Ett drygt femtiotal djurrättsaktivister trakasserade i dag en lantbrukare i hans bostad i Skåne. Aktivisterna, maskerade med huvor och halsdukar, började med att samlas vid lantbrukarens farm, där de skanderade slagord och förde oväsen, i uppenbart syfte att störa djuren under den känsliga parningen som just nu pågår. Aktivisterna slog sönder fönster och bröt sig in på farmen, där de saboterade avelskort och journalföring samt vandaliserade.
Efter intrånget begav de sig till lantbrukarens bostad och omringade huset. De uppträdde våldsamt och bankade på rutor under det att de skanderade hotelser. Utöver hemfridsbrottet saknade aktivisterna demonstrationstillstånd, varför attackerna polisanmäldes. När lantbrukaren upplyste om att polis var tillkallad, skingrades mobben och aktivisterna lämnade platsen.
– Den här typen av trakasserier i hemmet är obehagliga i sig, men de ska också ses i ljuset av den senaste tidens händelser i landet, säger Johan Dalén, vd för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund, där lantbrukaren är medlem.
Under natten till i torsdags avbröt polisen ett intrångsförsök på en gård i Vaggeryd i Småland. Förra veckan utsattes en annan svensk lantbrukare för allvarliga förföljelser, trakasserier och grova hot som kulminerade med att en yxa genom kastades in genom ett stängt fönster i hans bostad. Han har också fått motta brev med allvarliga hot riktade mot honom och hans familj. Trakasserierna startade efter att lantbrukaren sökt tillstånd om att utöka sin befintliga verksamhet med minkuppfödning, varpå djurrättsaktivister på sina hemsidor och i facebookgrupper inlett en kampanj för att stoppa nyetableringen.
– SPR har vid ett flertal tillfällen framfört krav till polis och politiker om att tillsätta en central nationell enhet som arbetar med den här typen av brottslighet. Som det är i dag, utreds varje brott av den lokala polisen. Det finns ingen med nationellt samordningsansvar och därför ser man varje brott som en isolerad händelse och missar att de är del av en systematisk förföljelse som saknar motstycke. Detta är ett allvarligt hot, både mot näringsverksamhet och mot enskilda människor, fortsätter Johan Dalén.
För bara några månader sedan släpptes massor av djur ut från en farm i Skaratrakten. Någon vecka efter brottet togs två personer av polis då de utövade sabotage mot samma farm. Trots att en av dem var efterlyst, tidigare dömd och båda var misstänkt för att vara inblandade i en lång rad brott runt Örebro, släpptes båda förövarna direkt på fri fot.
Sedan djurrättarnas försök att skrämma lantbrukaren att upphöra med sin verksamhet blivit kända, har han fått stort stöd från grannar, allmänhet och den lokala polisen. Alla hjälper till med att på olika sätt öka bevakningen runt anläggningen.
– Ingen gillar kriminalitet, och i synnerhet inte kriminalitet där någon tar sig rätten att utifrån personligt tyckande ta till våld och hot för att uppnå sina syften. De här förövarnas ideologi bygger dessutom på en massiv okunskap om de goda förhållanden som råder på svenska farmer. Vem som helst kan genom ett farmbesök, till exempel på våra Öppen farm-dagar under våren, dela vår verklighet istället för att basera sin uppfattning om vår näring på djurrättslobbyns antaganden och påståenden, säger Johan Dalén.
Förutom att jag inte på något sätt skulle ta ord som ”djurrättslobbyn” i min mun eller kalla djurrättare för extremister så är jag överens med Johan Dalén från SPR om att djurrättsaktivisternas användning av våld och hot mot enskilda lantbrukare är helt oacceptabelt. I motsats till Dalén försvarar jag däremot inte pälsdjursuppfödning. Jag tycker i stort att den kan upphöra.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Djurrätt, Djurrättare, Pälsdjursuppfödning, Hot, Våld, Lantbrukare, Johan Dalén, Djurrättsaktivister, Päls, Pälsdjursuppfödare, Jordbruk, Djur, Brott, Våld, Samhälle, Politik
Saken är väl också den att minkfarming är något av det äckligaste en människa kan ägna sig åt. Massmord och tortyr för mängder av individer som bara ska få finnas för människors fåfänga. Päls är inget vi behöver och päls”farmining” inget som borde få fortgå. Det är också en aspekt som inte får glömmas.
Sett ur djurrättarnas synvinkel tar sig ”lantbrukaren” rättigheter över individer i hundratal, tusental och utsätter dem för lidande och i förlängningen även död. För att ge lite perspektiv på varför de också tar sig rättigheter över ”lantbrukaren”.
Sen kan man tycka att trakasserierna är okej eller inte, men det ”lantbrukarna” gör i det här fallet är också helt förkastligt oavsett om de har statens stöd eller inte.
För mig är det en svår fråga, generellt är jag inte för hot, våld eller trakasserier men jag har också svårt att se på när en människa för sig med sån här ”verksamhet”. Att staten inte har vett nog att förbjuda skiten på en gång borde inte gå ut över de lidande individerna heller. Det är inte helt svart på vitt för mig heller. Näringsivrarna borde kanske se sig om efter ett annat fält helt enkelt. Mink är inte det enda man kan ”odla” i småland…
Jagd elar inet din uppfattning om att minkuppfödning är det äckligaste som finns. Det är rena dumheterna att påstå nåt sånt. Det äckligaste som finns är sådant som skedde i Halabja, sker i Syrien och skedde i koncentrationslägren.
Jag anser inte heller att djur på något sätt har samma rättigheter som människor. Eller att djur är individer på samma sätt som människor. Men det är en annan diskussion som är att betrakta som off-topic.
Jag har helleringet emot päls, men är inte förtjust i pälsfarmer. Men slaktar vi djur för mat (vilket jag anser vi bör göra) så kan vi också använda pälsen. Också det är en annan diskussion som jag skrivit om på annan plats.
Till slut delar jag inte ditt förakt för andra människor. Lantbrukare ska precis som alla andra behandlas med respekt. Man vinner inga sympatier på att förakta andra.
Min poäng är helt enkelt att det är äckligt att livnära sig på verksamhet som går ut över andra levande individer på det sätt som exempelvis minkfarming faktiskt gör.
Man äter inte mink så argumentet att man ska ta hand om pälsen faller liksom väldigt platt i det här fallet.
Förakt? Jag har bara förkastat verksamheten och förklarat att jag har svårt att sätta mig på varken den ena eller andra sidan eftersom det här för MIG PERSONLIGEN är flera moraliska dilemman som frontalkrockar med varandra.
Jag tycker inte det fel att livnära sig på andra djur. Jakt är okej. Även om det är för pälsen skull.
Men oavsett vad man tycker om pälsfarmning (som vi båda är negativa till, på lite olika sätt) så anser jag att metoder som går ut på hot och våld mot enskilda människor är oacceptabelt.
Jag har full förståelse för och respekterar att det kan finnas olika moraliska principer som krockar. Jag delar inte dess principer och anser att djur inte har samma värde som människor.
Argumenten för det senare är väldigt nekla. Om djur och männiksor hade samma värde så skulel det vara helt okej om männiksor åt, jagade och utrotade andra djur. För så får djur agera. Men eftersom människan kan tänka, reflektera osv så har människan ett högre värde och kan därmed avstå från sådant vi tycker är olämpligt. Det handlar alltså om vad vi vill göra och kan tänka oss göra som människor. Jag kan mycket väl tänka mig att använda päls från vilda djur som jagats för pälsens skull. Men det är egentligen en annan diskussion.