Sannolikt kommer det ett förslag från justitieminister Beatrice Ask om en skärpning av straffen för vapenbrott. Vinsterna med detta är naturligtvis inte straffet i sig, hårda och långa straff har sällan nån väsentlig effekt, utan istället så är det polisens förbättrade arbetsmöjligheter som är vitsen. Om straffvärdet för vapenbrott höjs innebär det nämligen att polisen får möjlighet att använda avlyssning och andra tvångsmedel i spaningen efter organiserat kriminella på ett effektivare sätt än idag.
Ur integritetssynpunkt är det inte heller så allvarligt om polisen får avlyssna på grund av vapenbrott eller misstänkta vapenbrott. Det är väldigt få, för att säga ingen, utanför tungt kriminella eller gängkriminella kretsar som använder och bär illegala vapen, dvs gör sig skyldiga till eller kan misstänkas för vapenbrott.
Det är svårt att se nån anledning till att vara mot just denna straffskärpning även om jag generellt är motståndare till hårdare straff då effekten av det i stort sett är noll när det gäller den påverkan det har på brottsligheten. Effekten av straffskärpning ska dock inte överdrivas. Sociala åtgärder är till slut de enda åtgärder som har effekt på brottslighet och organiserad brottslighet. Vänstern ska därför alltid driva krav på sociala åtgärder för brottsbekämpning och inte driva krav på hårdare straff.
Men vi ska samtidigt komma ihåg att det inte behövs hårdare vapenlagar. Legala vapen är inget problem i kriminella sammanhang.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Beatrice Ask, Vapenbrott, Straffskärpning, Lagstiftning, Polisen, Brott, Våld, Samhälle, Politik
