Surrogatmödraskap och barn som rättighet

Att få barn är ingen rättighet. Alla människor kan inte få barn eller ska inte ha barn. Därför kan en diskussion om surrogatmödraskap inte ha som utgångspunkt att det är ett sätt att lösa problem med barnlöshet. Barnlöshet finns. Kommer alltid att finnas. Barn är ingen rättighet. Man äger inte barn. Barn är inget ting, ingen vara. Man har barn till låns under den tid som det tar för dem att bli vuxna och man har ett ansvar för att deras uppväxt blir bra. Så att barnen kan ta hand om oss när vi blir gamla. I förhållande till barn har vi vuxna skyldigheter, inga rättigheter.

De barn som föds har däremot rättigheter. I förhållande till vuxenvärlden har barn inga skyldigheter. Som nyfödd inga skyldigheter alls. Att få ett bra liv, att tas väl om hand, att få kärlek och omvårdnad, uppfostran och utbildning är rättigheter som barn har från det att de föds. Klarar inte föräldrarna det ansvaret med hjälp av kollektivet (samhället) så får kollektivet ta över ansvaret. Vi har daghem, skolor och en massa annat för barn för att vi gemensamt (kollektivt) ska kunna ge all barn en bra uppväxt. De barn som växer upp ska ta hand om alla nya barn och alla äldre, dvs vi som fött dem. Därför betalar vi alla för att barn ska få en bra uppväxt. Barn är alltså inte bara föräldrarnas ansvar utan allas ansvar. Därför har vi som kollektiv (samhälle) också rätt att lägga oss i hur, vad och vilka som får födas.  Det är alltså något som kan och får diskuteras, inte enbart en fråga för den enskilda kvinnan eller de enskilda föräldrarna. När en kvinna blivit gravid är det som jag ser det hennes rätt att bestämma över om hon ska fullfölja graviditeten eller inte. Inom de gränser som vi kollektivt, gemensamt och i demokratisk ordning beslutat.

En gravid kvinna har alltså inte en fullständig rätt över sin egen kropp utan det finns lagar som reglerar abort och graviditeter. Så ska det vara, eftersom barn inte enbart är den enskildes angelägenhet. Överhuvudtaget är argumentet om rätten till sin egen kropp ett svagt argument. Det finns mängder med situationer där vi beslutat att det inte gäller. Vid blodtransfusioner (Jehovas som är mot transfusioner får det ändå och fråntas rätten att bestämma över sin egen kropp), om vi räddar en person som försöker begå självmord fråntar vi den personen rätten att bestämma över sin egen kropp. Oavsett hur eller vad vi tycker om dödshjälp är aktiv dödshjälp, passiv dödshjälp eller förbud mot dödshjälp begränsningar av folks rätt till sin egen kropp. Organdonationer kräver att vi fråntar den hjärndöde personen rätten till sin egen kropp osv. Rätten till sin egen kropp är inte ett argument som är hållbart. Det kan inte användas som argument för surrogatmödraskap.

Erfarenheter av surrogatmödraskap har visat att det handlar om att rika kvinnor i karriären som inte vill ”förstöra” sin kropp, inte vill tvingas av ett patriarkaliskt samhälle att avstå från sin karriär osv som köper plats i en annan kvinnas livmoder. Kanske är det så att dessa personer faktiskt inte borde ha några barn. Sätter man sig själv före barnen på det viset är man nog en olämplig förälder. (Resonemanget gäller i princip för män också, förutom graviditet och ”förstörd” kropp, vilket gör en individuell föräldrapenning, kanske också delvis tvingande, rimlig).

Nu kanske nån invänder att man kan ha altruistiska surrogatmödraskap. Förutom att det faktiskt inte finns några egentliga argument för det, det är som sagt vad ingen rättighet att få barn, så leder förekomsten av altruistiskt surrogatmödraskap till en ökning av kommersiellt surrogatmödraskap. Ungefär på samma sätt som laglig prostitution leder till en ökning av prostitution och människohandel (utan några jämförelser i övrigt här). Erfarenheter i länder som har altruistiskt surrogatmödraskap visar att det blir så.

Kommersiellt surrogatmödraskap leder enligt all erfarenhet alltså till att rika kvinnor köper ”plats” i en fattig kvinnas livmoder, i det egna landet eller i nåt fattigt land. I Indien har det utvecklats till en industri där fattiga indiska kvinnor föder barn åt rika västerlänningar. Det blir i själva verket människohandel där barn förvandlas till ägodelar, tinga, varor. Detta är inte en rimlig ordning. Det enda rimliga är att surrogatmödraskap inte är tillåtet. Oavsett om det är så kallat altruistiskt eller kommersiellt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Surrogatmödraskap och barn som rättighet”

  1. Jag tror inte heller på altruistiskt surrogatmödraskap. Att låna ut sin egen kropp i 9 månader för att föda någon annans barn (och utan att få något för det), är inte samma sak som ge bort sin njure för att rädda en kär persons liv.
     
    Som du säger, att få barn är ingen rättighet och surrogatmödraskap är förtingligande av människovärdet.

Kommentarer är stängda.