Detta inlägg om boskapens påverkan på miljön publicerades ursprungligen på Mat och Jordbruksnätverket.
Om jordbruk och kött ur ett klimat- och energiperspektiv.
Idag diskuteras det ganska livligt om kött och dess klimatpåverkan. Konsensus bland de som syns i debatten är att kött är skadligt för klimatet. Speciellt kött från idisslare som kor och får. Därför vill jag belysa och nyansera debatten ur ett antal olika perspektiv.
Det första felet som många gör är att jämföra 1 kg av olika råvaror och visa på hur stor klimatbelastning detta kg har. Hur fel det blir är lätt att se om man tittar på ytterligheterna nötkött och gurka. Givetvis måste alla matvaror viktas så att de ger samma ”nytta” för kroppen vad gäller tex energi och näring.
Nästa stora fel är att man även räknar in klimatgaser som ingår i kolets kretslopp och alltså inte är långtidsbundet i marken. Det som höjer atmosfärens halt av klimatgaser är endast det som är långtidsbundet. Störst påverkan har vår användning av fossil energi. Lite mindre känt är att vid brytning av kol så frigörs stora mängder metan. Vid uppodling av mulljordar frigörs stora mängder koldioxid. En mulljord består till stor del av organiskt material som lagrats in under lång tid. När mulljorden syresätts i samband med odling ökar omsättningen och det frigörs betydligt mer koldioxid än vad som binds i växtresterna från den aktuella grödan. Även vid annan nyodling frigörs bundet kol. Mest känt här kanske skövling av regnskog men även uppodlingen av den amerikanska prärien är ett bra exempel på när koldioxid i marken frigörs (ett flera meter tjockt matjordslager har nu minskat till en bråkdel).
Just den amerikanska prärien kan bli ett bra exempel på hur tokigt vi tänker idag. För 150 år sedan var prärien i stort sett obefolkad. Däremot fanns där ca 70 miljoner bisonoxar som betade fritt på stora gräsbevuxna marker. Nästan alla bisonoxar dödades under några årtionden. Men prärien ansågs totalt ointressant för oss människor då den var för torr.
Det var först i början av 1900-talet, då det blev betydligt blötare klimat, som man började odla upp prärien. Det gick bra ända tills 1930-talet då det blev några års torka och stora delar av matjorden blåste bort i väldiga stormar. Sedan dess har man fortsatt att odla med allt mer konstgödning och konstbevattning. Mycket av den majs och soja som odlas på prärien används för att föda ungefär lika många nötkreatur som det tidigare fanns bison. Om dessa djur hade fått beta fritt så hade de gjort samma ”skada” på klimatet som bisonoxarna. Dvs ingen alls. Och detsamma gäller givetvis alla fritt strövande älgar, gaseller, vattenbufflar, hjortar och renar…
För vår matproduktion så är det alltså fyra stora faktorer som orsakar utsläpp av bundet kol. Diesel för att driva jordbruksredskap och transportera maten, olja eller el för att torka spannmål, fossilgas och utsläpp av lustgas vid tillverkning konstgödning samt att jorden friläggs vid plöjning med utsläpp av lustgas och koldioxid.
Om kor och får rapar metan eller grisar skiter är alltså inte relevant då djuren ingår i ett kretslopp. Det intressanta är hur de får sin mat. Fritt betande idisslare har det funnits under väldigt lång tid. Betydligt fler förr i tiden än idag så därför är det svårt att föra fram idislare som klimatbovar. Det intressanta är att titta på hur vi idag föder upp våra djur. I allt större utsträckning får inte djuren söka sin egen föda utan vi matar dem med sådant vi odlar. Anledningen till att vi ger tex kor kraftfoder har främst tre anledningar.
Spannmål är satt under stor prispress och därmed billigt, med ökad stordrift blir det enklare att hålla djuren installade eller i feed-lots samt att djuren växer snabbare med kraftfoder. Som jag nämnde tidigare så är det genom odlingen som jordbruket frigör klimatgaser. Det är alltså inte djurens fel att det får fel mat. Tex kor, som de flesta säkert vet, är inte gjorda för att äta spannmål utan är rena gräs/lövätare. De blir sjuka av för mycket kraftfoder och köttet får en sämre fettsammansättning.
Slutsatsen av detta är att för att bedöma köttets bidrag till klimatkrisen så ska vi endast titta på hur stor del av bundet kol/metan/kväve/lustgas som frigörs för att föda djuren.
Så hur bör vi föda upp djur. Jo, givetvis genom att ge dem artegen föda och att de får utöva sina naturliga beteenden. För idisslare innebär detta att de skall beta gräs och löv så länge säsongen tillåter och att de får hö eller ensilage under den kalla årstiden. Den enda bundna klimatgasen som frigörs då är den diesel som krävs för att hantera ensilaget. Om du vill titta närmare på hur man kan föda stora mängder djur på ett naturligt sätt och på en liten areal så rekommenderar jag ett besök på www.polyfacefarms.com.
Det vi kan se om vi föder upp djur så som de själva vill är att vi får en energieffektiv matproduktion (För 1 kg naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla 1 kg bönor), ett nyttigt kött och friskare djur till en liten kostnad för klimatet.
Nu kommer ett ännu bättre argument för varför vi skall ha betande djur. De kan nämligen hjälpa oss att binda in mer kol från luften än vad de släpper ut (via traktorns diesel…). Den senaste forskningen från bland annat FAO och EU visar att betad ängsmark (just betet gör att gräset växer mer och binder in med kol i jorden) binder upp till 1 ton kol (och därmed betydligt mer koldioxid) per hektar och år.
Sen finns det en annan spännande aspekt på hur betesdjur kan ”rädda” klimatet och vår matförsörjning. Genom att, under regnperioden, släppa stora hjordar av betesdjur på en begränsad yta, av torra marker som riskerar att bli öken, under några dagar och sedan flytta dem vidare till ny mark så kan man på bara ett antal år återskapa en permanent gräsbevuxen yta. Det här är en metod som efterliknar hur tex Afrikas stora hjordar av idisslare söker sin mat. Det är också så som Polyface Farm bedriver sin djuruppfödning trots att de inte har brist på gräs. Den som främst förespråkar s.k. holistic management är Allan Savory (www.savoryinstitute.com). Även följande föreläsning av Tony Lovell ger intressant fakta – tedxtalks.ted.com/video/TEDxDubbo-Tony-Lovell-Soil-Carb
Mitt tredje viktiga argument för varför vi bör ha så många betesdjur som möjligt är att de gynnar den biologiska mångfalden. Betesdjuren håller landskapet öppet och ger en rik biologisk mångfald av växter, fåglar, insekter och andra småkryp. Djurens bete, tramp och spillning är viktiga förutsättningar för artrikedomen i naturbetesmarkerna. En rik biologisk mångfald är också en förutsättning för att styra över odling av vegetabilier mot ekologiskt och hållbart. Utan pollinerare och skadedjursbekämpare så blir odling mycket svårare.
Vi ser idag att vår billiga fossila energi har börjat att minska och då framför allt oljan. För att vi skall får en hållbar matproduktion som klarar en betydligt lägre insatts av fossil energi så behöver vi kraftigt öka andelen jordbruk med djur av olika slag och egen växtodling. Först då går det att sluta kretsloppet av näringsämnen hyfsat bra och utnyttja samspelet mellan djur och odling.
Så vill du göra en insatts för klimatet bör du laga mat från ekologiska råvaror, slänga så lite mat som möjligt, minska ditt resande med bil och aldrig flyga, dra ned på konsumtion av prylar och kläder mm. Och när du äter kött nästa gång så bör du alltså välja får och nöt som har fått beta i det svenska landskapet. Gärna på en gård i din närmiljö.
Djur som är naturligt uppfödda på artegen föda är en väldigt viktig del i framtidens jordbruk. Då får vi nyttigare kött, friskare djur och människor, energieffektivare matproduktion, bättre klimat, större yta för matproduktion, näringsrikare jordar, större matjordslager, ökad biologisk mångfald och en levande landsbygd.
Jonas Wangsten, ursprungligen publicerat på Mat och Jordbruksnätverket.
Läs också: Är det rimligt med avgift på kött?, I framtiden krävs det att vi äter kött
Intressant?
Mer: Supermiljöbloggen, Jordbruksverket, NM, DN, Cornucopia, SVD1, 2, 3, Djurens Rätt1, 2, Flute, Kjellberg, Effekt, Jens Holm, Moberg, Röda Berget, Röda Malmö, AB1, 2, SR1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Wangsten, Mat och Jordbruksnätverket, Kött, Nötkött, Köttboskap, Djuruppfödning, Spannmål, Kraftfoder, Naturbete, Biologisk mångfald, Mat, Jordbruk, Miljö, Klimat, Samhälle, Politik
Hej,Jag måste komma med några invändningar mot artikeln. Resonemanget håller tyvärr inte alls. Jonas Wangsten antyder att metan från idisslarnas rapar inte har någon klimatpåverkan eftersom kolet ingår i ett naturligt kretslopp. Det stämmer naturligtvis inte. Effekten av att ha idisslare är att halten av metan ökar i atmosfären. Trots att kolet i metanet ingår i ett kretslopp är detta väldigt dåligt eftersom metan är en många gånger starkare växthusgas än koldioxid (men har en kortare uppehållstid i atmosfären, precis som Jonas påpekar). Klimateffekten av metanutsläpp bereor på vilken tidshorisont man antar. Ur ett kortsiktigt perspektiv (20 år) har ett kilo metan ungefär 72 gånger så stor klimatpåverkan som ett kilo koldioxid. Det vanligaste är dock att titta på effekten i ett 100-årsperspektiv och då har metan ”bara” 25 gånger så stor effekt som koldioxid (per viktenhet) eftersom metan bryts ner till koldioxid efter ett tag. (Metanets uppehållstid i atmosfären är ca 12 år.) Metanutsläpp från djurhållning spelar absolut en roll för jordens klimat!
Jordbruket står för 20-25% av de totala antropogena växthusgasutsläppen i världen. Ur ett konsumtionsperspektiv står kött för en stor del av svenskarnas utsläpp av växthusgaser.
För den som vill ta del av forskning kring frågan rekommenderar jag tex denna artikel:http://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10584-010-9971-x
HälsningarEmma Jonsondoktornad på avdelningen för Fysisk resursteori, Chalmers
Det är väl klart att idisslare ingår i ett kretslopp. Om de lever på naturligt bete och inget kraftfoder. Annars vore ju älgar, bufflar, hjortar etc, dvs en stor mängd vilda djur också stora klimatbovar. Så är det naturligtvis inte.
Men betar inte nötboskapen naturligt så ingår det inte i kretsloppet. Det är alltså det moderna jordbruket som är problemet och inte djuren i sig.
Det är också uppenbart att konsumtion av kött som produceras på ett icke-ekologiskt sätt långt bort inte är klimatvänligt inte är att rekommendera och att köttkonsumtionen bör minska. Men att på grund av det hävda att alla idisslare inte ingår i det naturliga kretsloppet tror jag är att gå lite för långt.
Vill du diskutera med Jonas Wangsten själv misstänker jag att du får kommentera på bloggen där inlägget ursprungligen är publicerat.