Arbetarlitteraturen lever

Oktober i fattigsverigeBoknytt
Oktober i fattigsverige
Susanna Alakoski
Albert Bonniers Förlag

Arbetarlitteraturen lever

Nu har det hänt igen. Ytterligare en stark bok som skärskådar klassamhället har nått bokhandelsdiskarna. Oktober i Fattigsverige av Susanna Alakoski. Tillsammans med Kristian Lundbergs hyllade Yarden, tillbakavisar Alakoski alla eventuella påståenden om den svenska arbetarlitteraturens död.

Under många år som läsande person har jag läst nekrologer över arbetarlitteraturen, Sveriges förmodligen viktigaste bidrag till världslitteraturen. Argumentationen har varit varianter på temat; att den är tendentiös och skriver läsarna på näsan. Men det kanske mest hårresande argumentet; att arbetarklassen har mist sin betydelse i det så kallade informationssamhället.

Så fel de hade då och så fel de har idag.

Arbetarlitteraturen inte bara lever, den är kraftfullare än på länge. Den har fått förnyad energi allteftersom klassamhället har brutaliserats. I själva verket är den så livfull att den har tvingat borgerliga kritiker till ett erkännande av dess värde, (Augustpremieringen av Alakoskis roman Svinalängorna 2006). Oktober i Fattigsverige är den starkaste svenska romanen sedan Kristian Lundbergs Yarden från 2009. Lågmält men skoningslöst demaskerar Alakoski klassamhällets råhet.

Alakoski skakar fram mina egna obehagliga minnen av skamkänslor till följd av att jag ”bara” var ett arbetarbarn i en familj med begränsade resurser på 50 och 60 talet. Känslor som jag, liksom Alakoski, har kämpat med i hela mitt liv. Inte minst känslan av att inte duga, att inte räcka till. Alakoski ger en närmast smärtsam bild av vad fattigdomen gör med de som tvingas uppleva den, med deras egenbild, synen på livet och framtiden.

Att termen arbetarlitteratur kan uppfattas som otidsenlig kan jag förstå i den meningen att det inte är ett heltäckande begrepp i nyliberalismens tidevarv. Men vår tids arbetarförfattare inte bara blottlägger, utan uppmärksammar också sina läsare på klassamhällets inverkan på livets alla områden. Detta oavsett om du är man eller kvinna, vilken etnisk tillhörighet eller sexuell läggning du har.

Alakoski nöjer sig inte med att beskriva fattigdomen som hon genomled under sin uppväxt. Det gjorde hon förtjänstfullt i Svinalängorna. I sin senaste bok går hon längre än så och skärskådar med hjälp av egna upplevelser fattigdomen i vår tid. Och hon ser en viktig skillnad. På sjuttiotalet hade samhället skyldigheter mot de drabbade. Om en mor blev ensamstående efter en skilsmässa hade samhället ett ansvar gentemot modern och hennes barn. Istället för att kastas ut på gatan fick de förtur till en lägenhet. Idag räcker det, som Alakoski skriver, att bryta benet för att hamna på gatan.

Författare som saknar Alakoskis erfarenhet, som har växt upp i medel och överklassen, lär inte ha en chans att skriva en bok som Oktober i Fattigsverige, inte ens förstå den. För det krävs en författare som in i minsta hjärnvindling har upplevt fattigdomens helvete. Men det krävs också en författare med stora analytiska och stilistiska kvalitéer.

Allt detta har Susanna Alakoski.

Gay Glans

Läs mer: GP, DN, EX, SVD, AB, Corren, Kulturen, GD, SR, Kaela, HN, ETC, KB,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Adlibris

Liked it? Take a second to support Gay Glans on Patreon!
Become a patron at Patreon!