Mer inhemsk fosfor önskvärd

Fosforbrytning i Marocko

Mer fosfor från samhällets restprodukter skulle minska behovet av nybruten fosfor. Här fosforbrytning i Marocko. Foto: Kersti Linderholm

Fosfor är ett livsnödvändigt ämne och Sverige importerar lika mycket fosfor i mat och foder som i gödselmedel. För att hushålla med denna ändliga resurs skulle samhällets restprodukter kunna användas i större utsträckning, menar Kersti Linderholm vid SLU.

Fosfor är ett helt livsnödvändigt ämne för växter, människor och djur och oersättligt i jordbruket. De brytvärda fosfortillgångarna är begränsade, särskilt de med låg halt kadmium, vilket är den fosforråvara som Sverige efterfrågar.

Agronom Kersti Linderholm har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat förutsättningar för en uthållig försörjning med fosfor till svenskt jordbruk. Det visade sig att Sverige importerar lika mycket fosfor i livsmedel och foder som i gödselmedel. Med en bättre hushållning och återanvändning av samhällets fosfor skulle därför behovet av importerat fosforgödselmedel minska radikalt.

Beräkningarna har gjorts på nuvarande livsmedelsproduktion i Sverige.

– Om vi ökade vår självförsörjningsgrad av livsmedel skulle det därför behövas mer fosfor i form av gödsel då fosforimporten i produkter minskar, säger Kersti Linderholm.

Växtrötter samarbetar ofta med svampar (mykorrhiza) för att bättre komma åt fosfor i jorden. Farhågan har funnits att detta samarbete skulle försämras om grödan gödslades med återanvänd fosfor. När man i studien använde svenskt, kvalitetssäkrat avloppsslam påverkades dock mykorrhizan inte negativt.

Att förbränna slam för att utvinna fosfor från askan är dyrbart för miljön. Det visar Kersti Linderholm i beräkningar av energiåtgång och utsläpp av växthusgaser vid olika sätt att återanvända fosfor. Hon tillämpade då den gängse metoden att inte räkna koldioxidutsläppen vid förbränning av biologiskt material som bildats genom fotosyntes.

Skulle grödornas inbindning av solenergi och koldioxid i stället tillskrivas jordbruket och inte den som använder produkten som bränsle, skulle resultaten bli annorlunda. Med nuvarande beräkningssätt blir det olika koldioxidutsläpp och energiåtgång om jordbrukaren säljer sitt vete till kvarnen eller till etanolfabriken.

– Samhällsnyttan borde anses vara lika stor, eller större, när lantbrukaren producerar en gröda till föda eller foder som när grödan omvandlas till biobränsle.

Det mest miljövänliga sättet att öka fosfortillgången, med avseende på energiåtgång och utsläpp av växthusgaser, är, enligt Kersti Linderholm, att använda avloppsslam direkt på åkermark, men kadmiumtillförseln kan då bli ett problem. Mycket av kadmiuminnehållet i slammet kommer från maten, av vilken en stor andel idag är importerad.

– Därför är det anmärkningsvärt att det görs mycket få analyser av kadmium på importerade livsmedel, menar Kersti Linderholm.

Svensson/SLU

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements