Skogen och klimatet

Del 5 av 5 i serien Den svenska skogen

Atmosfärens koldioxidhalt stiger kontinuerligt. Även den globala temperaturen har för närvarande en stigande tendens. Enligt FN:s klimatpanel IPCC bär koldioxiden i atmosfären huvudansvaret för klimatförändringarna, den så kallade växthuseffekten. Vid sidan av temperaturökning förväntas ändringar i nederbördsmönster och stormfrekvenser. Antropogena aktiviteter såsom avskogning och förbränning av fossila bränslen spelar också roll i klimatförändringarna. Föreningen Skydda Skogen följer den vetenskapliga utvecklingen beträffande klimatets inverkan på skogsekosystemen och omvänt skogens inverkan på klimatet.

Grundämnet kol behövs för allt liv. Växter tar upp sitt kol genom fotosyntes direkt ur atmosfären i form av koldioxid. Detta upptag är en förutsättning för tillväxt. Processen är ljusberoende och avstannar i mörker. Parallellt med fotosyntesen löper en annan process, respirationen, som innebär att koldioxid avges. Den processen pågår kontinuerligt, även vintertid. Under vegetationsperiodens ljusa timmar pågår alltså bägge processerna samtidigt. Växterna har då på samma gång ett upptag och en förlust av koldioxid. Om upptaget överväger finns förutsättningar för tillväxt.

Men hur ser balansen mellan dessa två processer (fotosyntes och respiration) ut? Det är lämpligt att räkna koldioxidbudgeten på årsbasis. Bägge processerna är temperaturberoende. Fotosyntesen har ett optimum kring +15-20 grader celsius och avtar vid både lägre och högre temperatur. Respirationen ökar med stigande temperatur. Detta innebär att varma sommardagar kan avgivandet av koldioxid överväga. Likaså om ljuset sjunker under viss nivå kan avgivandet av koldioxid överväga.

Ett enskilt träd tillväxer alltså om summan av upptagen koldioxid minus summan av avgiven koldioxid är positiv. Till ett skogsekosystem hör emellertid också marken. Ett orört (=obrukat) skogsekosystem har under sekler byggt upp och lagrat stora mängder kol i biomassa och i mark. Skogsekosystemen kan därför ses som jättelika lager av kol. Merparten av detta kol finns i marken, huvudsakligen i de översta 0-30 cm och avtar därefter med djupet. Markens organiska material omsätts kontinuerligt genom respiration d.v.s. processen pågår dygnet runt, året om. Den mängd koldioxid som bildas avgör, tillsammans med vegetationens respiration huruvida skogsekosystemet som helhet fungerar som kolkälla (avger koldioxid) eller kolsänka (tar upp koldioxid).

Den gamla uppfattningen om att gamla skogar upphör att fungera som kolsänka har börjat ifrågasättas i den vetenskapliga litteraturen. På grund av de stora utsläppen av växthusgaser vid skogavverkning och på grund av den långa tiden för återupptag av koldioxid har det i internationell vetenskaplig litteratur rekommenderats att äldre skog ej skall räknas in i den globala biobränslepotentialen. Jämte alla övriga skäl att bevara naturskog tillkommer alltså klimatargument.

Skogsbruksformerna har stor betydelse

Varje manipulation (avverkning mm) av skogsekosystemen medför att stora mängder koldioxid frigörs. Den skördade skogen (biomassan) omsätts på kort tid till koldioxid igen. Till detta kommer att markskador (hyggesberedning, körskador mm) driver på koldioxidproduktionen.

Det i Sverige förhärskande kalhyggesbruket är mycket förödande ur koldioxidsynpunkt. Efter en avverkning ökar markrespirationen och stora mängder koldioxid frigörs till atmosfären. Ökningen beror på instrålningen till den blottlagda marken och åtföljande temperaturökning. Skogen upphör dessutom att fungera som en kolsänka eftersom de träd som binder kol tagits bort. Den sparsamma vegetationen på hygget förmår inte kompensera för den koldioxid som avgår. Inte heller den uppväxande ungskogen förmår ta upp mer koldioxid än vad marken ger ifrån sig. Studier vid Lunds universitet har visat att det tar upp till 30 år innan koldioxidutsläppen kompenserats av upptaget från de nya träden. Beroende på klimatläget kan det ta ännu längre tid.

Myrar och andra våtmarker lagrar stora mängder kol. När våtmarker dikas kan nettoeffekten i form av avgivna växthusgaser (koldioxid, metan, lustgas omräknat i koldioxidekvivaleneter) bli omfattande.

I skogar som brukas bör dagens form av föryngringsavverkning, dvs. kalhyggesbruk, undvikas för att minimera koldioxidutsläpp. Gallring och plockhuggning kan vara ett bättre skogsbruksalternativ eftersom detta ger lägre koldioxidutsläpp från marken. De områden som kalhuggs bör huvudsakligen få föryngras naturligt, med en stor andel lövträd. Lövträdens initiala tillväxt, och därmed hastigheten varmed kol återupptas från atmosfären, är nämligen ofta snabbare jämfört med barrträdens initiala tillväxt. I dagsläget är nettoupptaget av kol från atmosfären större i de skyddade svenska skogarna än i de brukade skogarna. De få naturskogar och intakta skogsområden som finns kvar måste skyddas. Dessa områden ger utöver en bibehållen inlagring av kol även den biologiska mångfalden ökade möjligheter att överleva i ett klimat som förändras.

I produktionsskog sjunker omloppstiderna kontinuerligt. Detta kan ses som ett tecken på att det nuvarande skogsbruket inte är hållbart. Träden skördas då de effektivt skulle kunna fortsätta att ta upp koldioxid. En förlängning av omloppstiderna skulle öka skogsbrukets möjligheter att verka för klimatet.

Hur påverkar ett varmare klimat skogen?

Det framhålls ofta att trädens tillväxt förväntas gynnas av ett varmare klimat, men det kan vara tvärtom. Tillväxten ökar troligtvis vid en måttlig temperaturhöjning, men hämmas när den når ett visst tröskelvärde. Respirationen kommer att öka, medan upptaget av koldioxid väntas minska. Nedbrytare i marken växer snabbare och förbrukar mer substrat, vid ett varmare klimat, vilket leder till en minskning av markens kolförråd. Dessa reaktioner accelererar växthuseffekten.

Ett varmare klimat ökar avdunstningen. Detta kan leda till vattenbrist och lägre tillväxt såvida inte nederbörden ökar. I de fall där nederbörden ökar torde ett försämrat ljusklimat öka parallellt med tilltagande molnighet med lägre tillväxt som följd.

I debatten framhålls ibland att den allt högre koldioxidhalten i atmosfären skulle verka gödslande. Det är ett teoretiskt resonemang som förefaller logiskt. Emellertid har det visat sig att tillväxtökningen uteblir. Den mest sannolika orsaken är att koldioxidupptaget inte utgör en begränsande faktor för träd eller andra växter. Några av de faktorer som istället verkar begränsande är tillgången på näring, vatten och ljus.

Klimatförändringarna innebär även en ökad stress och sårbarhet för skogen och arterna som lever där. De få naturskogar och intakta skogsområden som fortfarande finns kvar måste skyddas. Dessa områden står emot och återhämtar sig bättre från bränder, stormar, insektsangrepp och annan påverkan än fragmenterade och brukade områden. Dessa områden ger också träden, växterna och djuren bäst möjligheter att sprida sig, anpassa sig och överleva i ett klimat som förändras.

Internationella aspekter

Ca 20 % av koldioxidutsläppen i världen kommer från avskogning, varav en betydande del i tropikerna. I Amazonas avverkas regnskog för att bereda plats åt betesmarker för nötkreatur och sojabönsodlingar. Sockerrörsodlingar tränger undan betesmarker och sojabönsodlingar längre in i regnskogen. I Indonesien och andra länder med storproduktion av palmolja är skövling av regnskog omfattande vid anläggning av plantager. Palmoljan används till både biobränsle och livsmedel. Det är oförsvarbart att offra regnskogens biologiska mångfald till dessa odlingar. Avverkningarna måste uppfattas som det troligen största hotet mot regnskogar och är dessutom koldioxiddrivande.

Svedjebruk är en vanlig metod som används för att göra plats åt betesmarker och odlingar av bland annat oljepalmer. Svedjebruk innebär att skog först fälls och sedan bränns, för att göra marken näringsrikare och mer lättodlad. Metoden brukar leda till omfattande skogsbränder, vilket under det sista decenniet drabbat bland annat Indonesien och Brasilien hårt. En stor del av människans totala utsläpp av växthusgaser kommer från vegetationsbränder.

Vid den internationella vetenskapliga klimatkonferensen i Köpenhamn i mars 2009 presenterades nya rapporter om klimateffekter. Modellerna pekar på risken för en global temperaturökning på 5-6 grader under 2000-talet och att en 2 graders ökning är oundviklig. Amazonas regnskogar anses minska med en tredjedel även vid en relativt måttlig temperaturökning av 1-2 grader celsius. Försvagade tropiska vind- och havsströmmar kan leda till att monsunen försenas och att torrperioderna blir längre. Följden av detta skulle bli förändringar i växttäcket; tropisk regnskog ersätts av torrare vegetationstyper. Eftersom tropikerna driver de globala vädersystemen blir ett sådant scenario särskilt alarmerande. Klimatförändringarna kan leda till att Amazonas går från att vara en betydande kolsänka till en betydande kolkälla.

Om modellerna stämmer måste omställningen till energieffektiva och mer klimatvänliga system påskyndas. Människans överkonsumtion och exploatering av naturresurser är stora bidragande orsaker till klimatförändringarna och förlust av biologisk mångfald. Denna trend måste brytas eftersom världen och dess arters överlevnad står på spel.

Slutsatser för att minska växthusgaser från skogar i Sverige och i andra delar av världen:

  • Avverkning av gammal naturskog måste stoppas globalt.
  • All kvarvarande gammelskog och skog på torvmark i Sverige undantas från avverkning.
  • Fler naturreservat behöver snarast bildas.
  • Nya skonsammare skogsbruksformer måste ersätta dagens kalhygges- och plantageskogsbruk.
  • Omloppstiderna i produktionsskog förlängs avsevärt.
  • All dikning måste upphöra.
  • Minskad energiförbrukning och minskad konsumtion av naturresurser.

Texten är hämtad från Skydda Skogens hemsida.

Intressant?
Borgarmedia: DN1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Ägarna av den svenska skogen
Advertisements