Självklart att bara gubbar får Nobelpris

Det är inte svårare än att det beror på att det i huvudsak är gubbar som kan komma ifråga. Det är nämligen nästan bara män som sysslar med forskning på den nivå så att nobelpris kan bli aktuellt. När de får priset är de dessutom i de allra flesta fall gamla gubbar. För oftast får man ju priset för nåt man gjorde för länge sen. Det är heller inget påhitt att män och gubbar dominerar forskningen på höga nivåer i de flesta ämnen. Så länge de gör det blir det svårt att ha jämn könsfördelning bland de som får priset. Det vore sannolikt också fel. Men det gör det inte omöjligt att förbättra läget.

Vill man ändra fördelningen av pristagare mer grundläggande och långsiktigt så måste man alltså ändra fördelningen bland forskare. Fler kvinnor måste bli forskare på toppnivå helt enkelt. Fler kvinnor måste tillåtas bli forskare på toppnivå. Fler kvinnor måste släppas fram av de män som bestämmer och styr över vilka som blir forskare på denivåer det handlar om för att man ska bli aktuell för Nobelpris.

När det gäller två pris, fredspriset och litteraturpriset så borde dock hälften av pristagarna vara kvinnor redan idag. Där finns inte den skeva könsfördelningen bland de som kan komma ifråga för priset. När det gäller beslutande instanser över vilka som ska nobelpriset så är det som jag ser det självklart att man ser till att könsfördelningen blir jämn. Enligt skribenterna i DN är fakta följande:

• Nobelstiftelsen som förvaltar arvet efter Alfred Nobel har sju ledamöter, en är kvinna.

• I Kungliga Vetenskapsakademien, som utser pristagare i fysik, kemi och ekonomi, sitter 575 ledamöter. Runt 12 procent är kvinnor.

• De två Nobelkommittéerna för prisen i fysik och kemi samt Riksbankens Nobelkommitté för ekonomipriset har totalt 24 ledamöter, 5 är kvinnor. Samtliga ordförande är män. Av 426 Nobelpris i dessa ämnen har 7 gått till kvinnor. Endast en kvinna har fått priset i ekonomi (2009) och de fyra kvinnor som erhållit kemipriset fick det 2009, 1964, 1935 och 1911. Två kvinnor har fått fysikpriset, år 1903 och 1963.

• I Karolinska institutets Nobelförsamling finns 50 professorer, 9 är kvinnor.

• I Nobelkommittén för priset i fysiologi eller medicin sitter 4 män och 1 kvinna. Ordförande är man. Av hittills utdelade 201 Nobelpris i medicin har 10 gått till kvinnor.

• I Svenska Akademien, som utser pristagare i litteratur, sitter 13 män och 5 kvinnor.

• Kvinnorna dominerar dock i kommittén för Fredspriset, 3 kvinnor och 2 män.

Det kanske kan vara svårt att snabbat förändra sammansättningen i Kungliga Vetenskapsakademin och Karolinska institutets Nobelförsamling. Det finns helt enkelt ett skevt urval av forskare och vetenskapsmän att välja bland. I de mindre kommittéerna, Svenska Akademin och Nobelstiftelsen bör dock könsfördelning kunna vara jämn redan idag. Troligtvis skulle det också innebära ett ökat antal kvinnliga pristagare. För det är ju inte så att det inte finns kvinnliga vetenskapsmän och forskare.

Kändisarna och forskarna i DN har två konkreta förslag. Namnbank och uppmaning till att nominera kvinnor. De är naturligtvis möjliga att genomföra. Jag tror att de dock kommer att ha en marginell betydelse så länge fördelningen av forskare på toppnivåer i världen är skev. Men sannolikt skulle de innebära en viss förbättring vad det gäller könsfördelningen och borde därför prövas.

Intressant?
Borgarmedia: DN1, 2, 3, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

16 svar på “Självklart att bara gubbar får Nobelpris”

  1. ”Fler kvinnor måste bli forskare på toppnivå helt enkelt. Fler kvinnor
    måste tillåtas bli forskare på toppnivå. Fler kvinnor måste släppas fram
    av de män som bestämmer och styr över vilka som blir forskare”

    Har du några bevis på att någon form av diskriminering existerar? Mig veterligen så finns det fonder för kvinnor att söka forskningspengar – som inte finns för män.

    Varför skulle universitet/företag säga nej till lovande kvinnliga forskare? Låter lite orimligt eller hur?

  2. Det finns ingen som helst anledning att ifrågasätta diskriminering av kvinnor. Det är välbelagda fakta som knappast i alla lägen uttryckligen måste påvisas.

    1. Nja, där får du allt precisera dig. Om vi tar KTH som exempel, vilket jag länkat till ovan så är andelen kvinnor samma både på grundutbildning såväl som forskarutbildning (30/70). Hela vägen upp till licentiatutbildning ligger andelen kvar. Vari ligger diskrimineringen?

      1. Om jag hade påstått att det just på KTH hade funnits diskriminering hade jag visat på det. Men jag gör inte sådant påstående. Jag nämner inte ens KTH.

        Jag påstår alltså enbart att det finns diskriminering på ett generellt plan. I världen. Jag tror inte man behöver visa siffror på det utan det är något vi alla vet är sant.

        1.  ”ange en källa som går att kontrollera” står det i den första kommentaren. Gäller inte detta även dig?

          1. Om du verkligen tror att kvinnor av naturliga skäl har färre toppositioner i världen så får du försöka bevisa det. Jag behöver inte bevisa nåt som vi all vet. Kvinnor har färre toppositioner. Detta är inte naturligt. Det är resultatet av nåt. Detta nåt kallas diskriminering.

        2.  Problemet är just detta att ideologiska sanningar av typen ”kvinnor är strukturellt underordnade” blandas samman med empiriska fakta och betrakta som likvärdiga. Nej, vi vet inte alla att det är sant att kvinnor inte ”tillåts bli forskare” eftersom några fakta som stöder detta påstående inte har presenterats.

          1. Om du verkligen tror att kvinnor av naturliga skäl har färre toppositioner i världen så får du försöka bevisa det. Jag behöver inte bevisa nåt som vi alla vet. Kvinnor har färre toppositioner. Detta är inte naturligt. Det är resultatet av nåt. Detta nåt kallas diskriminering.

  3. Frågan gällde som bekant inte hur många kvinnor som innehar toppositioner i världen, utan hur många som har fått nobelpris, och här måste rimligen bevisbördan anses ligga på den som säger sig sitta inne med svaret.

    Färre kvinnor än män ägnar sig åt naturvetenskap med den naturliga följden att färre kvinnor blir framstående forskare inom området. Orsakerna till detta kan delvis vara naturliga, men kan även ligga någon annanstans. Som när det gäller allt mänskligt beteende så är rör det sig här sannolikt om en kombination av sociala och naturliga orsaker. Till detta kommer  även den fria viljan som en faktor, såvida man inte skall betrakta kvinnor (och män) som totalt determinerade i sina personliga val.

    /*påståenden om vad jag skrivit som inte stämmer överens med verkligheten, borttaget*/ #AS

    1. Du borde nog läsa mitt inlägg igen. Vi är ju helt överens. Fast du inbillar dig nåt annat. Jag skriver ingen stans att det beror på diskriminering att kvinnor inte får Nobelpris. Jag skriver att det sannolikt beror på diskriminering att så få kvinnor har toppositioner inom forskarvärlden. Vilket ju knappast behöver bevisas.

      Vidare tycker jag att det vore lämpligt med en jämnare fördelning kvinnor/män i de prisutdelande instanserna. Något jag tror skulle leda till fler kvinnliga pristagare. Oavsett anledning till att det är så få.

      1. Fast andelen kvinnor i de prisutdelande instanserna återspeglar ganska bra den fördelningen som finns, på min universitetsutbildning så är under 10% kvinnor och det här beror ju på att färre kvinnor söker till den här utbildningen inget annat (och jag går den utbildning som ofta leder till vidare forskarstudier). Att fler kvinnor skulle sitta med bara för att jämna ut det inte för att de har meriterna är ju lite vrickat.  

        1. Nej det är det inte. Sen undrar man ju varför du har sån tendens till att bli otrevlig?

          Frågan är då varför färre kvinnor söker? Naturligt? Tror inte det. Fördomar, förutfattade meningar, normer, förväntningar osv är det som styr. Det handlar om kollektiva diskrimineringsmekanismer som är igång utan att vi tänker på det. Kvinnor är själva en del av detta.

  4. Let’s face it: En överväldigande majoritet av de manliga forskarna får heller aldrig Nobelpriset. Urvalsprocessen är en mix av ren tur (att få börja forska i en forskningsdisciplin som just skapats istället för att trängas med alla andra), strategi (välja ett lovande forskningsområde), arbetsförmåga (jobbar man 16 timmar per dag istället för 12 ökar naturligtvis chansen att man hittar något intressant) och envishet (som tidigare). Sedan ska man överleva till Nobelkommitten uppmärksammar ens bedrifter.
    Hur skulle detta kunna kompenseras genom könsfördelning? Nya forskningsfält är svåra att identifiera annat än med några års bakåtblick. Forskninganslag skulle möjligen kunna ges på könsbasis, men tom. i sådana fall finns möjlighet för manliga forskare att vända sig till helprivata finansiärer (industrin, till exempel).

    Personligen tror jag att kvinnor mer eller mindre undermedvetet gör följande bedömning när de doktorerat: ”Antingen kan jag begrava mig i min forskning, sluta umgås med andra än fysiker/kemister/whatever som jag dessutom slåss med om forskningsstipendier, utkämpa eviga strider om att få sätta mitt namn som förstanamn på vetenskapliga artiklar och efter 30 år av detta ha 1 chans på 10 000 att få Nobelpriset. Eller också har jag ett liv vid sidan av mitt arbete, vilket innebär att jag aldrig kommer få Nobelpriset (eller något motsvarande), men jag kommer ha det roligare och mycket väl bättre avlönat (att utveckla ny mjukglass åt Unilever ger normalt sett bättre betalt än grundforskning inom kemi på Harvard).” Och så resonerar tydligen också en klar majoritet av de manliga forskarna eftersom de inte är med i Nobel-racet. 

Kommentarer är stängda.