Boknytt
Vad är tredje ståndet?
Abbé Sieyès
Bokförlaget h:ström
Nygammal urvänsterskrift
Man får nästan gåshud när man läser denna bokklassiker som nu äntligen översatts till svenska. Denna stridsskrift av prästen Abbé Sieyès var den avgörande brandfacklan bakom den franska anti-feodala revolutionen 1789. Och därmed något av startskottet för 200 år av modern kamp för frihet, jämlikhet, demokrati, nationalism och socialism.
Här föds en ny syn på nationen, en term som i olika varianter omnämns närmare 200 gånger på de 100 sidorna! En ny syn på medborgare – som omnämns 60 gånger. En ny syn på folket – nästan 50 gånger. En ny syn på majoritetsstyre – drygt 40 gånger.
Här föds den moderna vänstersynen på Nationen och Folket som den stora massan förtryckt och exploaterad av en liten egoistisk, antinationell fosterlandslös elit (”la burgesia vende-patria” på spanska). Ett privilegierat särintresse i motsats till det nationella allmänintresset enligt Abbé Sieyés.
Hans kreativa snilledrag var att ställa första ståndet (prästerna) och andra ståndet (adeln) åt sidan då de bara representerade runt en halv miljon av en dåtida total fransk befolkning på ungefär 27 miljoner själar. Istället deklarerade han i ett radikalt brott med det förflutna att tredje ståndet (bondemassorna med inslag av arbetare och borgare) utgjorde Nationen, konstituerade Folket, var den Majoritet av likaberättigade Medborgare som var kallade att styra landet till de arbetande klassernas fromma.
Människan är en av naturen social varelse, vars kollektivism styrs av två medfödda mekanismer; reciprok ömsesidig altruism och släktskapsaltruism (osjälviskhet). Ömsesidig altruism – vi samarbetar i gruppen genom att jag kliar din rygg så kliar du min, och de ömsesidiga interna gentjänsterna stannar i och gynnar hela gruppen. Släktskapsaltruism (kinship altruism) – vi hjälper våra släktingar så sprids våra gemensamma gener bättre. Det handlar om omedvetna drifter förstås.
Detta motsvaras i den moderna nationalismen av politisk nationalism (ömsesidig altruism – ett socialt kontrakt), respektive kulturell nationalism (släktskapsaltruism – fiktiva blodsband). I den franska revolutionen föddes den politiska, juridiska, medborgerliga, kontraktsmässiga, upplysningsinspirerade och ömsesidiga vänsternationalismen. I den tyska romantiken (något senare som en reaktion på Napoleons imperialism) föddes den kulturella, etniska, blodsmytiska, känslomässiga och släktfiktiva högernationalismen. Eller snarare det som senare inte sällan skulle urarta i högernationalism.
För i själva verket var nationalismen/patriotismen som ung rörelse ett folkligt, progressivt och upproriskt fenomen. Senare urartade det ofta i elitär reaktionär form – togs över av en överklassens statsofficiella nationalism. Jämför med socialismen som även den från en god början urartade i elitär reaktionär realsocialism (togs över av en ny överklass).
I själva verket tog det också pionjären Frankrike ytterligare hundra år efter revolutionen innan en verklig fransk nation hade skapats (se ”From Peasants to Frenchmen” som jag också recenserat). Jämför med yttrandet ”Nu har vi skapat Italien, nu ska vi bara skapa italienarna också”.
Vidare fanns och finns det i själva verket inga renodlade politiska och kulturella nationalismer. Alla är olika blandningar. Så antog den västliga franska typen av nationalism kulturella drag, och den östliga tyska typen av nationalism politiska drag (Se ”Vad är nationalism?” som jag också har recenserat, liksom ”The Ethnic Origins of Nations”).
När jag nu äntligen får läsa den politiska franska folknationalismens berömda ideologiska litterära urgrund upptäcker jag att det redan i ”Vad är tredje ståndet?” finns etnisk-kulturella resonemang. Tredje ståndet – bondeklassen – var enligt boken verkligen något av en egen nation – den keltisk-galliska ursprungsbefolkningen. Aristokratin var enligt samma tankegångar ättlingarna till de germansk-frankiska erövrarna, vilka gav den gamla romerska provinsen Gallien namnet Frankrike. Abbé Sieyés skriver:
”Varför skulle det (tredje ståndet) inte skicka alla de familjer, som ännu dåraktigt gör anspråk på att härstamma från erövrarnas ras och att ha ärvt deras rättigheter tillbaka till de frankiska skogarna? Om nationen renades på detta sätt, tror jag att den kommer att acceptera sig sammansatt enbart av ättlingar till galler och romare”.
Hans Norebrink
# Liknande tankar/myter fanns i England, med saxarna som urfolket/underklassen och normanderna som ockupanteliten/överklassen. Kombinationen av klass och (rimligen fiktiv) etnicitet gav en extra sälta till nations- och klasskampen. Samma i de revolutioner där klass och nation verkligen sammanföll, som i Mexico, Guatemala och Bolivia där i stort vit rik överklass stod mot fattigt indianskt folk. Även de nationella befrielserörelserna i Syd fick styrka från att kombinera nationens frigörelse med de arbetande klassernas intressen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Vad är tredje ståndet? Abbé Sieyès, Klassiker, Nation, Nationalism, Folket, Nationen, Prästerna, Adlen, Bönderna, Borgarna, Kollektivism, Individualism, Altruism, Patriotism, Frankrike, Tyskland, Kultur, Böcker, Samhälle, Politik
