Attackerande hund anses vara mentalt frisk men ouppfostrad

Majoriteten av människor som angrips och dödas av hundar angrips av hundar av tre raser. Rottweiler, Pitbull och Amstaff (enligt den statistik som finns i USA och Europa). Dessa hundraser akn alltså bara på den grunden anses vara farliga. Om de dessutom inte har bar ägare, är felaktigt eller dåligt uppfostrade så ökar riskerna för angrepp av den sort vi såg i Brunnsparken för ett par veckor sen då en Rotweiler angrep en sexårig pojke.

Den rottweiler som angrep pojken anses vara mentalt frisk, men oupfostrad och ägaren får inte ta ut hunden utan munkorg på den:

Den omtalade hunden har genomgått ett mentalt test. Nu är resultatet klart.

– Rottweilern bedöms vara en bra hund med bra egenskaper, men den är ouppfostrad. Ägaren var inte med vid incidenten i Brunnsparken, men besiktningen visade att hunden saknade lydnad och att skötseln av den inte var tillfredsställande, säger Anders Averby, jurist vid polismyndigheten.

Innan februari ska hundägaren därför ha genomgått en dressyr- och lydnadskurs och intyga att hon fått ordning på sin rottweiler. Hunden måste dessutom bära munkorg och hållas kopplad med sele. Alternativt vistas inom betryggande inhägnad.

Sett till sammanhanget verkar det hela vara ett antal rimliga åtgärder. Men frågan är hur polis och myndigheter följer upp det hela. Kommer det överhuvudtaget att ske?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • thorleifwallqvist

    Man kan ju fråga sig hur en hundkännare som mjobbar med aggressiva hundar, enligt uppgift, direkt efter att ha sett en mobiltel.upptagning kan uttrycka sifg att  ”sådana hundar borde inte få finnas i samhället”. En annan hundkännare sa direkt att den hunden (rottweilern, ett  år) som förstörde pojkens kläder, och givetvis skrämde honom, inte alls visade prov på aggressivitet. Samma sak kom polisens undersökning fram till.
    I Sverige har vi ca 730 000 hundar. 2010 var det  326 personer som behövde söka sjukhusvård pga bettskador (de flesta sker inom familjen av famioljens egen hund).
    Det ger ett utfall på 0,4 promille av landets hundar som är inblandade.
    Man kan inte rakt av jämföra statistik från USA, med en helt annan demografi än vår. Dessutom intre om den kommer från Animal Peoples Merrit Clifton, som bygger sin statistik på tidningsartiklar. I Sverige skrevs 2010 inte mindre än  1 005 artiklar i media med användande av begreppet kamphund. 2011 var det nere i 610, som väl är. Titta gärna in i varför två europeiska länder som Italien och Nederländerna återkallat sina hundrasförbud. Varför? Jo man fann dem verkningslkösa. REnarasig pitbulls finns det väldigt få av i landet. då rasen APBT inte godkänns som ras av SKK (då deras moderorganisation FCI, inte gör det).
    American Staffordshire Terrier (amstaff) finns det ett större antal av som inte är renrasiga, t.ex. 2010 då 42% fler reggades under det namnet, hos Jordbruksverket (obligatoriskt) utan krav på stamtavla, än hos SKK där endasdt renrasiga kan reggas.
    Titta gärna in på min presentation av kamphundsbegreppet, på länk:
           http://www.terrierklubben.se/klubben/medieinformation/informator.php
    SvTek info 2012 PPT.

    Vänligen
    Thorleif Walölqvist 

  • Thorleif är mycket kunnig.

    Statistik från USA och Australien är sällan tillförlitlig. De räknar jättekonstiga saker som attacker. Jag läste för ett par år sedan en australisk undersökning där Staffordshire bullterrier låg etta i attacker på människor. En så människokär hund som staffen. Det lät mycket underligt, så jag synade undersökningen i sömmarna, och det visade sig att som attack räknades när en hund sprang fram till en människa.

    Då föll det på plats. Som sagt är staffen (och dess kusiner amstaffen och pitbullen) väldigt människokära hundar som gärna tar kontakt.

    • Men det spelar ingen egentlig roll. Det är ändå de raserna det handlar om. Pitbull (om man nu kan anse det vara en ras), Amstaff och Rottweiler. Sen kan det ju finnas små hundar som är värre, men det blir ju aldrig känt, eftersom skadorna inte blir så allvarlig, ingen dör etc. Hur det ser ut i tredje världen har vi ingen aning, där påverkar ju rabies mycket mer än i västvärlden, för att bara nämna en sak.

      Siffrorna som jag hänvisar är ju, om jag ska tro Thorleif, en kraftig underredovisning, en underskattning av antalet hundangrepp och dödade människor i USA. Jag har inga synpunkter på kamphundsbegreppet och finner den delen av kommentaren irrelevant. Vad man kallar hundar är egentligen ointressant.