Att en polis begått brott måste inte innebära att det är en dålig polis

Många poliser som begått brott får behålla sitt jobb. Det behöver inte vara fel. Bara för att man begått nåt mindre brott så behöver man inte vara en dålig polis för det. I andra fall är det självklart att poliser som begått brott måste sluta som poliser. Det handlar om individuella bedömningar från fall till fall. Brottets karaktär, brottets allvarlighet och polisens arbetsuppgifter är olika faktorer vid sidan av själva personen, polisen, i sig, som kan påverka bedömningen om polisen kan ha kvar arbetet eller inte.

Om det vore så att poliser automatiskt förlorade arbetet om de begått brott så skulle det leda till att utredningar av polisers brott försvårades än mer. Det är sedan svårt, bara hotet om avsked gör att andra poliser får en ökad benägenhet att skydda en misstänkt kollega. Att polisers brott är svårutredda förstärks ytterligare av att det är dera kollegor som utreder brotten. En rimlig ordning vore istället att polisers brott utreddes av en särskild myndighet på samma sätt som det är organiserat i Norge och Storbritannien.

På det sättet skulle vi få ordentliga utredningar och bedömningen om det kan stanna som poliser eller inte skulle få ett bättre underlag. Sannolikt skulle vi få fler dömda poliser och fler poliser som faktiskt förlorade sitt jobb. Det stora problemet med polisers brott är dock inte att det är för få som får sparken, utan att det är för få som fälls och att det görs för dåliga utredningar av polisers brott.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Advertisements
  • Minns att Jan Guillou kom till exakt samma slutsats i en serie reportage om polisen för ca. 30 år sen. Sedan dess har inget hänt.

    • Det händer ruskigt lite på just detta område när det gäller polisen.