För att den svenska vargstammen inte ska duka under på grund av tjuvjakt, jakt, tillfälliga epidemier och liknande behöver den bestå av minst 100 djur har några forskare på Skandulv kommit fram till efter att regeringen beställt en utredning/analys av dem. Problemet är det är en helt meningslös siffra. Ska den svenska vargstammen överlev på sikt räcker inte ens tio gånger så många vargar. Utan det behövs betydligt fler. Det beror på att den svenska vargstammen är grymt inavlad med defekter och överlevnadsproblem på grund av det. OCh rapporten tar ingen som helst hänsyn till det, på regeringens uttryckliga order. Vore den svenska vargstammen bara 100 djur skulle den sannolikt inte överleva i längden utan sakta dö ut.
Svenska Rovdjursföreningen är för sin del mycket kritiska till den sårbarhetsanalys för den svenska vargstammen som Naturvårdsverket presenterar idag. Analysen bortser helt från de absolut största hoten mot vargstammen, inaveln och den genetiska isoleringen, och är oanvändbar för att bedöma vargstammen.
– Det är häpnadsväckande att regeringen beställer ett mått på hur stor vargstam som behövs, i vilket man specifikt angivit att forskarna ska bortse från genetiken! När det dessutom finns tillgång till en vederhäftig analys som tar hänsyn till just de aspekterna, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare för Svenska Rovdjursföreningen.
Sårbarhetsanalysen uppfyller inte heller Internationella Naturvårdsunionens kriterier för hur sårbarhetsanalyser ska göras eftersom regeringen medvetet uteslutit de för vargstammen helt avgörande genetiska aspekterna analysen. Och detta trots att unikt goda kunskaper och data finns att tillgå om just genetiken.
Det är gynnsam bevarandestatus som måste vara målet om Sverige ska uppfylla de krav som EU:s lagstiftning ställer, och för att mäta denna krävs helt andra metoder.
– Sårbarhetsanalysen säger ingenting om hur många vargar som behövs i Sverige, den duger inte ens som utgångspunkt med så orealistiska antaganden, säger Ann Dahlerus.
Rovdjursföreningen ställer sig frågande till varför regeringen begärt en ny analys, när Rovdjursutredningens internationella expertpanel redan tydligt anvisat vad som krävs för gynnsam bevarandestatus i utredningens delbetänkande som kom i april förra året. Enligt expertpanelen skulle det behövas minst 3 000 vargar för att en isolerad vargpopulation ska kunna ha gynnsam bevarandestatus.
– Det understryker behovet av att bryta den genetiska isoleringen, i första hand genom att underlätta invandring och genom att tillåta ett antal vargetableringar i renskötselområdet, säger Ann Dahlerus.
Vargen är en naturlig förekommande djurart i landet, och som ett av de mest glesbefolkade länderna i Europa måste, Sverige kunna åta sig att hysa en rimligt stor vargstam. För det kvävs helt andra nivåer och förutsättningar än vad en demografisk sårbarhetsanalys kan visa. De underlag som finns idag kan alltid finslipas och kompletteras, men i den övergripande frågan om vargstammens livskraft vet vi idag tillräckligt för att veta i vilken riktning vargstammen behöver utvecklas.
– Nu krävs att regeringen tar initiativ till en transparent process, i vilken relevant expertis, inklusive de internationella experterna deltar, som leder fram till ett mål för gynnsam bevarandestatus. Ett mål som baseras på biologisk kunskap och gällande regelverk, säger Ann Dahlerus.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Varg, Vargstam, Rovdjur, Rovdjursföreningen, Ann Dahlerus, Skandulv, Natur, Jakt, Samhälle, Politik
