I värsta fall kan den rasera skyddet för hotade arter inom hela EU. Det menar WWF i Sverige.
I dagens riksdagsdebatt om rovdjurspropositionen räknar regeringen att med Sverigedemokraternas hjälp kunna införa jakt på varg och kungsörn och öka jakten på de andra rovdjuren.
Budskapet är tydligt – rovdjursstammarna ska hållas så små som möjligt och decimeras kraftigt. Det handlar om en halvering av varg- och björnstammarna och även en decimering av populationerna av järv och lodjur – och en öppning för jakt på kungsörn.
– Regeringens förslag förändrar bilden av Sverige på ett negativt sätt. Under decennier har vi varit ett föredöme för övriga världen, men nu öppnar regeringens proposition för jakt på hotade djurarter – vilket kan få konsekvenser långt utanför Sverige gränser, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.
Regeringens rovdjursproposition presenterar egna uppgifter och siffror som inte är vetenskapligt förankrade. Om tanken är att driva igenom ännu en licensjakt på varg år 2014 med en kraftig decimering av rovdjursstammarna som följd, riskerar konflikterna att späs på och polariseringen öka. Flera undersökningar visar att en majoritet av såväl de som bor på landsbygd som i städer vill ha rovdjur.
Propositionen är otydlig och riskerar att skapa kaos hos de olika myndigheter som ska genomföra förvaltningen. Det är oklart hur förvaltningen ska genomföras och på vilka grunder besluten om skydds- och licensjakt ska tas.
Inom Europa och EU-kommissionen talas det nu om ”The Swedish Model” – den svenska modellen – vilket betyder att politiker ska bestämma hur många individer det skall finnas av kontroversiella arter vars populationer därefter kraftigt kan decimeras.
– Det riskerar att rasera skyddet för hotade arter inom hela EU och vi undrar om det är vad regeringen vill, säger Tom Arnbom, naturvårdsexpert på WWF som sitter i EUs grupp för att lösa rovdjurskonflikter inom Europa.
Om riksdagen antar regeringens proposition blir det riksdagens ledamöter som ska bestämma om vetenskapliga metoder – och ta politiska beslut om hur många individer som ska få finnas kvar av Sveriges djurarter. Skulle samma princip gälla för alla Sveriges 600 arter vars status idag rapporteras in till EU, blir det sannolikt ohanterligt för riksdagsledamöterna.
– Det enda rimliga är att sådana bedömningar görs av ansvarig myndighet som Naturvårdsverket eller en expertinstitution som Artdatabanken, säger Mats Forslund, rovdjursexpert på WWF.
Om regeringen hade tagit kloka beslut för 6, 7 år sedan hade rovdjursdebatten idag varit mycket lugnare och troligen hade det redan funnits förutsättningar för en licensjakt på varg.
– Att först besluta om licensjakt, och sedan ta fram förvaltningsplaner som ska ange när jakt kan bedrivas – och till sist ta fram politiska mål som förvaltningsplanerna ska bygga på är fullständigt bakvänt och gjort i fel ordning. Inte undra på att det är kaos inom dagens rovdjurspolitik, menar Tom Arnbom.
Svensson/WWF
Intressant?
Media: SVD, IDG1, 2, Rovdjur, Jens Holm, Svensk jakt, DN, Etologen,
Läs även andra bloggares åsikter om Jakt, Rovdjur, WWF, Tom Arnbom, Varg, Björn, Järv, Lo, Kungsörn, Håkan Wirtén, EU, Europa, Natur, Regeringen, Politik
