 2 tredjedelar av exporten samt Portugal och Medelhavsområdet resten. 1790 var fördelningen ungefär densamma.

Handelshuset Wahrendorff tycks ha haft en ganska ojämn export med stora variationer. Vissa år var firman en av de allra största exportföretagen, andra år fanns man inte bland de tio största i Stockholm. När firman exporterade mycket stod man för mellan 3 och 7% av det totala exportvärdet på exporten från Stockholm. Även importen var ojämn, 1772 var firman Stockholm allra största importör för att de flesta år inte ens finnas bland de tio största. Fram till 1793 var dock firman en av Stockholms viktigare järnexportörer och dessutom en av de större exportörerna av tjära. Framförallt är det tjärexporten som tycks ha varierat mycket mellan olika år. Även export av koppar spelade en stor roll i den Wahrendorffska firmans verksamhet, framförallt under under 1770- och 1780-talen samt i början av 1790-talet med 48% av exportvärdet på 45 000 rdr år 1772, 50% av  72 000 rdr år 1780 och av 104 000 rdr 1790.

Spannmål var den vara som dominerade Wahrendorffs import och 1772 var Wahrendorff Stockholms största spannmålsimportör.  Därefter var firman en av de ledande spannmålsimportörerna fram till mitten av 1790-talet. Spannmål stod  i allmänhet för 70-90% av Wahrendorffs importvärde och hämtades framförallt från Östersjöområdet. Vissa år importerade firman även stora mängder textilier och andra varor av olika slag.

Wahrendorff var ingen stor kommissionär åt järnbruk, men däremot en av de större bruksägarna. Firman stadig kommissionär åt Siljansfors (årsproduktion 90 ton järn) och Garpenberg (30 ton) i Dalarna, Aspa/Ahlgrena (320) i Närke, Lenna (67) i Uppland samt Skeppsta (130) i Södermanland. 1794 var samtliga dessa bruk i Wahrendorffs ägo genom köp eller övertagande mot obetalda skulder. Firman ägde också Bjurfors mässingsbruk i Västmanland och Åkers styckebruk i Södermanland. Från 1797 exporterade firman inget järn från andra bruk än de egna. Den sammanlagda produktionen vid dessa bruk år 1797 var 750 ton och år 1806 nära 990 ton.

Det Wahrendorffska handelshuset var dessutom en av de största redarna i Stockholm. År 1780 var man delägare i 20 fartyg, men man ägde inte ett enda av dem helt. Totalt motsvarade ägarandelarna 450 läster.

Andra källor:
Kurt Samuelsson, De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, 1951
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Handelshuset Wahrendorff”

  1. Pingback: Zelling | Svensson

Kommentarer är stängda.