Sen länge dör danskar i krig, sen länge strider danskar i ett orättfärdigt krig. En ockupation. I Afghanistan. Danskar strider, krigar och dör för att försvara en korrupt regim och en problematisk ockupation.
Andra danskar strider för att störta en diktator. En rättfärdig sak, en vettig sak. Då tycker en del danska partier att det är ”odanskt”. Hur tänker egentligen dessa partier. Att kämpa mot en diktatur är odanskt, att försvara en ockupation är tydligen danskt. Innebär det att man numera tycker att en danska motståndrörelsen gjorde fel när de kämpade mot den tyska ockupationen medan nazisamarbetsmännen gjorde rätt.
Det är möjligt att de danskar som strider mot en diktator i Syrien har en tro som många inte gillar. Det hade judarna också. Ändå räddade danska motståndsrörelsen dem som en del i sin kamp mot ockupation och mot en diktatur. Det kan alltså knappast vara odanskt att ha en tro som är en minoritetstro. Eller anser dessa partier idag att det var fel att rädda judarna? Att de inte var/är ”äkta” danskar?
Mn om det är som danska säkerhetspolisen PET hävdar, att det till viss del handlar om unga gangsters som strider i Syrien så handlar det knappast om troende människor i egentlig mening. Knappast om muslimska jihadister. Och att vara brottsling är ju väldigt danskt som jag förstått det. Tänk bara på Bandidos och Hells Angels.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Danskar, PET, Ockupation, Krig, Judar, Danmark, Syrien, Afghanistan, Judendom, Islam, Gangsters, Gangstergäng, Samhälle, Politik
