Den i nuläget rådande diskursen om transporter och resande bygger till stora delar på idén om mobilitet, där mobilitet framstår som någonting närmast oantastligt positivt, som någonting nära förknippat med frihet och självförverkligande.”
Ur Naturvårdsverket, Tvågradersmålet i Sikte?
Bilismen sprider ut samhället över stora ytor, gör avstånden längre och splittrar upp våra stadskvarter med livsfarliga trafikmiljöer som tränger upp oss på smala trottoarer. Den rörelsefrihet som bilsamhället erbjuder bilisterna står i direkt motsättning till fotgängarnas, kollektivtrafikanternas och cyklisternas både personliga säkerhet och tillgång till samhällets utbud. Därför tvingas allt fler medborgare in i bilismen, vilket gör samhället ännu farligare och mer otillgängligt för oss som fortsätter vara bilfria.
Denna utveckling ses tyvärr sällan som ett hot. För den enskilda bilägaren erbjuder bilen och bilsamhället ett uppsving i frihet och möjligheter, eftersom tillgången till olika delar av samhället ökar. Detta är naturligtvis endast en fråga om samhällsplanering och inte någon naturlag eller självklarhet. Medan ett samhälle byggt på kollektivtrafik blir tillgängligt för alla, så blir ett samhälle byggt för bilism endast verkligt tillgängligt för bilister.
Ett bilsamhälle sprider ut sig över stora ytor och möjliggör för exploatörer att bygga på avlägsen billig mark dit det är svårt att dra kollektivtrafik. I ett samhälle byggt för snabb förflyttning med bil isoleras och segregeras den bilfria befolkningen. Och ju snabbare man kan köra på bilvägarna, desto värre blir det med ökade avstånd, sämre kollektivtrafik, ökat resande och ökade utsläpp.
I 86 procent av alla resta kilometrar med bil är bilföraren ensam i bilen.8 Däremellan, när bilen står still, så är det förmodligen ingen alls i bilen. Varje bilist ockuperar alltså ständigt en ansenlig del av stadens yta, både när de kör sin bil och när den står parkerad, och allt stadsrum som upptas av bilisternas bilar står i direkt motsättning till andras utrymmesbehov. Idag är cirka 10 procent av all mark (inklusive grönområden) i Stockholm till för biltrafik. Man kan fråga sig hur demokratiskt det är att en såpass stor del av vår gemensamma samhällsyta reserveras för en minoritet bilister.
Utdrag ur rapporten Highway to Hell som planka.nu tagit fram. Rapporten är från 2008 och därför är text något redigerad.
Glöm inte bort Vänsterpartiets gratisbussar.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Highway to Hell, Massbilism, Samhällsplanering, Kollektivtrafik, Stockholm, Planka.nu, Bilsamhälle, Infrastruktur, Järnväg, Bilism, Klimat, Miljö, Stadsplanering, Samhälle, Politik
