Assange och rättsäkerheten, våldtäktsmål och rättsväsendet

Del 10 av 20 i serien Assangeaffären 2

Det finns problem med det svenska rättsväsendet. De handlar i första hand om långa häktningstider, ofta så långa att man kan säga att det handlar om psykisk tortyr. Detta eftersom man kan vara helt isolerad under häktningstiden. De enda man får träffa är förhörsledarna och sin egen försvarsadvokat. Ingen annan rättsstat i västvärlden tillåter så långa häktningstider (I princip är de obegränsade i längd) och sån isolering som Sverige tillåter. Det andra är att det finns en inbyggd rasism och ett inbyggt klassförakt i systemet. Arbetare och personer med utländsk bakgrund döms hårdare för samma brott än vad som är fallet med medelklassmänniskor och personer med svenska namn, ljust och ljus hy.

Utvisningar till andra länder är dock inte ett problem. Utvisningar till länder med dödsstraff sker i princip aldrig (om det nu handlar om ett så allvarligt brott) och för mindre allvarliga brott är det sällsynt att nån utlämnas. Julian Assange är inte efterlyst av USA, han är inte begärd utlämnad. Om det hade varit så hade han ju kunnat utlämnas av Storbritannien som ju står närmare USA än vad Sverige gör. Men så har inte skett.

Det finns en utvisning som brukar tas upp i dessa sammanhang för at visa på att sådnat sker. Av två egyptier till USA och Egypten. Men det svenska rättsväsendet var inte inblandade. Utvisningen var olaglig enligt svensk lag och sköttes av regeringen, säkerhetspolisen och USA:s säkerhetstjänster.  I själva verket har alla utvisningar md politiska implikationer från Sverige skett på olagligt vis och utan inblandning från rättsväsendet. Alla är iofs at ta i, för det har väl bara skett två gånger i modern tid, egyptierna och de västtyska terroristerna som ockuperade den västtyska ambassaden på 1970-talet.  I det perspektivet menar jag att de eventuella garantier mot utlämning till USA som Sverige skulle kunna lämna inte är värda nånting. Utlämningar av politiska skäl i Sverige styrs inte av lag och rätt, utan görs utanför och mot lagen. Diskussionen om garantier och rättssäkerhet är därför meningslös i förhållande till utvisning. Menså vitt jag kan förstå riskerar Assange inte att bli utvisad på det sättet, för då hade det redan skett från Storbritannien. Det finns ingen anledning att gå omvägen via Sverige.

När det gäller våldtäkter så har Sverige en helt annorlunda lagstiftning än de flesta andra länder. Det gör att kommentatorer och bedömare i andra länder har svårt att grepp hur det fungerar och vad som kan hända. Men huvudproblemet med misstänkta våldtäktsbrott är svårigheten att bevisa brott. Ord står mot ord och om inte brott kan bevisas ska den misstänkte betraktas som oskyldig och inte dömas. Detta leder till att få misstänkta våldtäktsbrott leder till åtal och få misstänkta våldtäktsbrott leder till fällande dom. Det är problematiskt, men samtidigt är det ett bevis för att det svenska rättsväsendet är någorlunda rättssäkert. Man döms i allmänhet inte utan bevis.

Det finns dock undantag när det gäller den svenska rättssäkerheten och rättegångar med politiska inslag är undantagen. Det såg vi tydligt efter Göteborg 2001 där människor dömdes på obefintliga bevis och trots att polisvittnen talade mot varandra. När samma polisvittnesmål användes i tyska rättegångsssalar så blev det friande domar. Att rättegångarna ägde rum i Tyskland var för att Tyskland vägrade lämna ut de misstänkta till Sverige då tyska myndigheter misstrodde det svenska rättsväsendet. Ur denna aspekt har Julian Assange fog för att vara misstänksam mot det svenska rättsväsendet. Misstankarna mot honom har ju politiska implikationer oavsett det faktum att det handlar om våldtäktsmisstankar och inte egentligen är ett brott med politiska kopplingar.

Det finns som Linn Hjort skriver i Arbetaren inga som helst vettiga eller ens funktionella skäl att motsätta sig utlämning av Julian Assange till Sverige med eller utan garantier (som ju ändå skulle vara värdelösa), men det finns faktiskt skäl att förneka kvinnorna en rättsprocess. Om bevisningen efter förhör med Julian Assange inte räcker till fällande dom ska han inte åtalas och kvinnorna nekas en fortsatt rättsprocess. På den punkten har Linn Hjort fel.

Läs också:

Assange och feminismen, Anonymous och feminismen
Utvisningar till USA – Assange och Hemler
USA skiter i Assange
Assange spårar ur
Det finns problem med Sveriges rättsväsen – Göteborg 2001 och Assange

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Assange och feminismen, Anonymous och feminismenUnderligheterna i Assangeaffären >>
Advertisements
  • Ulf Persson

    http://en.wikipedia.org/wiki/Ethical_arguments_regarding_torture

    ”In Britain partly to protect the individual against police brutality and
    partly to make confessions credible to a jury, all interviews with a
    suspect are audio taped on a machine which make two simultaneous copies
    one for the police and one for the defendant. In Northern Ireland, where
    society is more polarised than in the rest of the United Kingdom, which
    means that allegations of police brutality are perceived by sections of
    the community to carry more credence, interviews are video taped.”

    Något liknande borde införas i Sverige. Högre rättssäkerhet och mindre
    polisbrutalitet (verklig och påhittad) till en ringa kostnad: Vilka bra
    skäl finns det att inte ändra dagens praxis?

  • Pingback: Underligheterna i Assangeaffären | Svensson()

  • Pingback: Homeland - spännande men inte trovärdig | Svensson()