Ryssland, Ukraina, arbetarklassen och nationalismen

Upproret i Ukraina och Rysslands reaktion på det kan få allvarliga konsekvenser för Europa. Det är då viktigt att försöka förstå vad som hänt och händer. Varför, vilka, hur och vad? Det är några saker som hamnar i skottlinjen för ett sådant försök till analys. Vilken ställning har arbetarklassen i Ukraina tagit till upproret och haft till upproret? Handlar det om en fascistisk kupp och ett fascistiskt maktövertagande? Vilka grupper i samhället är det i så fall som stöder det? Är det verkligen självklart att Krim ska tillhöra Ukraina?

En sak är dock självklar. Vi måste vara mot varje form av krig eller invasion i Ukraina från Rysslands sida. Istället bör situationen lösas genom förhandlingar och gemensamma ansträngningar från väst, Ryssland och Ukraina. Varken EU eller Ryssland själva har möjlighet att ensamt hjälpa Ukraina lösa sina ekonomiska problem. Våld från Ryssland löser inge långsiktiga problem, isolering av Ryssland hjälper knappast heller. Här handlar det om förhandlingslösningar, nyval etc.

Men åter till de frågor jag ställde upp. Det är verkligen inte självklart att Krim ska tillhöra Ukraina. Historiskt har ingen koppling funnits, Krim fördes till Ukraina först 1954 och detta efter att en stor del av den dåvarande befolkningen, krimtatarerna, deporterats av Stalin-regimen under andra världskriget.  Krim har en befolkning som i huvudsak är rysktalande och är en autonom republik inom Ukraina. Befolkningen där bör själva kunna bestämma vart de vill höra. Lämpligen i en folkomröstning. Det hindrar inte att Rysslands de facto-ockupation av Krim är något som måste fördömas. Staden Sevastopol har sedan Ukraina bildades styrts som ett självständigt område direkt under den ukrainska staten och har inte varit en del av den autonoma republiken Krim. Även Sevastopol bör dock anses tillhöra Krim och vara en del av det område som självständigt bör kunna bestämma om sin framtid.

När det gäller själv maktövertagandet i Ukraina så anser jag nog att det är klart att fascisterna i Ukraina fått en starkt ökad makt i och med regeringsskiftet. Kanske kan vi säga ett högerextremt nyliberalt maktövertagande med liberaler och fascister i regeringen. Det fascistiska partiet Svoboda har fått posterna som vice premiärminister, försvarsminister och riksåklagare. Det ryktas också om att medlemmar i den än värre och betydligt våldsammare fascistiska organisationen Högra sektorn anställts inom säkerhetspolisen. Huvuddelen av regeringen består dock av traditionella högerliberaler, nyliberaler, och de kommer sannolikt att för en väldigt nyliberal politik. Alla protester mot en sådan politik kommer förstås att slås ner av maktens hantlangare och därvidlag kommer säkert de fascistisk stormtrupper som utgjorde basen för demonstrationerna på Majdan i Kiev att spela en viktig roll.

Det är uppenbart att vänsterkrafter inte kan ge stöd till de nuvarande makthavarna och den nuvarande regeringen i Ukraina. Ett ställningstagande som dock inte betyder stöd till den tidigare Janukovitj-regeringen utan som några Borotba-anhängare säger i en intervju i Internationalen är det möjligt att vara mot bägge två:

– I Kiev och västra Ukraina har vi tvingats gå under jord, men Borotba existerar fortfarande, säger Viktor Sjapinov, en av partiets ledare.
Han och Borotba uppmanar nu alla progressiva krafter till antifascistisk samling, men understryker också att vänstern inte får ge efter för högerns nationalistiska provokationer.
– Det sista vi vill ha är ett inbördeskrig mellan etniska ukrainare och etniska ryssar, säger Viktor Sjapinov.

– Jag är inte rädd. Jag är beredd att kämpa, säger Maria Muratova, också från Borotba.
Hon saknar inte heller den störtade presidenten, även om hon inte deltog i de nationalistiskt färgade demonstrationerna på Maidan i Kiev.
– Jag var alltid emot Janukovytj, precis som mina kamrater som kämpade mot hans korrupta oligarkregim redan långt innan protesterna på Maidan började. Men jag är också emot de som nu skriker att de ska döda alla ”moskoviterna”, ”judarna” och ”kommunisterna”, säger hon.
– Jag är emot en ny regering där liberala ministrar så väl som politiker från nynazistiska partiet Svoboda kommer att ingå, säger Maria Muratova.

Jag tycker därför också att de uttalanden som Fjärde Internationalen och Socialistiska Partiet tagit är lite svaga på denna punkt. De framhäver att upproret var ett folkligt uppror men tar egentligen inte ställning till vilken typ av regering som styr i Ukraina. Inte heller görs nån analys om vilka klasser som stött upproret och som står bakom den nuvarande regeringen i Ukraina. Det är en svaghet i dessa uttalanden som gjort att kritisk riktats mot dem för att de inte tillräckligt försvarar den ukrainska vänster som nu drabbas hårt av förföljelser från fascisterna i Ukraina och Ukrainas regering.

Till sist tillf rågan om vilka samhällsgrupper och klasser som utgör basen för den nya regeringen i Ukraina. Återigen ska jag börja med ett citat från kamrater i Borotba:

Ukraina är politiskt splittrat mellan väst, där de egentliga ukrainarna bor, och öst där majoriteten är rysktalande. Men Borotba menar att den etniska konflikten inte är så svår som den framstår.
– Vi anser inte att det är huvudproblemet, för det är väldigt nära besläktade språk och alla människor förstår varandra. Men det är borgarna som spelar på språkskillnaderna för att splittra arbetarklassen, säger Viktor Sjapinov.
Han säger att även det nu styrande Regionernas parti, som ses som det ”ryska” partiet och är populärast i öst, i hemlighet uppmuntrar radikala ukrainska nationalister för att skrämma den rysktalande befolkningen att sluta upp bakom Regionernas parti.
– Vi försöker sätta en annan agenda för ukrainsk politik. Vi säger att problemet inte är väst eller öst, utan problemet är över- och underklass, säger Viktor Sjapinov.

Klass måste vara centralt i en analys av händelserna i Ukraina och det finns mycket som tyder på att stödet från arbetarklassen till demonstrationerna på Majdan och till den nya regeringen är minimalt. Något som borde få vänstern att fundera på om det hela verkligen ska betecknas som ett folkligt uppror. Kanske överdriver vänstern i väst de demokratiska och radikala inslagen i upproret.

Som sammanfattning kan de paroller som Socialistiska Partiet för fram i sitt uttalande ändå användas:

  • Ned med de korrupta oligarkerna, ställ mördarna till svars!
  • Varken Putin, EU eller fascism!
  • För de arbetandes demokratiska, självständiga och jämlika Ukraina – byggt på de kämpandes solidaritet och allas lika värde!

Varken storrysk nationalism eller en nyliberal ukrainsk regering med fascistiska inslag kan ges stöd. Rysk ockupation av Krim såväl som fascistiska förföljelser av den ukrainska vänstern måste fördömas. Precis som Borotba säger måste den nya regeringens nyliberala politik bekämpas. Dessutom måste alla typer av krigshot och krigshandlingar fördömas.

Dessutom måste överdrifter undvikas. De ryska soldaternas agerande på Krim är inte den värsta krigshandling som skett i Europa sen andra världskriget. Regeringen i Ukraina är inte den största fascistiska framgången sen andra världskriget. Det ser exempelvis nästan likadant ut i Ungern.

Intressant?
Mer: Moberg, Röda Berget, LedarsidornaDN, SkD, NSK, LT, DN2, SkD2, SkD3, NSK2, LT2, D, D2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

PS. Säkerligen kommer jag framöver att skriva mer om Ukraina. Jag är än så länge inte tillräckligt insatt och behöver läsa på för att kunna gör en bättre analys och klasskrafterna bakom upproret i Ukraina liksom om förhållandena i den ukrainska arbetarklassen.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Ryssland, Ukraina, arbetarklassen och nationalismen”

  1. I stort sett en utmärkt artikel om situationen i Ukraina. Två väsentliga saker är fel eller saknas:

    ”Det ryktas också om att medlemmar i den än värre och betydligt
    våldsammare fascistiska organisationen Högra sektorn anställts inom
    säkerhetspolisen.”

    Fel. Det är mycket mycket värre än så. Hela ledningen för nationella säkerhetsrådet är i händerna på nazisterna eller vad nu högersektorn med hela sitt nazistiska symbolik och praktik ska kallas. De har makten över säkerhetstyrkorna. Både ordförande och vice ordförande är/var ledare för självförsvarstyrkorna på Maidan. Vice ordföranden är ledaren för högersektorn nu, ordföranden ledde den paramilitära ungdomsektionen i Social nationalisterna, blev sedan grundare av Socila nationalistiska partiet, föregångare till nuvarande fascistpartiet tillsammans med nuvarande ledaren för Svoboda. En av ministrarna kommer också från högersektorn och flera andra anses ha förbindelser med högersektorn vilket också gäller flera andra viktiga politiska poster.

    Det är allvarligt att vänstern i Sverige är så illa informerad om den faktiska makt som nazisterna/högersektorn skaffat sig och stirrar sig blinda på fascisternas ministerposter men inte tittar på stolen bredvid eller mot ledningen för hela statens våldsapparat. Kanske man missleds av att nyckelroller spelas av fosterlandspartiet som ordföranden Andriy Parubiy för nationella säkerhetsrådet numera tillhör. Men partier i Ukraina är inte så homogena som vi tänker oss. Ledningen för högerliberala partiet påstår att de inte har några parlamentsledamöter (varav social nationalisten som leder nationella säkerhetsrådet) med högerextrema ideer. Samtidigt kan man hitta bilder på dessa parlamentsledamöter som fånler mot kameran samtidigt som de visar upp 14 och 88, vit makt och nazistsymboliken.

    Man
    kan låta sig luras av listan över de som nu har topposter och makt över
    våldsapparaten i Ukraina. Att en person från högerpartiet Fosterlandet
    är ordförande för nationella säkerhetsrådet medan vice ordförande är
    nazist låter någorlunda betryggande om man tror att majoriteten av
    högerpolitiker i regeringen kan matcha fascisterna och nazisterna.

    Som en av sina första
    åtgärder efter maktövertagandet valde ordföranden för nationella säkerhetsrådet Andriy Parubiy att protestera mot EU:s
    kritik av utnämnandet av Bandera till nationalhjälte. http://www.kyivpost.com/…/parubiy-asks-european…

    Parubiy asks European Parliament to reconsider its decision on Bandera http://www.kyivpost.com

    När vi för första gången sedan andra världskriget har fascister och nazister/högerxtrema i en regering i ett påstått demokratiskt land så kan det vara värt att påpeka detta för läsaren och själv förhålla sig til det.

    I övrigt har Putin rätt om att Janukovitsch avsatts i brott mot konstitutionen och att den internationella uppgörelse som slöts 21.2 har brutits med våld av högersektorn (i nära allians med högerliberalerna och Svoboda som jag ser situationen via bla. Andriy Parubiy). Formellt sett har en statskupp skett men de facto är det snarare en borgerlig demokratisk revolution. Formella regler är dock viktiga både när det gäller att bryta FN stadgan och invadera Krim och när det gäller att bryter man mot den konstitutionella ordningen ska detta talas om. Det här innebär att brott mot viktiga regler begås på bägge sidor och mer intressant, at förhandlingar redan påbörjats mellan Ukraina mellan en miondre brottsling och en större.

    1. Det var ofrånkomligt att jag skulle få vissa saker fel. Jag har först nyligen börjat läsa in mig (med anledning av diskussion inom SP).

Kommentarer är stängda.