Medias favorit bland de så kallade ”retorikexperterna”, Elaine Eksvärd, tycker inte att det egentligen är nåt fel med makt, utan det bero på vem som har makten. Det är ju ett helt riktigt konstaterande. Tyvärr glömmer hon bort ett välkänt talesätt, makt korrumperar. Det betyder att den som har makt, för mycket makt lätt blir korrupt, maktgalen, maktfullkomlig. Så det finns problem med makt, även om det inte är nåt fel. Hon påpekar dock att makt kan användas fel av den som är makthavare.
Konsekvensen av detta är som jag ser det att makt måste regleras och fördelas. Det görs genom politiska beslut. Vanligt i liberala borgerliga demokratier är maktfördelning där lagstiftande (parlament), dömande (domstolar) och verkställande (myndigheter) makt åtskiljs på det område som berörs av de politiska besluten. Det är i grunden inte så dumt, men det räcker inte. Det måste också finnas demokratiska metoder för att kontrollera de olika instanserna och den lagstiftande makten är de som utser eller har hand om dessa instanser. Det finns oftast, men är i bland alltför begränsat.
Ibland väljs delar av de myndigheter som har verkställande makt också i val i likhet med den lagstiftande makten. Ibland väljs delar av den dömande makten (som sheriffer i USA) som med svenska nämndemän som ju utses i indirekta val. Men oftast utses dess, antingen av den lagstiftande makten (riksdag, parlament) eller genom att utses av de som sitter tidigare (svenska domare). Det finns en lång rad olika metoder och sätt att göra detta med andra ord. Alla med olika nackdelar och fördelar. Ofta är den demokratiska kontrollen av myndigheters makt dock för svag. Något som kan leda till korruption och maktmissbruk.
Införande av marknadsmekanismer, upphandlingssystem och liknande minskar kontrollen av den makt myndigheter har och minskar möjligheten för medborgare att påverka. Det minskar med andra ord maktspridningen och koncentrerar makt. Något som jag inte tycker är speciellt bra.
Men det finns också områden som står helt utanför alla system av demokratisk maktfördelning. Företagens styrelse och ledning. Idag leds företag av personer som utses av de som har mest pengar. Företagen styrs av de med mest pengar Pengarna styr. Rikedom styr. Det är inte demokratiskt på något sätt. Makten finns hos ett fåtal och den fördelas inte mer än att fackföreningar har viss möjlighet att påverka. I teorin väljs fackföreningsledare i demokratiska val, men det är nog lite si och så med det, det är ofta ett system med flera indirekta val i följd vilket begränsar maktfördelning, inflytande och demokrati.
Som jag ser det borde makten i företagen inte bara kontrolleras genom pengar, bolagsstyrelser och bolagsstämmor. Företagsledningar borde också väljas i demokratiska val. Makt borde på så sätt fördelas ner till anställda. Det är olyckligt att demokrati inte gäller människor med mycket makt som de som sitter i företagsledningar. Maktmänniskor som också kan bedriva utpressning mot politiska makthavare som politiker, myndigheter, domstolar etc borde få sin makt begränsad. Pengarnas makt borde minska.
Demokratiska val av företagsledningar och företagsstyrelser vore en bra metod att göra det. Bolagsstämmans makt skulle i ett sådant system kunna vara att utse de som får lov att vara kandidater till styrelsen och sen ska underställas demokratiska val. Företagsstyrelsen skulle på liknande sätt få godkänna de som kan kandidera till ledande poster i företagsledningen. På lägre poster i företagshierarkin kan de berörda anställda rösta på de kandidater som högre chefer valt ut efter sedvanligt ansökningsförfarande.
Makt bör fördelas. Makt måste kontrolleras. Det kan bara göras genom demokrati. Fler demokratiska val. För att det ska bli bättre krävs utökad demokrati.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Demokratiska val, Elaine Eksvärd, Makt, Makthavare, Maktfördelning, Marknadsmekanismer, Rikedom, Demokrati, Samhälle, Politik, Ekonomi, Klass, Fackligt
