Det gör jag i likhet med det överväldigande antalet svenskar. Helt enkelt för att det är en dag överheten hittat på för att vi ska fira deras land. Folkets nationaldag är och förblir midsommar. Förkristet, delvis hedniskt, folkligt och en långvarig tradition som sannolikt firats i evigheter. Det firar jag.
Jag skiter också i nationalsången. Folk får gärna sjunga den, men ärligt sagt är det ju en rätt trist låt så varför bry sig. Det finns ju mycket trevligare sånger att sjunga tillsammans. Sånt har jag inget emot.
Till slut skiter jag i svenska flaggan också. Liksom i norska och danska. Dessa danskar och norrmän som sätter sina flaggor på allt de berör är i de flesta fall en ofarlig och oförarglig nationalism. Men det är den nationalismen som är grogrund för den danska och norska intoleransen mot avvikande och invandrare. Det är den som är grund för skapandet av sådana terrorister som Anders Behring Breivik. Jag är glad för att vi svenskar inte är nationalister på samma sätt. Och inte hissar flaggan i tid och otid på samma sätt som framförallt norrmän.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Nationaldag, Midsommar, Intolerans, Nationalsång, Flagga, Nationalism, Rasism, Nazism, Fascism, Samhälle, Politik
