Private Equity – kapitalägare utan makt, makthavare utan kapital

Private Equity och andra liknande fondsystem innebär att de som står för större delen av kapitalet, pengarna, i fonderna inte har någon makt medan ett antal personer som arbetar i och/eller äger fondernas förvaltningsbolag står för att makt men bara för en mycket liten kapitalinsats. Private Equity (PE) är på det sättet betydligt ojämlikare än det svenska systemet med differentierad rösträtt och innebär egentligen faktiskt makt för kapitalägaren, investeraren.

PE är anonymt kapital förvaltat av specialister utan egentligt personligt ansvar. Makthavarna är precis om vilken offentlig tjänsteman som helst, förutom att en offentlig tjänsteman fått sin makt genom demokratiska processer medan PE-makthavaren oftast utsett sig själv eller blivt vald av några andra odemokratisk tillsatta tjänstemän. Det hela fungerar som en form av kommanditbolag:

Infrastrukturen för PE-bolagens verksamhet i Sverige och övriga Europa är till stor del kopierad från den amerikanska marknaden där PE-bolag redan på 1970-talet började genomföra utköp av företag via så kallade limited partnerships, vilka har kommit att bli den dominerande associationsformen även för svenska PE-fonder. Dessa partnerskap är en form av kommanditbolag där investerarna är kommanditdelägare (limited partners, LP) med ett begränsat ansvar, medan PE-bolaget är komplementär (general partner, GP) med ett obegränsat ansvar. PE-bolaget ansvarar för driften av fonden men bidrar i regel med en mycket liten andel av det totala kapitalet (1–3 procent). I och med att en fond etableras som ett kommanditbolag blir det tydligt att det är GP som bär hela ansvaret för fonden. Investerarna har enligt avtalet i princip ingen möjlighet att påverka fondens investeringar. Utdelningen står dock i direkt proportion till det satsade kapitalet.

Med andra ord innebär PE att de som står för 97 till 99 procent av finansieringen helt avsäger sig alla kontrollrättigheter och delegerar dessa till förvaltarna i PE-bolaget. Investeringar i PE innebär därför en betydligt större kil mellan utdelningsrättigheter och kontrollrät- tigheter än vad som är fallet på aktiemarknaden även i de bolag som har aktier med differentierad rösträtt. Till detta kommer att GP för att utöva kontrollfunktionen gör anspråk på en betydande del – i regel 20 procent – av avkastningen över en viss nivå (den riskjusterade räntan). LP betalar också en årlig förvaltningsavgift på ett par procent av det investerade kapitalet.

Livslängden för en fond som etablerats inom ramen för ett limited partnership är i praktiken begränsad, men sträcker sig vanligtvis över många år. En livslängd på sex till åtta år är vanlig men det kan handla om upp till tio år. Även efter att de sista portföljbolagen sålts och fon- den i praktiken är avvecklad kan PE-bolaget ha kvar intressen i företa- get i form av optioner och aktier som inte kan avyttras förrän flera år efter försäljningen av företaget. Limited partnership är den vanligaste associationsformen men det förekommer även börsnoterade PE-fonder. Av de svenska PE-bolagen är Ratos det enda som är börsnoterat.

PE är alltså mer odemokratiskt än aktiesystemet och innebär kapitalägare utan inflytande ansvar samt makthavare utan egentligt ansvar men med inflytande. Ett visst ansvar har de förtså, ger inte deras fonder en bra avkastning så får de svårt att dra in nytt kapital till nya fonder och de får själv också dåligt betalt. Det finns dock i Sverige ett PE-bolag som avviker från detta mönster och det är som nämns i citatet, Ratos. Ratos är ett börsnoterat förvaltningsbolag som arbetar enligt PE-modellen. Köpa upp företag, slakta, utveckla, förbättra etc och sedan sälja bolaget helt eller i delar för mer än man köpte det för. De största PE-bolagen med investeringar i främst Sverige eller med svenska makthavare är EQT, Nordic, Altor, IK Invest, Triton, Ratos och Procuritas. Ett par bolag är Segulah och Litorina.

Även EQT avviker till viss del från andra PE-bolag. En av de delägarna i fondernas förvaltningsbolag (dvs en general partner, GP) är AB Investor, wallenbergarans traditionella investmentbolag och kontrollbolag. Investor har desssutom under EQT:s existens stått för cirka 20% av det satsade kapitalet i EQT:s fonder. På det sättet fungerar EQT som ytterligare ett av Wallenbergs kontrollverktyg över det svenska och europeiska näringslivet:

I Sverige har Wallenberg-sfären genom Investor blivit en stor investerare i PE. Investor är nära sammankopplat med Sveriges största PE- bolag EQT och är genom sina innehav i EQT:s fonder en maktfaktor på PE-marknaden. EQT:s beroende av Investor har minskat under senare år. Investors ägande och investeringar i EQT är dock fortfarande betydande. Cirka 20 procent av EQT:s anskaffade kapital (21,8 av 109,6 mdr kr enligt Investors årsredovisning 2007) kommer från in- vestmentbolaget. Denna andel kan förväntas minska i framtiden eftersom EQT:s fonder växer mycket snabbare än Investor (Wahlin 2007). Den främsta orsaken till detta är substansrabatten (se figur 7) som gör det omöjligt för investmentbolagen att genom nyemissioner öka sina resurser i takt med tillväxten på PE-marknaden. Genom att agera via EQT har Investor och Wallenberg-sfären, om inte undkommit, så åtminstone mildrat detta problem. Då nyemission inte är möjligt kan Investor via EQT ”emittera” stora summor genom att externa investe- rare bidrar med en stor andel av kapitalet i EQT:s fonder som Investor via EQT har stort inflytande över. Investmentbolaget kan på så sätt behålla en stor del av sitt inflytande över svenskt näringsliv. Dessutom kan Investor agera tillsammans med EQT, vilket man exempelvis gjor- de vid utköpet av Gambro från börsen.

Placerare av kapital i PE-fonder är försäkringsbolag, pensionsfonder (statliga och gemensamt kontrollerade pensionsfonder är stora placerare i Private Equity), andra fonder, investmentbolag, banker, storföretag osv. I förhållande till BNP har Sverige mycket kapital investerat i PE-fonder. Endast två andra europeiska länder är på samma nivå, Storbritannien och Nederländerna. Just de statliga och gemensamma pensionsfonderna har sannolikt varit viktiga för framväxten av PE-bolagen och deras fonder:

Ägarstyrning i stora företag av det slag som utövas av PE-bolagen är ett förhållandevis nytt fenomen. Det hade försumbar omfattning före 1990 och tog fart ordentligt i samband med att Investor grundade EQT 1995. Industri Kapitals utköp av Alfa Laval från Tetra Laval år 2000 innebar början på riktigt stora utköpsaffärer. Ett annat spektakulärt exempel är EQT:s och Investors utköp av Gambro från börsen 2006. Köpesumman på 38 miljarder gör det till Sveriges hittills största utköpsaffär.

Ett antal förändringar i AP-fondernas placeringsreglemente har också bidragit till PE:s snabba expansion. 1996 bildades Sjätte AP-fonden som fick i uppdrag att placera 100 procent av kapitalet i onoterade värdepapper inom Norden, både inom PE och VC. Fem år senare fick Första till Fjärde AP-fonderna tillåtelse att göra samma typ av investeringar motsvarande fem procent av kapitalet. Kapitalet får inte placeras direkt i enskilda onoterade bolag, vilket gjort att AP-fonderna istället placerat en stor del av detta kapital i utköpsbolagens fonder. Sjunde AP-fonden placerar en del av kapitalet i så kallade fond-i-fonder, dvs. fonder som i sin tur placerar i PE-fonder. AP-fonderna hade tillsammans ett utfäst kapital till PE-fonder på 28,5 miljarder kronor vid utgången av 2006. Enligt SVCA kom 83 procent av det anskaffade kapitalet till svenska PE-fonder från institutionella aktörer (SVCA 2007).

PE-fonder är dessutom nästan alltid placerade i skatteparadis vilket ger förvaltare av PE-fonder fördelar. Genom att smita från skatter kan avkastningen för investerarna bli större än om fonder och förvaltningsbolag såväl som utdelningar betalades ut i länder där skatt ska betalas. På detta sätt kan man säga att PE-fonder plundrar välfärdsstaterna i Europa, plundrar den svenska välfärdsstaten. Till råga på allt med hjälp av våra gemensamma pengar i pensionsfonder etc. Total kontrollerarde statliga och gemensamma fonder ett mycket stort kapital, 1 536 miljarder SEK år 2007. Samma år hade dessa fonder placerat 215 miljarder i svenska börsnoterade företag. År 2006 fanns det sammanlagt 205 miljarder i PE-fonder och mycket av dessa pengar kom alltså från gemensamt ägda fonder. Det största PE-bolaget, EQT, förvaltade 85 miljarder. Av detta kom cirka 16-20 miljarder från Investor.

Förvaltat kapital, private equity-bolag med huvudsaklig verksamhet i Norden, 2006, miljarder SEk

• EQT, 85
• Industri Kapital, 37
• Nordic Capital, 32
• Altor, 16
• Ratos, 12
• Capman, 8,8
• Accent, 5,0
• Segulah, 3,5
• Procuritas, 3,1
• Litorina, 2,0
• Summa, 204,4

Källa: Swedish Venture Capital Association, SVCA.

Av de listade bolagen är alla svenska utom Capman. Ratos är det enda börsnoterade bolaget och dessutom kontrollerat av familjen Söderberg. Industri Kapital heter numera IK Invest och har minskat sina investeringar i Norden, EQT kontrolleras av familjen Wallenberg.

För jämförelse kan det konstateras att bara ett fåtal svenska stiftelser förvaltar förmögenheter i den storleksordning som PE-företagen förvaltar. Enligt tidningen Dagens Industri hade Wallenbergstiftelserna 41,5 miljarder investerat i börsaktier år 2011 (totalt förvaltade de kanske 60 miljarder), Söderbergstiftelserna 6,7 miljarder (enbart i form av Ratos-aktier), stiftelser kontrollerade av Handelsbanken 4,2, Sparbanksstiftelserna 3,4 (enbart Swedbank), Göranssonstiftelserna 3,2 (Sandvik), Kempestiftelserna 1,7 (Holmen) och Crafoordska stiftelsen 1,5.

Enligt andra källor förvaltade Tryggstiftelsen totalt 150 miljarder och det gör den till den överlägset största stiftelsen, Nobelstiftelsen förvaltar cirka 3 miljarder och Handelsbankens personalstiftelse Oktogonen totalt 16 miljarder, huvudsakligen placerade i Handelsbankaktier. Förmögenheten i familjen Ax:son Johnsons stiftelser som äger Nordstjernan kan beräknas till kanske 4 miljarder (motsvarar egentligen det värde som Nordstjernans aktieinnehav i börsnoterade och icke-noterade aktier innebär. Pensionsstiftelser knutna till Handelsbanken/Industrivärden/SCA förvaltar sammanlagt ungefär 19 miljarder, SEB:s stiftelse 5,9, KP Pensionsstiftelser 2,5, Apotekets pensionsstiftelse, 2,4, Swedbank Pensionsstiftelser: 2,2 Vattenfall Pensionsstiftelse 2,1 och Telia Pensionsstiftelse, 1,8. De kungliga stiftelserna förvaltar cirka 1,1 miljarder.

Till detta kommer det som olika typer av fondbolag förvaltar i form av aktiefonder, bankernas aktifonder, pensionsfonder samt det som investmentbolagen äger och förvaltar. Investmentbolag på börsen är AB Investor (Wallenberg) med ett förvaltat kapital på 160 miljarder SEK i september 2010, AB Industrivärden (Handelsbanken) 64 miljarder, Investment AB Kinnevik (Stenbeck) 61 miljarder, Melker Schörling AB, Investment AB Latour (Douglas) 10 miljarder, Svolder, Investment AB Öresund med 7 miljarder (innan Creades avskiljdes), Bure Equity och Creades. Dessutom olika försäkringsbolag.

Totalt sett förvaltar PE-fonderna alltså en begränsad mängd pengar trots allt. Wallenbergsstiftelserna såväl som flertalet investmentbolag förvaltar betydligt mer pengar. Även en del andra stiftelser förvaltar lika mycket pengar som de små PE-bolagen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kapital, Kapitalism, Riskkapital, Private Equity, Riskkapitalbolag, Stiftelser, Investmentbolag, EQT, Nordic Capital, IK Invest, Capman, Accent, Segulah, Altor, Procuritas, Litorina, Ekonomi, Samhälle, Ratos
Tags: Kapital, Kapitalism, Riskkapital, Private Equity, Riskkapitalbolag, Stiftelser, Investmentbolag, EQT, Nordic Capital, IK Invest, Capman, Accent, Segulah, Altor, Procuritas, Litorina, Ekonomi, Samhälle, Ratos

Powered by Qumana

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!