Samebyar representerar inte samerna

Renbetesland

Samebyarna representerar enbart en minoritet av samerna. De stora renägarna. Faktum är att det största samepartiet, Jakt och Fiskesamerna, är mot renskötslen i dess nuvarande form som ett privilegium för en liten elit bland samerna. De är också emot att rösträtten i samebyarna går efter hur många renar du har och är för en person, en röst. Det betyder inte att majoriteten av samer skulle vara för gruvbrytning i Kallak (Gallok). Men det betyder att rennäringsintressena inte kan tala för alla samer.

Avskaffas rennäringen i den nuvarande formen i enlighet med vad det största samepartiet vill innebär det att huvuddelen av argumentationen från samernas sida kring gruvbrytningen i Kallak faller. Renskötsel är inte synonymt med samisk kultur. Den är bara synonym med en del av den samiska kulturen och med den romantiska svenska bilden av samer. En bild som i verkligheten inte är sann när det gäller majoriteten av samer.

Kulturellt är det möjligt att den nuvarande renskötselkulturen som omfattar en liten del av alla samer berikar Sverige. Ekonomiskt är det motsatsen. Den kostar pengar. Det behöver heller vara fel och det fins också andra näringar i Sverige som subventioneras och har subventionerats på liknande sätt. Fisket och jordbruket är två välkända exempel.

Det är också möjligt att gruvbrytning i Kallak ändå skulle hota samisk kultur även om nuvarande rennäringsprivilegium för en liten grupp samer togs bort. Men den argumentation som rennäringsföreträdarna använder skulle inte vara gångbar.

Sametinget, som är en demokratisk institution och kan sägas representera alla samer, har en principförklaring om en gruv och mineralpolicy. Den tar inte ställning till gruvbrytning i Kallak specifikt utan är principiell. Grunderna är:

Vårt övergripande mål uttryckt i Eallinbiras: En livskraftig & hållbar samisk livsmiljö

Vi önskar att leva i ett livskraftigt Sápmi som är rotat i både en bärkraftig natur och i en levande samisk kultur. Människan och naturen har en långsiktig förmåga att förnya sig och hållbart vidareutvecklas även i tider av betydande förändringar. Både natur och kultur i Sápmi upplevs som berikande för omvärlden.

Vi anser att det är viktigt att:

• särskilt värdefulla områden för vår kultur och våra näringar skyddas mot ingrepp
och andra störningar
• alla verksamheter är hållbara och bedrivs efter försiktighetsprincipen
• försiktigt och hållbart nyttjande förverkligas
• ingen ytterligare storskalig exploatering sker
• splittring av sammanhängande ytor och ny infrastruktur accepteras bara när det är
absolut oundvikligt
• det samlade nyttjandet av naturresurser inom det samiska traditionella
bosättningsområdet står i harmoni med de ekologiska system inom vilka näringarna bedrivs (eftersom uthållig renskötsel, jakt, fiske, fångst och gårdsbruk förutsätter ett långsiktigt nyttjande av naturens resurser)
• utnyttjande och exploatering av mark och vattenresurser inte ytterligare utarmar de samiska näringarnas behov

Vi anser att mark och vattenresurser i Sápmi först och främst finns för våra näringars behov.

Faktum är att det inte skiljer sig speciellt mycket från hur gruvintressen uttalar sig i frågan. Betydelsen av den typen av uttalanden och ställningstaganden är uppenbarligen mycket begränsad. Vidare kommenterar man FN:s bestämmelser kring urfolk:

Alla naturresurser över och under jord inom samernas traditionella landområden, tillhör samerna. Detta tydliggörs bl.a. i Urfolksdeklarationens artikel nr 26.

Rätten till skydd mot exploatering av sina naturresurser

Urfolk har genom bestämmelserna i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 27, rätt till skydd för sin kultur. Bestämmelsen är absolut och skyddar samernas utövande av sina traditionella näringar, tillika de moderna sätt som de traditionella näringarna utövas på och de områden och naturresurser som utgör basen för denna näringsutövning.

När en värdering görs om en exploatering kränker artikel 27 ska effekten av tidigare och andra planerade exploateringar vägas in i bedömningen. Det är den sammanlagda effekten av alla tidigare och planerade verksamheter som ska ligga till grund för en bedömning. Proportionalitetsprincipen är inte gällande i det här sammanhanget, dvs. oavsett hur många arbetstillfällen en gruvverksamhet genererar och möjligheten för en individ att utöva sin traditionella näring hotas, är detta tillräckligt.

Detta innebär att samerna i Sverige har rätt till ett avgörande inflytande över hur mineralresurserna ska hanteras. Den svenska minerallagstiftningen tillgodoser dock inte samernas rättigheter enligt artikel 27. Artikeln medför en skyldighet för staten att garantera att samerna inte fråntas rätten att utöva sina traditionella näringar och sin kultur. Detta innefattar en skyldighet att se till att lagstiftning och administrativ praxis gör det möjligt att förverkliga denna rättighet.

Samerna måste tillförsäkras rätten att själva bestämma över vilka naturresurser som kan exploateras och vilka som ska sparas för att landskapet ska hållas intakt för kommande generationer.

Renskötselområdets utsträckning är idag inte juridiskt avgränsat, detta behöver dock slås fast för att en avgränsning ska kunna göras av samernas traditionella landområden, där också rätten till självbestämmande ska vara rådande. Fram tills detta är gjort är det Sametingets uppfattning att självbestämmande råder inom hela det av samebyarna anspråkstagna renskötselområdet.

För att FN:s regler om urfolk ska kunna tillämpas korrekt krävs att renskötselområdet juridiskt fastställs och att samers rättigheter som urfolk regleras i lag. Jakt och fiskesamerna föreslår en samelag som gör detta istället för att rennäringslagen gör det.

Att fastställa juridiska gränser för vilken mark som samerna har självbestämmanderätt över kommer utan tvivel att innebära konflikter mellan det svenska storsamhällets ekonomiska intressen, lokala markägares intressen, andra lokalinvånares intressen (samerna har sannolikt aldrig varit ensamma invånare i nåt område utan svenskar, tjuder (vilka de nu var), norrmän och finnar har funnits där i stort sett alltid), storföretagens intressen, gruvbolags intressen, skogsägares intressen och samernas intressen. Även inom samerna kommer det att skapa konflikter. Men det är som jag ser det en demokratisk självklarhet att juridiskt reglera detta.

På sametingets hemsida finns också en kommentar som mer specifikt kommenterar Kallak:

Avsaknad av gruvskatt och vinstdelning
Två stora problem som lyfts i debatten är avsaknaden av gruvskatt och avsaknaden av krav på vinstdelning till urfolk och lokalsamhällen. Det gör Sverige till ett billigt land att exploatera i. Lokalbefolkningen har också stora farhågor när det gäller vad som händer med den förstörda marken när fyndigheterna är slut och gruvan upphör. Ett utländskt bolag behöver inte ta ansvar och städa upp efter sig. Att återställa marken är i princip en omöjlighet.

Hur sametinget som helhet ställer sig till exploatering i ska vad jag förstår diskuteras på nästa sametingsmöte.

Läs också:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Samebyar representerar inte samerna”

Kommentarer är stängda.