En gång i tiden fanns det en järnväg från Degerfors, egentligen från Strömtorp, men det är ju i praktiken samma ort, till Gullspång och vidare till Otterbäcken. Från Gullspång fanns (finns?) en järnväg till Torved vid banan Gårdsjö-Mariestad-Lidköping, Kinnekullebanan, som används idag. Det var en rälsbuss från den linjen som brann i Finnerödjas skogar och som orsakat problemen.
Dessa järnvägar var inte elektriska, men skulle mycket väl ha kunnat användas idag för att låta tågen som inte kan köra stambanan på grund av lokbranden gå en kortare omväg istället. Om de hade funnits, underhållits och elektrifierats hade det varit lätt. Om de hade funnits och underhållits, men utan el, så hade endast rälsbussarna på Kinnekullebanan kunnat köra den vägen.
Men järnvägarna finns inte, i all fall inte i nåt användbart skick. Det är inte lönsamt att upprätthålla mindre järnvägar i Sverige och på grund av uppstyckning, avreglering, vinststyrning och privatisering har man omöjliggjort politiska beslut för att behålla alternativ infrastruktur som ju ibland kan behövas. Just nu hade det varit bra. Det hade sannolikt inneburit färre, i alla fall kortare, förseningar på västra stambanan. Som det nu är får man nämligen köra en del tåg runt hela Vänern och andra tåg runt hela Vättern. Det är de enda alternativa rutter som står till buds.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Lokbrand, Västra stambanan, Förseningar, Avreglering, Vinststyrning, Järnväg, Kollektivtrafik, Olycka, Privatisering, Samhälle, Politik
