Det måste gå att granska Säpo

Ett grundläggande krav i en demokrati är att allmänheten måste kunna granska även myndigheter som sysslar med hemlig verksamhet. En stor del av vad de gör behöver ju inte vara hemligt. Exempelvis deras ekonomi som ju DN granskat i en serie artiklar där man visat att Säpo slösar pengar på stora fester och lyxig mat. Resultatet av den granskningen blev att justitieminister Beatrice Ask beslutade sig för att göra Säpo än mer hemligt och för att försvåra den demokratiska insynen än mer. Det är naturligtvis helt orimligt:

Den deportation till Egypten som den dåvarande S-regeringen godkände 2001, var den första kända CIA-flygningen med fångar i Europa. Europarådet har beskrivit dessa flyg som olagliga kränkningar av Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Säpos inblandning i detta fall är väldokumenterad.

SvD skrev den 5/12 2010 om en hemlig diplomatrapport som bekräftar att minst två plan med fångar mellanlandade på Arlanda våren 2006. Vid den första flygningen, valde Sverige att blunda. Men vid den andra ställde UD kritiska frågor till USA och trafiken tycks ha upphört.

När två internationella MR-organisationer ville kartlägga CIA:s fångtransporter, bad de 28 länder om information. Sverige var ett av de tre länder som vägrade hjälpa till, medan t ex Danmark, Finland och Norge lämnat ut information. Finland beslöt 2011 att börja granska landets roll i samband med tortyrflyg. Den svenska regeringen vägrade att lämna ut information om CIA-flygen av ”säkerhetsskäl”. Men misstänkta brott mot mänskliga rättigheter får inte hemligstämplas.

Det är självklart att Säpo måste ha möjligheter att arbeta utan insyn och med hemligstämplad information. Men att stoppa all granskning av Säpos budget eller att sekretessbelägga misstänkta folkrättsbrott strider mot Sveriges självbild som ett öppet samhälle, som värnar om rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

Hemlighetsmakeriet ökar kravet på en sanningskommission som granskar de senaste tio årens svenska deltagande i ”kriget mot terrorismen” och hur alla nya integritetshotande lagar, ramlagar, datalagringsdirektiv och FRA-lag använts. Att sopa rent framför egen dörr är nödvändigt om vi trovärdigt vill kritisera hur andra länder lever upp till den humanitära folkrättens principer.

Samtidigt visar det sig att Säpo inte har några fungerande rutiner för att hålla sånt hemligt som borde vara hemligt. På postlistor som man kan begära ut med stöd av offentlighetsprincipen så har Säpo lämnat kvar namn och adress till olika tipsare:

All inkommen post till Säkerhetspolisen, Säpo, sparas i ett diarium, även kallad postlista. Där registreras bland annat uppgifter om avsändare och ärende. Vem som helst kan begära fram en kopia av postlistan, som genomgår en sekretessprövning innan den lämnas ut. Känsliga uppgifter mörkas med svartpenna.

När Arbetaren begärde ut Säpos postlista mörkades dock inte det allra känsligaste: vilka som lämnat tips. Bland myndighetskorrespondens, rapporter och inkomna avtal stod fem personer redovisade under rubriken ”tips”. Tre av dem klart identifierbara. Två med hemadresser. Därmed bröt Säpo mot ett av sina viktigaste åtaganden, att skydda sina källor.

En av dem som lämnat tips ­arbetar inom det militära.

– Det här var inte bra för dem. Jag jobbar inom försvaret, så jag är pliktig till att lämna tips till Säpo. Det var inget jättekänsligt fall, men det känns ju ändå otryggt.

Har du blivit kontaktad av Säkerhetspolisen?

– Jag har blivit kontaktad i ärendet, men inte om att de har läckt information.

En annan tipsare har förekommit i högerextrema kretsar och är aktiv på nationalistiska internet­forum.

– Det här är hemskt, det ska ju vara anonymt.

Säpo är ju ökänt för att vara klantiga. Detta är ju ett belägg för att ryktet onekligen är sant. Det handlar inte bara om att man i tid och otid griper oskyldiga som hänt vid flera tillfällen i Göteborg utan också om att man avslöjar sina tjallare och källor. Klantigt var ordet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements