Så kallas den svenske bankiren Olof Aschberg (1877-1960) som från början hette Asch. Detta då han var sympatisör med den ryska revolutionen och hjälpte till att bygga svensk arbetarrörelse. Bland annat finansierade han en rad arbetararägda företag som exempelvis fotogenkökstillverkaren Radius i Stockholm. Radius bildades 1913 av arbetare vid fotogenköksfabriken Primus i samband med en långvarig strejk. Bland dem som tecknade aktier i Radius fanns exempelvis LO-ordföranden Herman Lindqvist, den socialdemokratiske partiledaren Hjalmar Branting samt bokförläggarna Karl-Otto och Tor Bonnier.
Radius hade vid starten 60 arbetare. Som mest fanns där 300 arbetare. Företaget lades ner i början 1970-talet.
Han grundade också Nya Banken som ofta kallades ”arbetarbanken” år 1913 i uttalat syfte att bistå arbetarrörelsen. Att hjälpa till med arbetarrörelsens finansiering helt enkelt. Vad som är förvånande är att banken under första världskriget anklagades för att agera bulvan för Tyskland och från 1917 för att vara bulvan för kommunisterna i det nybildade Sovjet. Det senare är ett välkänt historiskt faktum och bör naturligtvis ses som en välgärning.
Styrelsen i Nya Banken rekryterades till del ur kooperativa och socialdemokratiska kretsar, och omfattade bland annat KF:s förste affärschef G.W. Dahl, KF:s styrelseordförande sedan 1902, K.G. Rosling, samt journalisten och riksdagsmannen Gerhard Magnusson. Från 1920 hade banken namnet Bank AB Norden och 1927 fusionerades den med Södermanlands Enskilda Bank.
1917 grundade Aschberg tillsammans med Georg Branting och dennes syster Sonja Branting-Westerståhl den Svensk-Ryska Banken.
Aschberg bistod också den ryska revolutionen och den nya kommunistiska regeringen i Ryssland genom att sälja tillgångar för det i övrigt bojkottade landet:
Genom kontakterna tog emot runt 500 ton konfiskerat guld under åren 1917-1921. Det smältes om i Stockholm varvid de tsarryska insignierna ersattes med svenska, viket omöjliggjorde en spårning. Han deltog även i försäljningen av tsarryska juveler på auktionshus runt om i Europa. Genom sina goda affärsförbindelser med Sovjetunionen och grundade han Ryska handelsbanken i Moskva 1921. Åren 1922-1924 var han chef för den sovjetiska banken Ruskombank.
Olof Aschberg har också donerat en stor samling ikoner till Nationalmuseum i Stockholm. Ikoner han köpte upp i Ryssland i början av 1920-talet.
Aschberg var också en stor fastighetsspekulant och kring 1920 sprack många av hans spekulationaffärer. Det medförde att Nya Banken fick träda i likvidation:
Olof Aschberg var också engagerad i många fastighetsaffärer. Omkring 1920 sprack många av hans vidlyftiga spekulationsaffärer och Nya Banken fick träda i likvidation. Aschberg utsattes för hård kritik och ett par ledande män inom arbetarrörelsen, däribland Herman Lindqvist, fick lämna sina poster på grund av inblandningen i härvan. I stället etablerade Aschberg nära finansiella relationer till den nya Sovjetstaten. Men hans tillgångar i Sovjetunionen konfiskerades efter Lenins död 1924.
Efter att mycket hård kritik riktats mot Olof Aschberg lämnade han Sverige. Han flyttade till Paris år 1926. Kritiken kom från många håll, från dem som ogillade ryska revolutionen, från dem som förlorat pengar på Aschbergs spekulationsaffärer och från antisemiter.
När Olof Aschberg fyllde 50 år så skrev tidningen Västsvenska Kuriren följande:
På fredagen fyllde bankdirektör Olof Aschberg 50 år. Aschberg är som bekant en av våra främsta kapitalister, men som sådan säregen. Under hela tjugu års tid har han sått arbetarrörelsen nära, hjälpt med goda råd och ofta givit ekonomiska handtag i kritiska situationer. 1912 startade han med några arbetarledare Nya Banken.
Under Aschbergs tid där lämnade denna bank lån till Folkets hus och parker, arbetartidningar och kooperativa företag. Vänligt stämd mot den ryska revolutionen lyckades han förmedla det första rysk-amerikanska lånet, bildade Svensk-Rysl-Asiatiska Kompaniet och Svenska Ekonomibolaget i syfte att befrämja affärer på Ryssland. Han har på allt sätt arbetet för att ekonomiskt knyta Sverige till Sovjet-Unionen.
För att hans ur kapitalistisk synpunkt egenartade blick på tinget, för gott stöd åt olika grenar av svensk arbetarrörelse, för vidsynt förståelse av den ryska arbetarrevolutionens nödvändighet för det ryska folket och betydelse för arbetarna i andra länder, för ljus optimism och djärva handlingar, för gott samarbete i helg och söcken – för allt detta hyllar även svenska kommunister Olof Aschberg på hans 50-årsdag.
När tyskarna invaderade Frankrike flyttade Aschberg vidare till USA år 1940. Därifrån återvände han senare till Sverige. Hans hus i Paris skänktes år 1950 till den svenska arbetarrörelsen i form av en stiftelse, Institut Hjalmar Branting.
Olof Aschberg var farfar till journalisterna Robert Aschberg och Richard Aschberg.
Intressant?
Läs mer: Snedresa, Riksarkivet,
Läs även andra bloggares åsikter om Aschberg, Olof Aschberg, Radius, Primus, Nya Banken, Sovjet, Georg Branting, Sven-Ryska Banken, Ikoner, Asch, Ryska Handelsbanken, Ruskombank, Nationalmuseum, Ekonomi, Historia, Samhälle, Politik
2 svar på “Den röde bankiren”
Kommentarer är stängda.