Vänsterpartiets misslyckande

I en situation där arbetslösheten inte minskar, där allt fler i Sverige får söka sig till andra länder för att få jobb, där majoriteten av folket är mot privatiseringar och nedskärningar av den gemensamma välfärden borde det enda större parti som är mot privatiseringar, avregleringar och nedskärningar kunna ha ett betydligt större stöd i opinionen än 4-5%. Att vänsterpartiet inte har ett större stöd än så är framförallt ett resultat av deras eget misslyckande. De har ett fokus på att hamna i en regering om den borgerliga sidan vinner nästa val och underlåter därmed att föra fram en egen politik på ett ordentligt och/eller trovärdigt sätt. Ska man rösta socialdemokratiskt röstar man inte på det lilla socialdemokratiska partiet (vänsterpartiet) utan på det stora. Vänsterpartiet borde därför profilera sig som ett tydligt antikapitalistiskt parti för arbetarklassen på det sätt som Enhedslisten i Danmark gör.

Enligt SOM-undersökningen som görs vid Göteborgs Universitet varje år så anser 8% av all som röstade på Sverigedemokraterna att Vänsterpartiet är nästa bästa parti. Dessa röster är missnöjesröster som vänsterpartiet borde kunna få istället. Men de får man inte genom att föra fram en politik som låter och är exakt densamma som socialdemokraternas. 30% av de socialdemokratiska väljarna anser att vänsterpartiet är näst bästa parti. Dessa väljare har ingen som helst lust att rösta på vänsterpartiet om de för fram samma politik som socialdemokraterna. Varför skulle de göra det? 20% av miljöpartiets väljare anser att vänsterpartiet är näst bästa parti. Dessa väljare vinner man inte över genom att framstå som ett lite mindre socialdemokratiskt betongparti på det sätt som vänsterpartiet gör idag. Dessutom finns det en mindre skara väljare på den yttersta vänsterkanten, kanske omkring 1%, som inte heller kan tänka sig att rösta på dagens vänsterparti. För att kunna vinna över alla dessa väljare och bli större måste vänsterpartiet agera annorlunda än idag.

Först ta fram en politik för arbetarklassen. Man kan göra det på ett enkelt sätt, kopiera danska Enhedslistens politik, svårare än så behöver det inte vara.  Med den politiken har Enhedslisten på ett par år växt till ett stort parti på ett par år. Väldigt kort går politiken ut på att ge stöd till alla förslag som förbättrar för arbetarklassen oavsett hur små de än är och rösta mot alla förslag som försämrar för arbetarklassen. Man uttrycker ett stöd för bildandet av en socialdemokratisk regering, men säger samtidigt att man inte kan ge stöd till all deras politik. Man ger bara stöd till det som kan anses vara bra för arbetarklassen. Denna inställning skiljer sig radikalt från Vänsterpartiets inställning och är en del av det som innebär att Enhedslisten nått framgångar i opinionen och i val, men vänsterpartiet har det inte.

Enhedslisten har också något annat som gör att de har en kader av erfarna aktivister som kan bidra till valkampen och propagandaspridningen. Man tillåter dubbelorganisering. Översatt till Sverige skulle man kunna tänka sig att Vänsterpartiet tillätt medlemmarna i Socialistiska Partiet (SP), Kommunistiska Partiet (KP), Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) att vara medlemmar också i Vänsterpartiet. Då skulle man få ett tillskott av erfarna utomparlamentariska gatuaktivister som kunde vitalisera vänsterpartiet. Ett alternativ skulle kunna vara att dessa smågrupper tillsammans med vänsterpartiet bildade en front av grekiska SYRIZA:s modell. Båda skulle i praktiken få samma resultat.

Men enligt partisekreteraren i vänsterpartiet, Aron Etzler, är detta inte en framkomlig väg att göra som Enhedslisten och eller SYRIZA (vilket ju verkar lite underligt med tanke på dessa partiers framgångar). Det var i alla fall vad han lät meddela  när jag träffade honom på danska Enhedslistens kongress. Istället menade att man skulle bygga ett monolitiskt parti på samma sätt som nederländska Socialistiska Partiet (SP). Det är bara det att beskrivningen av nederländska SP är fel. De tillåter i praktiken också dubbelorganisering. Dessutom tycks det vara en klart misslyckad partibyggartaktik och strategi vad svenska vänsterpartiet anbelangar. Sen Aron Etzler blev vald till partisekreterare (och Jonas Sjöstedt till partiledare) har Vänsterpartiet i stort sett bara backat i opinionen. Den väg vänsterpartiet valt under deras ledning är uppenbart ingen framgångsväg.

Intressant?
Bloggat: Johannes, Berättelsen,
Media: AB,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements