Engelska – ett skandinaviskt språk?

Det menar i alla fall Jan Terje Faarlund på Universitetet i Oslo, professor i lingvistik, och Joseph Emmonds, gästprofessor från Palacky-universitetet i Tjeckien. De menar att den grammatiska strukturen och basordförrådet i engelska visar att språket är närmare släkt med det nordiska språken än med anglosaxiska (gammalengelska) och andra västgermanska språk som tyska och nederländska:

Gammelengelsk, eller angelsaksisk, er et vestgermansk språk, som anglerne og sakserne tok med seg fra Nord-Tyskland og Sør-Jylland da de på 400-tallet bosatte seg på De britiske øyene.

– Vi viser at engelsk slik vi kjenner språket i dag, i stedet er en direkte etterkommer etter språket til skandinaver som slo seg ned på De britiske øyene gjennom mange hundreår før de fransktalende normannerne erobret landet i 1066, sier Faarlund.

Han viser til at gammelengelsk og moderne engelsk er to svært forskjellige språk.

[…]

Fra de norske og danskættede innbyggerne i Danelagen tok språket opp i seg mange ord. I denne setningen, for eksempel, er alle de leksikalske ordene nordiske: He took the knife and cut the steak. Bare «he», «the» og «and» kommer fra gammelengelsk.

– Det som er særlig interessant, er at gammelengelsk tar opp i seg ord for dagligdagse ting som språket hadde ord for fra før. Det vanlige er jo å ta i bruk lånord – ord og begreper for nye ting. I engelsk er det nesten omvendt – de dagligdagse ordene er nordiske, og de er påfallende mange, forteller språkprofessoren, som for eksempel: anger, awe, bag, band, big, birth, both, bull, cake, call, cast, cosy, cross, die, dirt, dream, egg, fellow, flat, gain.

[…]

Men det skandinaviske innslaget var ikke begrenset til ordforrådet, som er vanlig når språk kommer i kontakt med hverandre: Selv om en massiv mengde nye ord er på vei inn i et språk, så beholder det likevel sin egen grammatikk. Dette gjelder nærmest som en universell lov.

– Men i England ble også grammatiske ord og morfemer – altså det minste abstrakte, språklige element som har meningsbærende funksjon – overtatt fra skandinavisk og lever videre i engelsk i dag.

De två forskarna menar att detta är själva anledningen till att nordbor så lätt kan lära sig engelska. Helt enkelt så är det lätt på grund av att engelska också är ett skandinaviskt språk. Om det verkligen är så att engelska är ett skandinaviskt språk mer än ett västgermanskt har jag ingen aning om. Men nordbor har onekligen lätt att lära sig engelska.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

11 svar på “Engelska – ett skandinaviskt språk?”

  1. Läser man medeltida engelska texter, så är det lika lätt att läsa som medeltida norska eller isländska. Så i och för sig är det möjligt. Skall berätta en historia ur verkliga livet på 70-talet när det begav sig.

    Min väninna och jag blev goda vänner med fruarna och därmed också männen i ett välkänt band. En av besöken de gjorde i Göteborg tog jag med mig gruppen, fruarna gick på stan och handlade, och åkte upp till pappas sommarstuga i Sannäs. Isen låg tjock på fjorden och inne vid kanten fanns en spark som två av killarna fick för sig att låna när de skrivit sina autografer i snön på isen. De stack ut till några av Sannäs äldre fiskare som pilkade ute på fjorden. Vi på land fick göra åkarbrasor och frös för det tog tid. De stannade ett bra tag och pratade med de gamle som aldrig någonsin lärt sig engelska men kunde tala gammelnordisk (inte bara äldre norska). Väl inne vid land berättade killarna för de andra i bandet en hel del om gubbarna ute på isen. Saker som jag som känt de gamle gubbarna sedan jag följt med farfar till ljugarbänken på 50-talet visste stämde. De hade verkligen förstått varandra trots att de engelska killarna talat engelska och de gamle fornnordisk.

    1. Å andra sidan så förstår jag som svensktalande talad plattyska och de förstår mig. Talad plattyska är lättare och lättförståeligare än talad danska.

  2. Att de engelske kunde förstå fornnordisk; det tror jag på bara om jag vill och jag måste anstränga mig till det. Att svenskar har lätt för engelskan, är inget konstigt. Båda språken är rigida, inga flektioner, ingen genus, alltså nästan ingen grammatik.
    En studentska i tyskan (universitet) sade till mig: jag kommer aldrig att begripa varför katten ibland är die Katze och ibland der Katze. men att engelskan vore speciellt släkt med svenskan? Det får dessa två professorer ursäkta; det är för mycket sagt.
    Finns det några kurser (universitet) i Anglo- Saxon någonstans i Skandinavien? (Helst Oslo).
    Tack för eventuellt svar.
    jiri

  3. Personligen har jag ingen aning. Men det kan väl vara så att engelskans enkla grammatik och de nordiska språken enkla grammatik kan ha samma ursprung. Men oavsett vilket så har de engelska dialekterna i nordöstra England, på Shetland och Orkney helt klart en mängd nordiska ord och är kraftigt influerade av nordiska. Intressant är också att vissa av de danska/norska dialekter som pratas i Bohuslän har flera ljud gemensamt med engelskan. På min hemö finns exempelvis inte ljudet för kombinationen sv utan man måste säga sjw.

  4. Betvivlar att engelsk och svensk enkel grammatik har samma ursprung. Snarare gammal svenska och anglo saxiska (AS) har samma ursprung, men AS kollapsade som språk efter Hastings och inte bara som språk. Jag kallar engelskan för Yorkshire pudding, varken germanskt eller romanskt, pudding,vilken kanske förklarar dess enkla grammatik. Svenskan kollapsade aldrig men den förändrades undan för undan. Varför? Det vet ingen och förändrades inte till det bättre.
    Som ett exempel: Vem dödade kalle Pettersson? Satsen är rätt konstruerad, grammatiken, syntaxen är OK, men kan du säga mig vad hade hänt?
    Det går inte, alltså en nonsens mening men med rätt grammatik. Tyvärr hade casus fallit bort och ersattes med det enkla VEM, vilket rör till det!

    1. Det är orimlig att tror att nordiska språk inte skulle ha påverkat engelskan kraftigt. Mellan 888 och 954 var stora delar av nuvarande England styrt av nordbor, pratade nordiskt språk. Nordborna dominerande befolkningen i området i många hundra år och det styrdes återigen av nordbor från Knut den store maktövertagande 1015-116 och fram till slaget vid Stamford Bridge 1066. Att tro att nordiska språk inte haft ett stort inflytande på dagens engelska tror jag är ett misstag.

      Nordiskt språk talade man i många hundra år också på Isle of Man, Hebriderna, Shetland, Orkney (så sent som på 1300-talet var jarlen av Orkney en smålänning av släkten Bååt) och i nordöstra Skottland också, liksom i Dublin och andra irländska städer). Om man läser Egil Skallagrimssons saga är det också uppenbart att man utan hinder kunde prata med varandra, nordbor och engelsmän.

  5. Varför skulle de inte kunna förstå varandra? Båda är ju germanska språk med gemensamt ordförråd dessutom är det snarare en regel än undantag att erövraren
    tar den erövrades språk till sitt. Dessutom är etymologi ingen exakt vetenskap.
    I Sverige ses Dublin att komma från det skandinaviska Dyvlin, men jag tror att Dublin är förvanskning det keltiska Dubh Linn- Black Pool. Varför inte?
    Dessutom finns det en suspekt pronomen NÄR, vars etymologi förklaras genuint svenskt och krångligt. Personligen tror jag att NÄR är en import från kelternas CÈN UIR= vilken tid? sammandraget NUIR (dagens gaelic) NÄR
    Orden går fram och tillbaka och svårast är att bestämma vilka är vilka, när båda hör till en gemensam språkstam.

    1. Det var nästan samma språk. Det är också självklart att nordiska språk påverkats av keltiska språk. Det är ju troligt att bronsålders folk (hällristningarnas folk) var kelter så påverkan kan vara från de germanska folkens erövring av(inflyttning i) Skandinavien som från Irland.

      Det är inget ovanligt att erövrade tar de erövrades språk, men inte heller ovanlig med motsatsen eller att det skapas ett hybridspråk.Hunnerna pratade gotiska, men arabiska tog över från de berbiska språken nästan överallt i Nordafrika för att nämna två exempel på olika utveckling.

  6. Att hunner pratade gotiska? Det visste jag inte. Vet man det säkert? HUR? Atilla är i alla fall inte hans namn. Man vet inte vad han hette egentligen men av Goter kallades han Ata Llilla (Väterchen). Goter måste ha kommit väl överens med Hunner i så fall.
    Hans bror, tror jag, hette Bela. Båda är vanliga hos Magyarerna. De är stolta över  idioten, som de hyllar som sin anfader.

    1. Man vet att det hunniska hovet i Ungern pratade gotiska genom skriftliga källor. Inget konstigt. De flesta i den hunniska hären var goter. Hunnerna själva pratade säkert ett annat språk innan de erövrade goternas land i nuvarande Ukraina och även senare. Jag ska ge dig en källa senare. Att vara stolta över Attila och Bleda förefaller mig helt absurt. Men gotiska är ju inte alltför svårt att läsa. Attilas sista fru Ildiko var ju sannolikt gotisk.

Kommentarer är stängda.