Hasselgren & Björkman

Niclas Hasselgren (-1773) från en framgångsrik köpmannafamilj i Uddevalla flyttade till Stockholm där han grundade ett handelshus. Niclas Hasselgren ägde bland annat Bredängs gård och var gift med Johanna Elisabeth Alnoor (-1772).

Två bröder till Niclas Hasselgren, Johan (Jan) Hasselgren (1709-82) och Carl Hasselgren gjorde sina lärospån i ett handelshus i Amsterdam där de sedan kvarstannade och skapade ett ansenligt handelshus med namnet Jan & Carl Hasselgreen (grundades 1744), med stor utlånings- och bankirverksamhet inklusive försäkringsverksamhet, bland annat till den svenska staten och olika svenska exportföretag som exempelvis Jennings & Finlay, Tottie & Arfwedson och Ekman & Co.

När firman Jennings & Finlay upplöstes (1761) och Robert Finlay senare gick i konkurs (1771) så övertog J & C Hasselgren för en kort tid bruket i Fiskars i Finland och andra finska anläggningar år 1778 som betalning för en fordran man hade på konkursboet. 1783 såldes dock bruken i Finland till B.M. Björkman som lett verksamheten vid Hasselgreens samtliga finska anläggningar sen 1778 genom sitt engagemang i firman Hasselgren & Björkman. 25% av av gruvan i Orisjärvi ägdes dock av Elisabeth Kijk (född Grubb, 1721-88). Denna del köptes av Björkman år 1784. Det Hasselgreenska handelshuset handlade bland annat med socker och drev sockerbruk i Amsterdam. Det är väl troligt att svenska sockerimportörer som Birgitta Sahlgren i Göteborg köpte en del från dem.

Niclas Hasselgren kom i stor utsträckning att fungera som Amsterdamfirmans representant i Sverige och var en av de största handelsfirmorna när det gällde export till Amsterdam. Friman importerade även varor därifrån. Han var också delägare i Ostindiska kompaniet, fastighetsägare, redare och tillsmmans med bordern Arvid Hasselgren ochs enare brorosnenn med samma namn ägare till Gustafsfors bruk i Dalsland. Hasselgren & Björkman blev 1762 ägare till Värnanäs bruk i närheten av Kalmar. Det såldes dock redan 1785.

Bengt Magnus Björkman (1745-1824) och hans bror Lars Björkman (1742-1776) kom till Stockholm på 1760-talet. B.M. Björkman fick arbete hos hattstofferare Lagerwall som bodebtjänt. Brodern Lars Björkman som kontorsbetjänt på handelshuset Johan Clason. 1766 tog han istället anställning hos Niclas Hasselgren.

Vid Niclas Hasselgrens död 1773 övertogs firman av brorsonen Arvid Hasselgren d.y samt Lars Björkman. B.M. Björkman började arbeta hos brodern i Hasselgren & Björkman år 1773. Vid broderns död år 1776 övertog han ledningen för firman som nu hade honom, Anders Hansson Knape i Uddevalla och Arvid Hasselgren d.y. (1745-?) som delägare samt namnet Hasselgren & Björkman. Arvid Hasselgren d.y. var son till Niclas Hasselgrens bror Arvid Hasselgren (1709-50) och flyttade alltså också till Stockholm och tog sin rederirörelse med sig.

1782 betalade handelshuset Hasselgren & Björkman 180 riksdaler i skatt. Endast 4 andra handelshus betalde mer, Tottie & Arfwedson, G.C. Koschell, J.D. Wahrendorff och Christian Hebbe. 1785 var Hasselgren & Björkman det fjärde största handelshuset i Stockholm och B.M. Björkman själv ägde ett omfattande brukskomplex i Finland.

Förutom de ovan nämnda handels, rederi- och fastighetsverksamheterna ägnade sig Hasselgren & Björkman åt bankiraffärer i likhet med de flesta andra handelshus. Dessutom fungerade man som ombud för J & C Hasselgreen i Amsterdam när det gällde att driva in detta handelshus fordringar i Sverige. Genom sin egen utlåning blev firman bland annat inblandad i konkursen för handelsmannen Groth.

1790 upplöstes kompanjonskapet med Arvid Hasselgren d.y. Vid denna tidpunkt var svågern Johan Levin anställd hos Björkman. B.M Björkman var gift med Ulrica Magdalena Levin (1771-1828). Björkman belv en allt större fastighetsägare i Stockholm och köpte också in ett antal gods och egendomar utanför på landet som Öråker (köpt 1791), Görväln, Grönsinka bruk (1793), Nacka gård (1793, men blev hans första 1796 efter en långvarig tvist om ägandet), Farsta gård (1810-talet) och Sätuna (1816). Under 1790-talet och i början av 1800-talet tillhörde Björkman de 10 värdemässigt  största exportörerna i Stockholm. Den värdemässigt viktigaste exportvaran var koppar men Björkman exporterade även järn, tjära och bräder. Järn exporterades såväl över Stockholm som över Gävle.

Kopparexport 1786, ton
Wahrendorff, 165
Tottie & Arfwedson, 144
Hasselgren & Björkman, 119

Kopparexport 1790, ton
Wahrendorff, 184
Björkman, 145
Tottie & Arfwedson, 105

Kopparexport 1804, ton
Björkman, 105
Tottie & Arfwedson, 56
Hassel & Görges, 35

B.M. Björkmans koppar kom från Stora Kopparberg och från Orijärvi i Finland. Med tiden ökade andelen som kom från de egna gruvorna i Orijärvi och Tunaberg. Järnet från de egna bruken i Finland och från Grönsinka. Malmen till järnbruken i Finland togs i huvudsak från Utö gruvor i vilka Björkman ägde andel efter 1804, och Herräng. Björkman ägde även sågar i Finland samt sillsalteri på Brunskär och trankokeri på Käringön i Bohsulän. Han var den ende stockholmsköpmannen som var verksam i sillbranschen. 1815 överlät han de finska bruken på äldste sonen Bengt Ludvig Björkman och 1818 överläts Orisberg, Oravais och Kimo bruk samt Keppo sågverk till näst äldste sonen, Lars Magnus Björkman.

Andra källor:
Kurt Samuelsson, De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, 1951
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969
Klas Nyberg, Gösta Björkenheim m.fl., Kopparkungen, handelshuset Björkman i Stockholm 1782-1824, 2006
Sten Kristiansson, Uddevalla Stads Historia, 1953

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken om Björkman, Kopparkungen

Powered by Qumana

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!