Varför kan man inte vara tvärsäker?

Eva-Lotta Hultén brukar skriva på Göteborgs-Postens kultursidor. Men hon skriver uppenbarligen också för andra tidningar. På Arbetets (f.d LO-tidningen) hemsida har hon skrivit om tvärsäkerhet som hon inte gillar:

Det senaste året har debattklimatet i mediernas kommentarsfält varit föremål för diskussion. Det finns all anledning att klaga på debattnivån och den hårda tonen där men i mångt och mycket är den en spegel av hur även etablerade tyckare beter sig, även om tillmälena är mindre grova och hoten mer latenta (”passa dig, annars hänger jag ut dig i min nästa krönika”). Medieklimatet göder grandiosa personligheter; anspråksfulla människor som lätt får för sig att det de säger är rätt och sant bara för att det är de själva som uttalar det.

När dessa personer – som ofta får medieutrymme för att de skapar uppmärksamhet och inte för att de har något av substans att tillföra – finner sina åsikter bli emotsagda tolkar de det inte som en öppning till samtal utan som ett angrepp på sin person eller ett försök att ”tysta” dem. De svarar gärna med vad de anser vara samma mynt – och kan gå illa åt sina meningsmotståndare. ”Jämställdisten” Pär Ström är ett aktuellt exempel men sådana personer finns i alla läger och både till höger och vänster.

Feminism, integration och etnicitet är exempel på ämnen som idag är närmast omöjliga att diskutera utan att det spårar ur i personangrepp, hot, tillmälen och utbrott av sårade egon. Pajkastning och substanslös tvärsäkerhet är vår tids samhällsdebatts gissel.

Hon skriver artikeln som avslutas på ovanstående sätt därför att hon konstaterat att man inte blir populär i debattprogram på TV, dvs bland programmakarna, om man inte har en konfrontativ och aggressiv debattstil. En debattstil där man inte lyssnar på meningsmotståndaren eller de som bara har lite annorlunda uppfattningar och bara mal på i sina egna uppkörda spår. Hon har rätt på ett plan.

Media lever på konfrontation. Finns det ingen konfrontativ vinkel så är det ingen nyhet. Vänsterdemonstranter och poliser ska vara fiender och är man inte det så skriver media endast om saken/demonstrationen/aktionen om de ändå på nåt sätt kan framhålla att det kan bli bråk. Så är det med de flesta frågor. Men detta är inte tvärsäkerhet. På den punkten har Eva-Lotta Hultén helt fel.

I Sydeuropa är alla tvärsäkra hela tiden för att nästa dag ha ändrat åsikt för att man blev påverkad av den man debatterade med dagen innan. Dvs de är tvärsäkra på sin sak så länge ingen övertygat dem med sina bevis. Inte heller ändrar de uppfattning direkt utan de är tvungna att fundera på saken lite. Så fungerar jag också. Det är en annan debattstil. Det har inget med att inte lyssna på den andre att göra. Det har inget med att vara aggressiv eller konfrontativ att göra, även om folk i Sverige i likhet med Hultén ofta uppfattar det så.

Rädslan för olika åsikter, rädslan för att inte vara överens gör att många i detta land feltolkar och när man inte är överens så går många till personangrepp för det  måste ju vara personen det är fel på eftersom man inte är överens. Det är den invanda konsensuskulturen, konflikträdslan och likhetskulturen som är problemet snarare än tvärsäkerheten.

Det är inget fel på att inte vara tvärsäker, det är inget fel på att vara tvärsäker. Felet är att alla måste vara lika, tycka lika. Och när man inte gör det så är det inte okej, utan då måste det vara nåt fel på den som inte håller med. Personen är för tvärsäker, personen är för aggressiv osv. Acceptera att det går att tycka olika, försök gärna övertyga, men kom inte och gnäll på att folk är tvärsäkra, att folk inte lyssnar, att andra går till personangrepp. Det är inget fel med folk som är tvärsäkra. det innebär inte nödvändigtvis att de inte lyssnar.

Så man kan vara tvärsäker men kommer knappast ut i media ändå. Det handlar inte om tvärsäkerhet utan om att man inte vill skapa konfrontation eller konflikt. Medias livsluft är konflikt. Vill man inte bidra till det så får man inte vara med i debattprogram eller på debattsidor. Media lever på den konflikt som vanliga människor inte vill hantera för till vardags måste man vara överens. På det sättet fungerar media som ett surrogat för verkligheten.

Konflikterna man inte vågar ha och hantera, de olika åsikter man inte vågar ha eller hantera kan levas ut i fantasin, i en omgivning som inte är det verkliga livet, dvs medier, sociala medier, TV, tidningar, debattforum, mejlinglistor etc. En verklighet där anonymiteten eller den upplevda anonymiteten gör att konflikter levs ut och går till överdrift på grund av bristen på kontakt med den man diskuterar med. Med negativa konsekvenser i många fall.

Intressant?
Borgarmedia: GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

3 svar på “Varför kan man inte vara tvärsäker?”

  1. En intressant iaktagelse du gör, det om att om man inte kommer överens så måste det vara personen det är fel på. Det är någonting som jag känner igen i debatten. Tack för att du satte ord på det jag inte formulerat riktigt klart inom mig.

    Jag själv har nog inte den mest optimala debattekniken, jag kan vara konfrontativ och använder starka formuleringar. Mest i uppmärksamhetssyfte, men även för att det roar mig att vrida och vända på orden när jag skriver. Börjar förvisso tröttna på den konfrontativa approachen då jag gjort det i några år nu, blir mest upprepningar har jag märkt. Jag specialstuderar din blogg för att hitta en annan ton. 🙂

    1. Jag tror inte någon är optimal när det gälel debatter, Konfrontativ är inte heller alltid dåligt, det beror ju på vad man vill uppnå.

      Det där med upprepningar när man bloggar är ju faktiskt ett problem. Vi har ju vissa intressen och därför kommer samma sorts inlägg om och om igen.

      Tack för kommentaren om ton.

Kommentarer är stängda.