Stefan Fölster är en märklig man. Nästan allt han skriver eller på annat sätt framför innehåller små eller stora lögner. Så också när han ger sig på frågan om ökade klyftor i Sverige eller inte. Faktum är att klyftorna ökar i Sverige. Mycket. Detta hävdar Fölster är osant. Men tidskriften Forskning och Framsteg visar i en artikel att det faktiskt är så:
De har ökat, men inte särskilt dramatiskt. Det handlar framför allt om att en litenmen växande grupp har blivit mycket rikare, medan stora grupper fått det bättre, samtidigt som grupper av långtidsarbetslösa och bidragsberoende står kvar på samma nivå.
[…]
– Vi kunde se hur mycket som händer i en liten grupp i samhället – de mycket rika. Och resultatet förvånade oss. I gruppen av övre medelklass, som läkare, jurister och liknande, har det inte hänt så mycket, medan en liten överklass har fått en allt större del av inkomsterna. Det rör sig i dag om ungefär 80 000 personer, som ofta har både höga löneinkomster och höga kapitalinkomster. Jag gissar att många av dem är entreprenörer eller chefer i stora företag. Det är folk som tjänar omkring 1,5 miljon om året, säger Jesper Roine.
– Både kapitalinkomster och realiserade kapitalvinster har ökat kraftigt de senaste trettio åren. Det hänger nära samman med hur börsen har utvecklats, men är också en konsekvens av att tillgångarna överlag har ökat mer än inkomsterna. Detta visar att kapital har blivit allt viktigare för den rikaste gruppen i Sverige. Det har också lönat sig skattemässigt att styra om löneinkomster till utdelningar från företag.
Sammantaget är det alltså en liten grupp som blivit mycket rikare. Ska man tala om en växande klyfta så gäller det snarast klyftan mellan överläkaren och den framgångsrike företagsledaren, där den senare verkligen har dragit ifrån.
Sedan början av 1980-talet har Sveriges så kallade ginikoefficient ökat. Gini är ett mått på ekonomisk ojämlikhet och visar hur inkomsterna är fördelade i en viss grupp av människor. Ginikoefficienten har ett värde mellan 0 och 1, där 0 innebär att alla individer har exakt lika stora tillgångar, medan 1 innebär total ojämlikhet. År 2013 var Sveriges ginikoefficient strax under 0,3, enligt SCB.
Stefan Fölster ljuger helt enkelt på denna punkt när han påstår att klyftorna inte ökat. Det är dock inget dramatiskt, även om ökningen varit snabbast i Europa och att Sverige numera är som all andra länder och inte ett dugg bättre vad det gäller jämlihket.
De rikaste svenskarnas del av kakan
Däremot har Fölster helt rätt i att det finns färre riktig fattiga i Sverige i jämförelse med för 20 år sen. Detta förhållande kan verka märkligt men det beror på att den nyliberala politik som förts i Sverige de senaste 25 -30 åren gynnar en mycket liten grupp i samhället och missgynnar de flesta andra grupper.
Fölster låtsas samtidigt inte om att förmögenhetsklyftorna i Sverige hör till de största i västvärlden utan han fokuserar på att de inte ökar. Det gör de inte. Men de är mycket stora. I Sverige är dessutom de allra flesta stora förmögenheter ärvda och inte förvärvade vilket Fölster antyder att de är. Så har det också varit länge:
De svenska dollarmiljardärerna har fyrfaldigats på drygt tio år. De är visserligen inte så många, 19 stycken, men en snabbt växande liten grupp. Det berättar Tino Sanandaji, som är nationalekonomisk forskare vid Institutet för näringslivsforskning. Han forskar om de allra rikaste och var de får sina pengar ifrån.
– Sverige har fler dollarmiljardärer per capita än USA, trots att USA är ett land med långt större ekonomiska klyftor rent generellt, säger Tino Sanandaji.
– Dessa dollarmiljardärer speglar de större klyftorna i samhället, men också den kraftiga ekonomiska tillväxten under de senaste decennierna.
Vad gäller extrema svenska förmögenheter, så är merparten av pengarna ärvda, till skillnad från i USA där bara 30 procent av dollarmiljardärerna har ärvt sina pengar.
– Inkomstklyftorna i Sverige är globalt sett små, medan förmögenhetsklyftorna är stora. Och det har de varit länge.
Om man i stället väljer att granska dem som är miljardärer i svenska kronor – en betydligt större grupp, som har fördubblats på tio år – så visar Tino Sanandajis analyser att 10 procent av dem är adliga, trots att adeln bara utgör 0,2 procent av Sveriges befolkning.
Slutligen så har Sveriges fattiga inte fått det största inkomstlyftet i Europa. Den positionen intas väl mer sannolikt av Sveriges rikaste. Stefan Fölster far med osanning även på denna punkt. Det är en märklig man, Stefan Fölster. Varför ljuger han om uppgifter som är så lätta att kolla? Vore det inte bättre att han höll sig till sanningen. Den tes han vill driva i sin artikel i SVD var ju att fattiga i Sverige egentligen inte fått det sämre de senaste 20 åren. Ingen behöver ljuga för att bevisa det. Men Fölster ljuger ändå.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Fölster, Tino Sanandaji, Forskning och Framsteg, Jesper Roine, Förmögenhetsklyftor, Inkomstklyftor, Ärvda pengar, Klassklyftor, Ekonomi, Fattigdom, Rikedom, Samhälle, Politik
