Tonnagemässigt hade kalkstensexporten en stor betydelse för sjöfarten på Östersjön under 1700-talet. Ekonomiskt var betydelsen mindre. Kalksten är tungt och skrymmande, men betingar inget högt pris. Kalkstens exporterades från Gotland och Öland. I räkenskaperna stod det Visby respektive Kalmar som exporthamnar, men i alla fall vad det gäller Gotland utfördes stora delar av kalkstenen direkt från andra hamnar till olika mottagarhamnar i Östersjön. Sannolikt var det även här så att kalksten utfördes direkt från olika mindre hamnar på Öland.
År 1720 hade Visby den näst största utrikes sjöfarten i Sverige med Stockholm på första plats och Göteborg på tredje plats. 1738-40 stod Visby för 11% (15 000 läster, årsmedeltal) av den utrikes sjöfarten och Göteborg för 14% (19 000 läster). Stockholm stod vid för 40% (53 000 läster) av den utrikes sjöfarten under dessa år. Kalmar var efter Visby den nästa största exporthamnen för kalksten. 1796-99 stod Stockhom för i genomsnitt 59 000 läster per år, Göteborg för 57 000 läster, Visby för 16 000 läster och Kalmar för 16 000 läster. Kalmar och Visby exporterade trävaror och kalksten. Det dominerande handelshuset på Visby under andra halvan av 1700-talet var Donner.
Under 1700-talets första halva transporterades en exporterade kalkstenenen från Gotland i huvudsak på utländska fartyg, framförallt på fartyg från de danska hertigdömena Slesvig och Holstein (den viktigaste rederiorten var Sönderborg). En liten del av exporten tycks ha gått till Lübeck med vilken stad Visby sen gammalt hade när förbindelser. Däremot kom stora delar av importen till Visby från Lübeck:
Lübeck var som avsättningsmarknad för Donners exportprodukter av underordnad betydelse. Desto mera stod själva Lübecks varuleveranser i förgrunden.
Handelshuset Donner hade under den period, som undersökts, kontakt med 49 företag i Lübeck. Det sammanlagda antalet kontakter, som samtidigt gällde, översteg dock inte 20. Omsättningsvolymen skilde sig också mycket åt gentemot de olika firmorna i Lübeck. En större kontinuitet hade firma Donner med åtta handelshus i Lübeck. Tre fjärdedelar av Donners omsättning gick på dessa handelshus. Bland dessa åtta dominerade särskilt tre firmor: Arend Hering med 51 000 lybska mark 1761-1784, Hermann Wilhelm Behncke med 54 000 lybska mark 1767-1784 och Gebhard Kollmann med 60 000 lybska mark 1768-1784.
Under 1700-talets andra halva kom svenska fartyg att dominera sjöfarten och exporten från Gotland av såväl kalksten som trävaror. De största exporthamnarna (lastageplatserna) på Gotland år 1794 var Slite, Klintehamn, Katthammarsvik och Ljugarn.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kalkstens, Gotlandskalksten, Ölandskalksten, Export, Öland, Gotland, Visby, Kalmar, Slite, Klintehamn, Katthammarsvik, Ljugarn, Lübeck, Historia, Ekonomi, Samhälle
Ett svar på “Kalksten – tung exportvara på 1700-talet”
Kommentarer är stängda.