I Göteborg figurerar bildekaler där Anneli Hulthén och Kia Andreasson framställs som häxor. Det handlar om en kampanj mot trängselavgiften (heter trängselskatt, fast det är en avgift) och budskapet (Stoppa Häxskatten!) är att det måste vara slut på häxjakten mot bilister. Om budskapet håller jag förstås inte med, men nidbilder, karikatyrer, satirer och annat liknande är ett självklart och acceptabelt inslag i politiken. Inte heller fungerar dekalen speciellt bra som kritik av trängselavgiften. Den känns ganska menlös och meningslös.. Men nåt hot handlar det inte om. Över gränsen är det knappast heller.
Att ledande politiker som Gudrun Schyman, Mona Sahlin, Anna Johansson med flera och tyckare som Marie Demker gnäller över den aktuella nidbilden i några artiklar i GP (inte på nätet) tycker jag bara är löjligt. Att som Jonas Ransgård påstå att tonläget blivit grövre inom politiken är dessutom inget annat än osanning. Det finns undersökningar som visar att det var hårdare tongångar i politiken förr (tänk bara på sådana som Tingsten, Bohman och Palme). Eller tänk på Astrid Lindgrens Pomperipossa-saga riktad mot Gunnar Sträng.
Intressant?
Borgarmedia: AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Häxskatt, Häxjakt, Anneli Hulthén, Kia Andreasson, Trängselskatt, Bilister, Jonas Ransgård, Anna Johansson, Tingsten, Palme, Sträng, Bilism, Göteborg, Trängselavgift, Samhälle, Politik
Även om jag log när jag läste om ”Stoppa häxskatten” i GP så hade det varit bättre att från början föra en djuplodande debatt om den s.k. ”Trängselskatten”. Kompetenta politiker hade varit förutseende nog att ”gömma i ladorna” för att undvika extraskatter till ex.-vis infrastruktur i form av älvpassager o.dyl. Världens högsta skatter har ju räckt tidigare till ex.-vis Älvsborgsbron och Tingstadstunneln!