Jacob De Ron (1739-1828) föddes i Frankfurt am Main, men var av holländskt ursprung. Han kom till Sverige innan 1765 då han det året arbetade på handelshuset Tottie & Arfwedson. Från mitten av 1770-talet drev han en handelsrörelse tillsammans med Jurgen Christopher Müller vid namn Müller & De Ron. 1782 bröt sig De Ron ur den gemensamma firman då han själv fick burskap det året. De Ron fortsatte sin verksamhet under namnet De Ron & Co medan Müller fortsatte som J.C. Müller & Co.
1793 fick De Ron en ny kompanjon i handelshuset, Louis Henrik Wretman. 1805 blev Jacob De Rons söner Carl Gustav De Ron (1780-1854) och Jacob Fredrik De Ron (1781-1854) delägare och ytterligare 5 år senare lämnade Wretman firman som nu fick namnet De Ron & Söner. I Likhet med många andra stockholmsfirmor var De Ron & Co delägare i det Västindiska kompaniet.
Jacob De Ron var gift med Maria Charlotta von Breda (1762-1812), syster till konstnären Carl Fredrik von Breda (1759-1818).
De Rons export var som störst på 1780-talet och efter år 1800. Huvuddelen av exporten bestod liksom för de flesta exportfirmor i Stockholm av stångjärn. År 1780 var De Ron Stockholms näst största exportföretag i andel av det totala exportvärdet. De Rons andel detta år var 12%. Störst var Tottie & Arfwedson med 23%. Under större delen av 1780-talet var De Ron näst störst eller tredjen störst som stångjärnexportör. Samma position hade firman från år 1803. Under 1790-talet var firman totala export såväl som stångjärnsexporten markant lägre. De Rons import var av liten vikt och mycket begränsad de flesta år. Firman kom att bli ägare till ett enda järnbruk, Svabensverk i Hälsingland invid gränserna till Dalarna. Utöver järn exporterade De Ron även koppar och en del andra varor. Men järn var överlägset viktigast.
Handelshuset J De Ron & Söner gick i konkurs 1833. Fram till dess dess drevs det av de två sönerna. Järnbruket i Svabensverk rekonstruerades dock av Jacob (Fredric ) De Ron d.y som tycks ha drivit de framgångsrikt från 1815 intill 1849, först som firmans representant och sedan som brukspatron och ägare.
Andra källor:
Kurt Samuelsson, De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, 1951
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969
Fredric Bedoire, Hugenotternas värld, 2009
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om De Ron, Jacob De Ron, Müller, Wretman, Jacob Fredrik De Ron, Carl Gustav De Ron, Svabensverk, Handelshus, Järnexport, Ekonomi, Stockholm, Historia, Samhälle
Ett svar på “Handelshuset De Ron”
Kommentarer är stängda.