En trilogi om mörka svenska hemligheter

Denna recension av en svensk agentroman har skrivits av Gunnar Wall och ursprungligen publicerats på hans blogg.

Boknytt
Anders Jallai
Natoagenten
Lind & Co

DET VAR FÖRST härom dagen jag läste klart “Natoagenten“, den tredje och sista delen i Anders Jallais romanserie om den före detta underrättelseofficeren Anton Modin. (Boken kom ut redan i våras.)

Anders Jallai är något av en legend, Han har en bakgrund som dykare och stridspilot. Det var han som ledde det dykteam som 1998 hittade den sovjetiska ubåten S7 som sänktes under andra världskriget i vattnen mellan Sverige och Åland. Och det var också han som några år senare ledde den expedition som hittade det svenska militära DC 3-flygplan som försvann under spaningsuppdrag i juni 1952 och som visade sig ha blivit nedskjutet av sovjetiska jaktplan.

Hela affären med det försvunna planet kom i många år att omges av sekretess och spekulationer. I en debattartikel har Anders Jallai framfört att orsaken till hemlighetsmakeriet från svensk sida var att det fanns en amerikan på planet – vilket förstås var ett tecken på att den verkliga svenska utrikespolitiken inte var så neutral som den officiellt skulle föreställa.

Anders Jallais böcker om Anton Modin bygger på hans egna erfarenheter från yrkeslivet men också på den omfattande research kring svenskt underrättelseväsende som han bedrivit i flera år.

Självklart är böckerna fiction, men samtidigt vilar de så mycket på Jallais kunskaper att de mer kan betraktas som tillåtna och nödvändiga spekulationer om sådant den vanliga medborgaren inte känner till men borde få insyn i.

Intrigen berör såväl mordet på Olof Palme som Estonias förlisning. Och Jallai är inte rädd för att ifrågasätta välkammad officiell svensk historieskrivning. Så här låter det till exempel i “Natoagenten”, bokens hjälte Anton Modin samtalar med sin gode vän Bergman. Samtalet rör bland annat 80-talets ubåtsjakter:
– – –
“Då hade vissa rätt!”, sa Bergman och svalde. “Att det var amerikanska ubåtar som vi jagade. Därför är allt fortfarande hemligt och därför kan de inte ta bort hemligstämpeln.”
“Precis, med hänsyn till främmande makt”, sa Modin och log. “Jag har börjat förstå det nu. vi är fuckade. Inte bara en gång utan hela tiden. Från DC 3:an till Estonia, via Wennerström och ubåtar och statsministermord. Det är CIA och Nato som ligger bakom allt.”
“Äh, lägg av”, sa Bergman med öppen mun. “Ryssarna då?”
“De var väl också här men inte på det aggressiva och djupt penetrerande sätt som CIA var. De var djupt inne i våra sinnen. Det kallar jag Black Ops. De har manipulerat oss hela vägen. Inte bara oss vanliga medborgare utan även de flesta politiker. Det var bara den inre kretsen som visste, bunkersossarna och näringslivets toppar.”

– – –
I själva finalen i “Natoagenten” dyker Anton Modin ner till Estonia. Vad som händer ska inte berättas här men det avsnittet ger inte bara en realistisk inblick i hur det måste vara att dyka under extremt svåra förhållanden. Det är också en välskriven och kusligt stark avslutning på en thrillerserie om en politisk samtid som stundtals är lika svårgenomtränglig för blotta ögat som de mörka vattnen långt ner i Östersjön.

De tidigare delarna i serien heter “Spionen på FRA” och “Landsförrädaren”. Anders Jallai har även en blogg där han diskuterar de sakfrågor han tar upp i sina romaner och ofta också publicerar nytt och dramatiskt faktamaterial.

Gunnar Wall

Läs mer: Knuff, Peter Lindén, Nisse Scherman, Cisionwire, Dast, Kulturbloggen,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Adlibris

Liked it? Take a second to support Gunnar Wall on Patreon!
Become a patron at Patreon!