US-amerikanska kolonier

USA har idag tre områden som av FN betraktas som icke-självstyrande, nämligen kolonierna Guam, Amerikanska Samoa och Amerikanska Jungfruöarna (US Virgin Islands). Enligt US-amerikansk terminolgi heter den status dessa tre länder har oinkorporerat och oorganiserat territorium. Dvs samma status som de flesta småöar (US Outlying Islands) i Stilla Havet har, förutom Palmyra Atoll. Skillnaden är att Guam, Amerikanska Samoa och Amerikanska Jungfruöarna är befolkade av andra än militärer och forskningspersonal.

Amerikanska Samoa har ungefär 56 000 invånare på en yta av 197 kvadratkilometer. Landet styrs av en guvernör utsedd av USA:s president men den lokala lagstiftningen sköts av ett lokalt parlament där också Swains Island utser en representant. Swains Islands status är omstridd och Tokelau gör anspråk på ön. Fiske och fiskindustri är öns huvudnäring. En stor fabrik som tillverkar tonfiskkonserver, som ägs av Star Kist, är öns största privata arbetsgivare.

Kristna missionärer kom till Samoa på 1830-talet och den fina hamnen i Pago Pago blev snart en viktig hamn i Stilla Havet för att fylla på bränsle och andra förnödneheter för skepp i trafik på Stilla Havet. 1899 försökte Tyskland invadera Samoa, men misslyckades på grund av en storm som förstörde alla flottstyrkor, såväl US-amerikanska som tyska.

1899 gjordes en uppgörelse mellan USA, Tyskland och Storbritannien där Storbritannien gav upp alla anspråk på Samoa. Samoa delades istället upp i två delar, den östra blev en US-amerikansk koloni, den västra blev tysk. År 1900 ockuperade USA sin del av Samoa rent formellt, 1925 lades Swains Island till som en del av Amerikanska Samoa.

Under andra världskriget fanns det fler US-amerikanska soldater i Amerikanska Samoa än civilbefolkning. Efter kriget ersattes det militär styret med ett civilt och en lokalt vald guvernör tillsattes. 1967 fick Amerikanska Samoa en egen konstitution, egna vala och valda församlingar, men betraktas fortfarande som ett icke-självstyrande område av FN. Detta eftersom det ytterst är USA:s president och regering som bestämmer.

Militärer finns det fortfarande en stor mängd på Guam, en annan av USA:s kvarvarande kolonier som ligegr nordöst om Filippinerna. USA:s militär är i själva verket Guams näst viktigaste inkomstkälla. Viktigast är turism, främst från Japan. Befolkningen på Guam är 159 000 och ytan är 541 kvadratkilometer. 29% av ytan upptas av US-amerikanska militärbaser:

De US-amerikanska baserna bygsg för närvarande ut vilket skpaat arbeten till omkring 40 000 byggnadsarbetare och ökat befolkningen kraftigt. Det totala antalet soldater som USA har stationerade på Guam är 5 600, 3 500 från marinen och 2 000 från flygvapnet. Invånare på Guam representeras av en icke-röstande representant i USA:s representanthus:

Guam is governed by a popularly elected governor and a unicameral 15-member legislature, whose members are known as senators. Guam elects one non-voting delegate, currently Democrat Madeleine Z. Bordallo, to the United States House of Representatives. U.S. citizens in Guam vote in a straw poll for their choice in the U.S. Presidential general election, but since Guam has no votes in the Electoral College, the poll has no real effect. However, in sending delegates to the Republican and Democratic national conventions, Guam does have influence in the national presidential race. These delegates are elected by local party conventions.

Från 1565 var Guam en spansk utpost, den enda öster om Filippinerna, kolonisering började 1668 och från den tiden var en viktig spansk hamn på rutten mellan spanska kolonierna i Latinamerika och Manila. Efter spansk-amerikanska kriget belv Guam en US-amerikansk koloni från 1898.

1941 invaderades Guam av Japan som satte invånare från Norra Marianerna som styresmän på Guam. Detta skapade motsättningar mellan människorna från Guam och norra Marianerna, trots att de pratar samma språk och är av samma nationalitet. Under det japanska styret dog 10% av Guams befolkning på 20 000 på grund av slavarbete, avrättningar, fängelses, tvångsprostitution, våld och förtryck. 1944 återtog USA ön. 18 000 japanska soldater dog under striderna. Den siste japanske soldaten hittade så sent som 1972. Han visste då inte att kriget tagit slut.

Den sista US-amerikanska kolonin, eller oinkorporerade oorganiserade området, är US Virgin Islands, Amerikanska Jungfruöarna, i Västindien med 106 000 invånare på 346 kvadratkilometer uppelat på tre större öar, S:t Croix, S:t John och S:t Thomas och många mindre öar. Ögruppen ligegr öster om Puerto Rico.

S:t Thomas var dansk koloni styrt av det danska västindiska kompaniet, Vestindisk-guineisk Kompagni, från 1672, S:t John från 1698 och S:t Croix från 1733 efter att ön köpts från Frankrike. Bolagets huvudverksamhet var slavhandel mellan Guldkusten och Västindien. 1754 blev de tre öarna en dansk kronkoloni, Danska Västindien och Vestindisk-guineisk Kompagni upplöstes. Öarna producerade socker på slavplantager och många danskar och andra personer av annan nationalitet bedrev lönsam verksamhet baserad på slavar på öarna:

I 1733 blev øen solgt til det Dansk-vestindiske kompagni, som straks lod alle nationaliteter, etniske og religiøse grupper flytte til øen. Det førte til et hav af nye, men også meget forskellige indbyggere. Spanske jøder og franske protestanter kom til øen og købte plantager. Englændere kom hurtigt efter, og engelsk blev det dominerende sprog på øen. De nyankomne tjente godt på sukkerhandlen, især efter 1755, hvor Danmark havde indført fri handelsret på de Dansk Vestindiske Øer. Det øgede prisen på sukker, hvilket kom øboerne til gode, og da der udbrød krig i nogle andre af verdens største sukkerproducerende områder, steg prisen yderligere pga. leveringsproblemer fra disse områder. Et af datidens betydeligste handelshuse, Moses & Søn G. Melchior, stod for størstedelen af handelen på St.Croix. St. Croix forvandledes på kort tid til en slags slaveø, hvor et fåtal hvide havde overladt det hårde fysiske arbejde i sukkerplantagerne til afrikanske slaver. De fleste af plantagerne er forsvundet, kun enkelte står tilbage som museer (Whim House), men der er spor overalt i landskabet efter ca. 100 års slaveri. Slavehandel og handel med produkter fra Vestindien er grundlaget for den florissante periode i dansk historie – fra ca. 1755 til statsbankerotten i 1813.

1733 gjorde slavarna på S:t John uppror och tog över ön i 6 månader innan danskarna kunde återerövra ön med fransk hjälp. Upproret är ett av de tidigast kända slavupproroen.

1848 förbjöds slaveri och efter det kostade öarna i stort sett bara pengar. 1916 såldes därför öarna till USA. En mindre ö, Water Island, strax söder om S:t Thomas blev inte en del av United States Virgin Islands utan förblev ett federalt förvaltat privatägt terrritorium som först 1996 blev en del av US Virgin Islands. 1944-1950 förvaltades Water Island av den US-amerikanska militären och ett antal militära anläggningar anlades. Dessutom användes ön för att testa kemiska stridsmedel. Idag har Water Island 190 invånare på en yta av cirka 2 kavdratkilomert. S:t Thomas har 52 000 invånare på 81 kvadratkilometer, S:t Croix 51 000 på 215 kvadratkilometer och S:t John 4 200 invånare på 51 kvadratkilometer.

Den rike Laurance Rockefeller köpte på 1950-talet en stor del av all mark på S:t John och 1956 skänkte han marken till US National Park Service:

In 1956, Laurance Rockefeller donated most of the land he had acquired on the island to the United States’ National Park Service, under the condition that it must be protected from future development. The remaining portion, the Caneel Bay Resort, continues to operate on a lease arrangement while the park owns the actual land. The Virgin Islands National Park borders encompass 75% of the island, but various in-holdings within the park boundary (e.g., Peter Bay, Maho Bay) reduce the actual land the park owns to 60%. However, much of the island’s waters, coral reefs and shoreline are protected via their inclusion in the park. This protection was expanded in 2001, when the Virgin Islands Coral Reef National Monument was created.

Turism är den överlägset största inkomstkällan på S:t John och S:t Thomas men också en viktig inkomstkälla på S:t Croix. Många av de 2 miljoner årliga turisterna är passagerare på kryssningsfartyg. På den sistnämnda ön spelar dock industrier stor roll, ett av världen största oljeraffinaderier fanns intill förra året på ön liksom några av världens större rom-brännerier:

St. Croix was home to HOVENSA, one of the world’s largest oil refineries. HOVENSA is a limited liability company owned and operated by Hess Oil Virgin Islands Corp. (HOVIC), a division of U.S.-based Hess Corporation, and Petroleos de Venezuela, SA (PDVSA), the national oil company of Venezuela. Despite this, gas prices were slightly higher than average when compared to gas prices in the continental United States. It was announced on January 18, 2012, that the HOVENSA refinery would be permanently shut down.

St. Croix is also home to the Cruzan Rum Distillery, makers of Cruzan Rum, a brand of Beam Global. The Cruzan Rum Distillery was founded in 1760 as Estate Diamond, and for many years used locally grown sugar cane to produce a single ”dark” style rum. The distillery now imports sugar cane molasses from other Caribbean islands, primarily from the Dominican Republic.

[…]

Diageo has completed construction of a new distillery on a 26 acre industrial site next to the Hovensa Refinery.

På S:t Thomas finns huvudstaden, Charlotte Amalie, för US Virgin Islands. Ögruppen väljer en kandidat utan rösträtt till den US-amerikanska kongressen. Man väljer också ett lokalt parlamnet för öarna på 15 personer och sen 1970 också en guvernör. I praktiken är självstyret mycket begränsat. Invånarna är US-amerikanska medborgare.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “US-amerikanska kolonier”

Kommentarer är stängda.