”Regeringen väljer av valtaktiska skäl att olja sedelpressen och att strunta i att få ihop plus och minus”. Det är socialdemokraternas ekonomiska talesperson, Magdalena Andersson, som i samband med att partiet i måndags släppte sin alternativa vårbudget kritiserade finansminister Anders Borg för att två veckor tidigare lagt en i hennes och partiets ögon allt för expansiv budget.
Från alla håll och kanter har regeringen kritiserats för att dess stimulansåtgärder är fullständigt otillräckliga, men i det läget utmanar Magdalena Andersson Anders Borg i hans favoritgren; ekonomisk återhållsamhet samt ordning och reda i statens finanser. Liksom förra året, när Stefan Löfven som nybliven S-ledare gång efter annan kritiserade regeringen för att inte bedriva en tillräcklig näringslivsvänlig politik, väljer socialdemokraterna att utmana regeringsalliansen på dess egen mammas gata, att på sätt och vis utstråla mer borgerlighet än borgerligheten själv.
Med en sådan opposition kan man inte räkna med så mycket till oppositionspolitik och i S-vårbudget handlar det också snarare om rännilar på miljoner än mångmiljardsatsningar för att få ner arbetslösheten. Visst kan exempelvis en satsning på att 10 000 ungdomar från och med i sommar ska få genomgå en yrkesintroduktion leda till lite mer sysselsättning, men i det stora hela är det en droppe i havet. När det gäller partiets något mer vidlyftiga ambitioner – som mindre skolklasser, ”extratjänster i välfärden” i stället för Fas-3 åtgärden och att ungdomar inom 90 dagar antingen ska få jobb, utbildning eller praktik – är det heller ingenting som man lägger konkreta förslag om nu utan något som man hänskjuter till partiets kommande höstbudget.
”Men å andra sidan är min livsuppgift inte att höja skatten”. Det var svaret som Magdalena Andersson gav på presskonferensen om partiets budgetförslag, utifrån att S nu börjat glida på att återställa den av regeringen halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det är ett uttalande som väl symboliserar den socialdemokratiska inställningen. När regeringen lägger sina förslag om skattesänkningar, som exempelvis varenda jobbskatteavdrag, är partiet i portgången mot, men allteftersom tiden lider köper man det mesta av regeringens föreslagna åtgärder. Därför blir det inte heller så mycket mer än ett antal ynka miljarder över till att genomföra en alternativ politik.
Det är ingen som begär att Magdalena Andersson skall se skattehöjningar som själva sin livsuppgift, men i den tid som är borde hon åtminstone se det som en absolut prioriterad politisk uppgift. Alliansen har vid regeringsrodret sänkt skatterna med netto 120 miljarder, utan en ordentlig strategi för att steg för steg åtminstone återställa skatteuttaget till den tidigare nivån finns det inte medel för att genomföra den livsnödvändiga klimatomställningen, för att återupprusta den sociala välfärden och för att korta ner arbetstiden – helt enkelt en politik för full sysselsättning värd namnet. Tyvärr befinner sig dock idag den socialdemokratiska oppositionen ljusår bort från det perspektivet.
Ursprungligen en ledare i tidningen Internationalen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, Magdalena Andersson, Vårbudget, Stefan Löfven, Fas-3, Skatter, Internationalen, Socialdemokraterna, Budget, Ekonomi, Samhälle, Politik
