Socialdemokratisk rapport missar behoven i välfärden

Socialdemokraternas forskningskommission släppte igår en rapport om hur arbetslösheten i Sverige kan minska. Innehåller är ganska svagt och ganska allmängiltigt. Inget revolutionerande direkt och frågan är om åtgärderna överhuvudtaget skulle förändra något. Nåt större fler på förslagen hittar jag dock inte förutom förslaget om bostadspolitiken som skulle kunna innebära att socialdemokraternas accepterar marknadshyror. Något som inte skulle innebära någon förändring vad det gäller tillång till bostäder. Vänsterpartiets Ali Esbati, ledamot av arbetsmarknadsutskottet, hittar andra problem med rapporten. Han menar att rapporten saknar förslag om behovet av att anställa fler inom välfärdssektorn.

Esbatis invändning är iofs korrekt, men den kanske handlar mer om välfärdspolitik än om arbetsmarknadspolitik. Dvs ligger lite utanför det uppdrag som socialdemokraternas forskningskommission hade.

Den socialdemokratiska rapporten fokuserar på tio punkter:

  1. Arbetslösheten i Sverige är mycket ojämnt fördelad mellan olika grupper. Arbetslöshet drabbar i allra störst utsträckning människor utan gymnasieexamen, ungdomar och utrikes födda. Ungdomar och utrikes födda har dessutom en svagare ställning på arbetsmarknaden än i flertalet jämförbara länder. Ofta står kommunerna för försörjning och aktivering av dessa grupper. Politik för lägre arbetslöshet bör särskilt utformas med dessa grupper i åtanke.
  2. Politiken bör inriktas på att stärka utsatta grupper snarare än att försöka anpassa arbetsmarknaden efter dem. Konstaterandet att vissa grupper står långt från arbetsmarknaden leder till ett politiskt vägval: Antingen kan man försöka stimulera framväxten av fler låglönejobb för dessa grupper, eller så kan man – vilket vi förordar – försöka föra dessa grupper närmare arbetsmarknaden och de högproduktiva jobb som finns och som Sverige behöver fler av.
  3. Sverige behöver en bättre utbildad arbetskraft. Det finns en myt att Sverige skulle ha en överutbildad arbetskraft. I själva verket ligger utbildningsnivån i Sverige nära OECD-genomsnittet. Högre utbildning är starkt förknippat med högre sysselsättning, både bland inrikes och utrikes födda. Särskilt tufft är det för personer utan gymnasieexamen. Vi föreslår därför generella utbildningssatsningar för att fler ska kunna läsa in gymnasieexamen: ungdomsgaranti för att säkerställa att ungdomar ges möjlighet att komplettera sin gymnasieutbildning och ett nytt kunskapslyft som möjliggör för arbetslösa vuxna att läsa in gymnasieexamen med bibehållen arbetslöshetsersättning.
  4. Arbetsmarknadspolitiken bör inriktas på att subventionera övergång från arbetslöshet till arbete snarare än att subventionera hela befolkningsgrupper. Generella skattelättnader för alla som arbetar – såsom nedsättningen av arbetsgivaravgifter för unga – skapar få jobb och är dyra i termer av uteblivna skatteintäkter.
  5. Aktiv arbetsmarknadspolitik kan minska arbetslösheten. Forskningen visar att riktade anställningsstöd, förstärkta förmedlingsinsatser och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning med ett stort inslag av arbetsgivarkontakter är betydelsefulla åtgärder för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. För att minska undanträngningseffekterna är det viktigt att de subventionerade anställningarna riktas till personer med svag ställning på arbetsmarknaden.
  6. Konjunkturpolitiken påverkar arbetslösheten på både kort och långt sikt. Den svenska 90-talskrisen visar att hög arbetslöshet i kristider riskerar att bita sig fast. Det är därför viktigt att finans- och penningpolitiken används kraftfullt för att hålla tillbaka arbetslösheten i lågkonjunkturer. Vi föreslår ett tydligare ramverk för finanspolitiska stimulansåtgärder med god tidsanpassning; det bör till exempel finnas ”spadfärdiga” offentliga infrastruktur- och bostadsprojekt. Vi föreslår också en tydligare uppföljning av penningpolitiken så att inflationen inte varaktigt understiger inflationsmålet. Finans- och penningpolitiken bör utvärderas regelbundet i ett sammanhang genom ett finans- och penningpolitiskt råd.
  7. Skapa starkare incitament för arbetsgivare att erbjuda fasta anställningar. Sverige har i jämförelse med andra länder mycket liberala regler för tidsbegränsade anställningar samtidigt som det är relativt kostsamt för arbetsgivare att säga upp tillsvidareanställd personal. Kombinationen av liberala regler för tidsbegränsade anställningar och restriktiva regler för tillsvidareanställningar har bidragit till att andelen anställda med tidsbegränsade jobb är högre i Sverige än i de flesta andra länder. Tidsbegränsade anställningar innebär hög risk för arbetslöshet. Vi föreslår differentierade arbetsgivaravgifter för att stimulera fasta anställningar.
  8. Arbetslöshetsförsäkringen ska vara en försäkring för alla arbetslösa. Det låga taket i arbetslöshetsförsäkringen och det stora antalet som står utanför försäkringen gör att många inte har ett ordentligt försäkringsskydd vid arbetslöshet. Dessutom har det medfört att många arbetslösa hänvisas till försörjningsstöd. Detta har av en rad skäl försvårat övergången till arbete, bland annat då försörjningsstödet är inkomstprövat på hushållsnivå. Vi föreslår därför ett höjt och indexerat tak i arbetslöshetsförsäkringen samt en förändring av arbetsvillkoret så att färre arbetslösa ska behöva vara beroende av kommunalt försörjningsstöd.
  9. En förutsättning för att ta ett arbete är god tillgång till bostäder. Där det är lättast att hitta jobb är det svårast att hitta bostad. Bostadspolitiken måste förändras. Vi föreslår därför bland annat ett reformerat bruksvärdessystem, skatteneutralitet mellan hyrt och ägt boende, lägre beskattning vid bostadsbyte, höjd fastighetsskatt samt ökat offentligt stöd till bostadsbyggande.
  10. Experimentera, utvärdera och våga göra fel. Alla politiska åtgärder är förknippade med stor osäkerhet och det är därför viktigt att politiska åtgärder genomförs på ett sätt som underlättar utvärdering och att man tar lärdom av tidigare erfarenheter. Det är mänskligt att göra misstag, men det är fel att inte lära av misstag som drabbar andra.

– Rapporten innehåller många förslag som Vänsterpartiet länge framfört och skulle vara en bra utgångspunkt för en framtida rödgrön politik. Men rapporten missar att ta upp något som skulle göra stor skillnad för både välfärdens kvalitet och för att minska arbetslösheten: att varaktigt anställa fler i välfärdssektorn, där det idag finns stora behov av mer arbetskraft och där miljarder försvinner ut i form av privata vinster.

Forskningsrapporten lyfter bland annat fram vikten av en aktiv arbetsmarknadspolitik där satsningar på utbildning är helt avgörande. Den tar även upp det nödvändiga i att förbättra arbetslöshetsförsäkringen, där regeringens politik har lett till ett rent haveri.

Ali Esbati har endast invändningar mot en av punkterna bland förslagen: att använda differentierade arbetsgivaravgifter för att få företag att anställa fast personal.
– Regeringens experiment med arbetsgivaravgifter har visat att detta är något som har väldigt små effekter på vad företagen gör. För att minska missbruket av tillfälliga anställningar bör man istället stärka anställningstryggheten genom lagändringar.

I motsats till Esbati kan jag dock mycket väl tänka mig att lägre arbetsgivaravgift skulle det göra smart för småföretag att fastanställa. För storföretag spelar det däremot sannolikt ingen roll.

Intressant?
Mer: DN, HB, Arena, SR, GP, Nordling, AB, TA, SÖ1, 2, KA, DO,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!