Minskad brottslighet men ökad övervakning

Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen lämnar årligen en rapport till regeringen om tillämpningen av bestämmelserna i rättegångsbalken om hemliga tvångsmedel. Årets redovisning visar att användningen av ökat jämfört med föregående år. Det är något som helt klart rimmar illa med brottsutvecklingen. Brottsligheten minskar nämligen och det som minskar mest är sådana brott som inte övervakas med hjälp av hemlig avlyssning.

Ökningen av den hemliga övervakningen avser framförallt hemlig teleavlyssning och teleövervakning. Antalet avlyssnade och övervakade personer har ökat med 17 procent, från 1 744 till 2 040 personer under 2011 jämfört med året innan.  Antalet förundersökningar har också ökat. Ökningen var 22 procent under 2011. Ökningen är enligt Åklagarmyndigheten bland annat ett resultat av att brottsligheten blir allt mer organiserad och internationell. I siffrorna ingår inte de som övervakas av säkerhetspolisen (Säpo) eller den militära underrättelsetjänsten (MUST). Det handlar alltså inte om några enorma mängder personer som övervakas via hemlig telefonavlyssning och hemliga kameraövervakning av den vanliga polisen. Hur många som totalt är utsatta för hemlig övervakning är alltså höljt i dunkel.

Antalet avlyssnade och övervakade personer jämförs i rapporten med den nytta som tvångsmedlet inneburit för förundersökningarna. Relationen mellan antalet personer och nyttan – effektiviteten av tvångsmedlet – är också ett viktigt mått. Åklagarna bedömt att avseende 72 procent av de misstänkta har det hemliga tvångsmedlet varit till nytta för utredningen. I själva verket säger detta ingenting. Det handlar om i huvudsak om brott som brukar ha en uppklarandeprocent på närmare 100%. Dvs brott som helt styrs av hur mycket polisen arbetar med dem och då antalet anmälningar i princip helt beror på polisens insatser. Narkotikabrott är ett sådant brott. Det är lätt att i sådana fall bevisa nyttan med dem.

Det finns i rapporten ingen redovisning av hur många som avlyssnats utan att det lett till några misstankar eller någon förundersökning alls. Även när en hemlig övervakning lett till en förundersökning och varit till nytta för denna har ju i allmänhet ett stort antal personer som inte är misstänkta för något avlyssnats då de pratat med en misstänkt eller fotograferats när de besökt en misstänkt. Hur många det rör sig om framgår inte av rapporten. Däremot framgår att 4% av de misstänkta (8% vid kameraövervakning) och hemligt övervakade har avförts ur förundersökningar på grund av framkomna uppgifter.

Tillstånd till hemliga tvångsmedel meddelas framför allt i förundersökningar om narkotikabrott. Ungefär 75 procent av tillstånden till hemlig teleavlyssning och 69 procent av tillstånden till hemlig kameraövervakning har avsett den typen av brott. När det gäller hemlig teleövervakning är det istället tillgreppsbrotten som i de flesta fall, 37 procent, ligger till grund för användningen.

Antalet tillstånd handlar till största del om hemlig telefonavlyssning, dvs det gäller i huvudsak misstänkta narkotikabrott. Dessa tillstånd är ett resultat av det användarmönster som de misstänkta har när det gäller telefoner. För att minska möjligheterna till spårning använder sig gärningsmännen t.ex. av oregistrerade kontantkort som byts ut frekvent. Ju oftare ett byte sker desto fler teleadresser måste avlyssnas vilket medför fler tillstånd. Av redovisningen framgår att antalet tillstånd ökat i antal med 736. Denna ökning kan till stor del förklaras av den förändring av redovisningen som skett i samband med övergången till ett elektroniskt diarieföringssystem. Ett tillstånd i detta sammanhang avser endast en misstänkt och en teleadress. Tidigare kunde ett tillstånd avse flera teleadresser.

I viss andra länder, som exempelvis Danmark, får man i efterhand besked om att man övervakats i hemlighet. Detta gäller såväl den vanliga polisen som säkerhetspolisen. Hur det är med den militära underrättelsetjänsten vet jag inte. Med ett sådant förfarande har man sedan chans att processa mot myndigheterna om övervakningen om man anser att den varit gjort på felaktiga grunder eller alltför integritetskränkande. En sådan ordning vore vettig i Sverige också.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements