Gyllingkoncernen är egentligen en företagsgrupp som består av tre separata företag med samma ägare och samma styrelsemedlemmar. Det är AB Gylling & Co, Gylling Invest AB och Gylling Teknikk AS. Det sistnämnda bolaget är norskt men har också svenska dotterbolag.
Gylling Invest är ett investmentbolag och riskkapitalbolag som investerar i nya företag. Ett så kallat venture capital-bolag. Idag har de investeringar i tre företag, Biosensor Application AB, Cryptzone AB och Tigran Technologies AB. Gylling Invest AB har inga anställda och styrelsen består av VD Bertil Gylling Jr, Pär Ericsson och Thomas Gylling.
AB Gylling & Co är ursprungsbolaget som bland annat var det företag som ursprungligen tog Sony, Samsung och Apple-produkter till Sverige och har sysslat med batterier, radio och annan elektronik och teknik. Företaget grundades 1912 av Bertil Gylling Sr. Antalet anställda i bolaget är idag 50 stycken och styrelsen utgörs av VD Pär Ericsson, Bertil Gylling Jr, hans fru Alexandra Gylling samt Nina Lindegren, Madeleine Gylling och Thomas Gylling.
Det norska bolaget Gylling Teknikk AS sysslar bland annat med sol och vindenergi för småhus (varumärket Sunwing), elektromekanik och batterier.
Det finns en rad märkligheter kring bolagen som uppmärksammats i media. Alla tre intressebolag går med rejäla förluster. Biosensor Applications har en marginell omsättning och deras hemsida är uselt gjord. Företaget tycks idag inte ha några anställda. Ett investmentbolag som heter Transferator AB uppges idag vara huvudägare med 25% av aktierna. I styrelsen för Transferator sitter Lars Fredrik Vojbacke, Hans Tommy Trollborg (tidigare Johansson) och Carl Jacob Johansson. Samma personer sitter i Biosensors styrelse. Vojbacke och Trollborg är sannolikt huvudägare. Tidigare var Gylling Invest huvudägare i Biosensor, men idag är Gylling inte ens representerat i styrelsen. Transferator figurerade för några år sen i en affär kring ett välkänt fiffelföretag, Värmlands Finans. Tommy Trollborg och Jacob Johansson har för sin del figurerat kring skandalbolaget Allokton.
Biosensor Applications har trots en marginella omsättning gjort 43 nyemissioner på 12 år för att få in nytt kapital. Men företaget har inte några framgångar och visar inga vinster. Ett misslyckande med andra ord. Trots det gör man nyemissioner hela tiden. Något som Affärsvärldens Birgitta Forsberg uppenbarligen tycker är underligt:
Biosensor gör sensorer – apparater som kan spåra narkotika och sprängämnen – och i dag, onsdag, går teckningstiden ut för nyemissionen, den 43:e på tolv år. Bara sedan noteringen på Aktietorget år 2006 har bolaget dragit in 150 miljoner kronor i nyemissioner – före emissionskostnader.
Bolaget har länge redovisat stora förluster och blygsam omsättning. Sedan bolaget knoppades av från försvarskoncernen Bofors år 1998 har den totala omsättningen varit knappt 48 miljoner kronor medan förlusterna varit nästan 400 miljoner kronor. I fjol var omsättningen knappt 7 miljoner och förlusten 49 miljoner.
Förlusterna har dock inte hindrat storägarna och andra från att ta ut höga arvoden och räntor för diverse tjänster.
Huvudägare är investmentbolaget Gylling Invest som har tre delägare, Bengt Hagander, Pär Ericson och Bertil Gylling.
Gylling är ett anrikt bolag. Företaget fick tidigt de svenska generalagenturerna för Sony och Apple. Det stora klippet kom år 2000 när Johnson Controls köpte Optima Batteries, som Gylling huvudägde, för 575 miljoner kronor.
Bengt Hagander har varit vd för Gylling Invest och Biosensor samtidigt. Pär Ericson har bland annat varit styrelseledamot i Gylling Invest och ordförande för Biosensor.
2010 betalade exempelvis Biosensor ut en miljon kronor till ett företag med namn Ubbo AB i vilket Pär Ericsson var delägare. Det företaget tycks inte existera idag eller så har det bytt namn. Betalningen var för systemutvecklingtjänster trots att Ubbo AB skulle äga sig åt att sälja bilar. Biosensor har trots usla resultat betalat ut rejäla ersättningar till företrädare för företaget:
Den före detta olympiske jolleseglaren Bengt Hagander har lyft miljonbelopp från Biosensor.
Han var bolagets vd på konsultbasis från 2005 till våren 2010.
Inte ens när Bengt Hagander slutade som vd för Biosensor sista april 2010 fick han nämnvärt mindre ersättning. Både år 2009 och 2010 betalade Biosensor honom lite drygt 2,27 miljoner kronor, inklusive sociala avgifter. Han fortsatte nämligen som konsult sedan Erik Lissner tillträtt för ett år sedan.
Samtidigt har bolaget totalt fått nästan 19 miljoner kronor i EU-bidrag och nästan 2 miljoner kronor från statliga Vinnova och Nordiska rådet.
Dessutom lånade Biosensor upp stora summor pengar av folk med intressen i bolaget. Som Gylling Invest AB, Tedde Jeansson Jr, Göran Månsson och Göran Lundberg. Görna Lundberg var en tidigare en storägare i Biosensor via sitt företag MN Corporation. Dessa lån hade skyhöga räntor och när nymemissioner sen gjordes gick huvuddelen av pengarna till att betala av dessa lån inklusive räntor. Biosensor har ljugit om att de haft den svenska polisen som kund och har även i övrigt varit svävande vad det gäller sanningen. 2011 då Gylling Invest ägde 14% av Biosensor hävdade Pär Ericsson att de hade för avsikt att kvarstå som ägare trots att han såväl som all andra med anknytning till Gylling Invest lämnat styrelsen. Det var uppenbarligen inte sant. Idag verkar inte Gylling Invest har några intressen i Biosensor.
Men innan de lämnade Bioinvest genomförde företaget också en märklig affär i Tyskland som slutade i konflikt med några uppfinnare och forskare:
Någon gång i slutet av år 2006 eller början av år 2007 var Bengt Hagander och Biosensors dåvarande tekniske chef på forskningscentret Caesar i tyska Bonn. Där upptäckte de en teknik som de skulle kunna använda för att upptäcka fler än fyra substanser samtidigt.
Biosensor skrev ett avtal med två av de tyska forskarna om att starta ett gemensamt bolag där Biosensor fick 51 procent och finansierade utvecklingen. Biosensor tog över allt mer och ägde så småningom 67 procent.
När Biosensor ströp pengaflödet till Tyskland uppstod en tvist och eftersom finansieringen av bolaget var osäker hamnade bolaget, enligt tysk lag, under förvaltare.
– I och med detta förlorade vi alltså bestämmanderätten i det bolaget, säger Bengt Hagander.
Så beskrev dock inte Biosensor det hela i ett pressmeddelande som gick ut i slutet av november 2009. Där stod i stället att ”beslut har fattats om att avveckla det tyska dotterbolaget och överföra den fortsatta utvecklingen till Sverige.” Förändringen presenterades som en besparing på 6 miljoner kronor, även om det längre ner nämndes att delägarna i det tyska bolaget hade ansökt om en företagsrekonstruktion.
När det gäller den tyska affären tycks dock mer dölja sig under ytan än vad som beskrivs i Affärsvärlden. Det verkar som om Gylling Invest via Biosensor varit intresserad av att på olika tveksamma sätt tillskansa sig kontrollen över de tyska forskarnas patent. Något som dock ska ha misslyckats efter att de varnats av en svensk uppfinnare som ska ha råkat illa ut ett antal år tidigare:
Det framkom under denna huvudförhandling att Gyllings hade använt samma, identiskt lika, metod för att komma över ett tyskt patent. Detta innebar att de erbjöd de tyska forskarna/uppfinnarna att finansiera exploateringen av deras patent, mot att ett gemensamt bolag bildades. Där skulle uppfinnarna lägga in patentet, rättigheterna till resultatet av deras utvecklingsarbete och Gyllings skulle tillskjuta det kapital som skulle behövas. En identisk process.
Sedan satte Gyllings det gemensamma bolaget, kontrollerat av Gyllings, på obestånd för att kunna få loss rättigheterna till patentet. En identisk process. Sedan stämde Gyllings uppfinnarna, som privatpersoner, till skiljedom vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. Identiskt med metoden som de använt för att komma över Johan Ullmans uppfinning, Ullman Mouse. Skillnaden var att de tyska uppfinnarna blev varnade av Johan Ullman, efter att de hade engagerat en svensk advokatbyrå att försvara dem i Skiljeprocessen.
Ullman hade redan tidigare utsatts för hela detta förfarande från Gyllings och kunde förklara hur det låg till. De fick av Ullman reda på att Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut inte är en domstol, utan ett privat vinstdrivande institut. Det driver processer vilka saknar varje spår av rättssäkerhet och det kan helt godtyckligt utfärda domar som inte kan överklagas. Men domarna därifrån kan ändå användas för att exekveras genom det riktiga allmänna svenska rättsystemet.
Tyskarna fick rådet av Johan Ullman att inte gå i närheten av någon skiljeprocess och att omedelbart avsluta uppdraget till den advokatbyrå som åtagit sig att föra deras talan. Härigenom klarade de sig från skiljedom och att försättas i personlig konkurs.
Citatet är från en privat webbsida så det måste läsas med försiktighet. Det är svårt att kontrollera uppgifterna, men vi vet att en konflikt uppstod kring affären i Tyskland och att Biosensor ljög om affären och vad som hände. Den uppfinnare som ska ha varnat tyskarna är Johan Ullman. Han uppfann en datormus, en pennmus, som skulle åtgärda problemen med musarm och tog patent på den. Uppfinningen lanserades 2002 av Ullman Technology AB. 2003 togs bolaget togs över av Gylling Invest AB och bytte namn till Penclic AB. Produktnamnet ändrades till Penclic Mouse.
År 2000, innan riskkapitalister kom in i verksamheten i Ullman Technology värderades företaget till över 100 Miljoner kronor enligt uppgifter jag tagit del av. Två år senare uppskattade ett riskapitalföretag värdet till 300 Miljoner. År 2007 gjordes en oberoende professionell värderadering av bara UllmanMusen (UllmanMouse) som fastställde värdet till mellan 800 och 2 400 Miljoner kronor.
Gylling Invest (då Gylling Capital) kom in i bilden år 2002 efter att ha sett Johan Ullman och hans pennmus på en mässa i Göteborg:
Johan Ullman berättar om mötet:
– Det lät ju jättebra. Jag skulle få ägna mig åt det som jag brann för – nämligen att utveckla tekniken och uppfinningarna. Och så skulle de här människorna som var så duktiga på att driva affärer och bygga företag, göra det.
När samarbetsavtalen upprättades skrev Johan Ullman under – och det här är viktigt – med sitt eget namn, inte som representant för sitt företag. Avtalet som sa att tvister skulle lösas genom så kallat skiljeförfarande skrevs alltså mellan resursstarka Gylling Capital och privatpersonen Johan Ullman.
– Jag hade ingen aning om vad skiljedom innebar, eller att skiljedomsinstitutet var ett privat företag som drevs med vinstintresse. Jag trodde att det var en offentlig institution, säger han.Johan Ullman är långt ifrån ensam om det antagandet. Många företagare har skrivit under avtal med skiljeklausul, men när Företagarförbundet gjorde en undersökning i höstas så visade det sig att sex av tio företagare inte vet skillnaden mellan en tvist i en domstol och ett skiljeförfarande.
När samarbetet skar sig mellan parterna blev det just en skiljedomstol som skulle fälla avgörandet. Och det stod snabbt klart att Johan Ullman hamnade i underläge mot Gyllings ekonomiska och juridiska muskler.
Domslutet gick emot honom – och idag är han försatt i personlig konkurs.
– Hade jag haft en aning om vad det handlade om så skulle jag överhuvudtaget inte satt min fot här, säger Johan Ullman idag, om förhandlingen som hölls på ett kontor på Strandvägen i Stockholm.
I boksluten i Gylling Invest värderas 42,5% aktierna i Ullman Technology till 4,5 miljoner den siste december 2003 medan värdet på hela företaget i skiljedomen den 10 december 2004 bara sätts till 814 000. Uppenbarligen en alldeles för låg värdering med tanke på att Gylling bara två veckor senare värderade hela Ullman Technology till mer än 30 M SEK. Antingen så är det en kraftig undervärdering i skiljedomen som i så fall är rent kriminell eller så är Gyllings bokslut för år 2004 och åren innan dess och efter det helt uppåt väggarna. Genom skiljedomen fick Gylling kontroll över Ullman Technology.
Grundproblemet var alltså att Johan Ullman skrev under ett avtal om skiljeförfarande. Något som inte är bra för småföretag eller privatpersoner. Gylling Invest kunde sedan utnyttja detta avtal i en process med en lång rad märkliga händelser och märkligt agerande som inkluderade att Ullman utestängdes från sitt eget bolag trots att han var majoritetsägare. Det märkliga var att den advokat Johan Ullman anlitat, Anders Wennergren, inte tyck ha agerat med Ullmans intressen för ögonen. Han övertalade Ullman att skriva på avtalet om skiljeförfarande som privatperson.
När avtalet var skrivet påbörjade Gylling snart ett evigt processande mot Ullman. Parallelt med att pengar och rättigheter överfördes till andra bolag. Inom ett par månader efter att avtalen signerats hade Gylling överfört det mesta av de medel som fanns i Ullman Technology, c:a 3 miljoner SEK, till Creator AB, ett företag som ägdes av Bengt Wahlqvist en tidigare styrelsemedlem i Gyllings bolag Gylling Invest/Optima Batteries/Gylling Capital (namnen ändrades och byttes flera gånger mellan Gyllingbolagen).
Det visade sig sedan att en patentbyrå som Gylling kontrollerade sökt ett nytt patent på Johan Ullmans uppfinning, men nu i Gyllings namn, med Gylling som ägare och en Johan Fahlander som uppfinnare. Han har själv uppgett att han inte visste något om innehållet i patentet som han stod som uppfinnare för. Med andra ord var han bara en målvakt.
Kostnaderna för detta Gyllings eget nya patent på samma uppfinning, betalade styrelseordföranden Pär Ericson och vdn Bengt Hagander med Ullman Technology ABs pengar, det bolag som Johan Ullman ägde till 58% utan att Johan Ullman informerades.
Efter att Ullman Technology tömts på tillgångar av Pär Ericsson och Bengt Hagander krävde Gylling att Johan Ullman skulle ställa upp med mer kapital för att inte Gylling skulle överta aktiemajoriteten i bolaget som ju nu formellt hade ekonomiska problem. Dessa pengar kunde Ullman i slutändan inte få fram då Gylling krävde mer och mer. Ullman fick inte en se bokföringen i det bolag han var majoritetsägare. Ullam sade då upp licenavtalet med företaget såväl som aktieägaravtalet. Det hjälpte inte för i en process i Göteborgs tingsrätt fråntogs Ullman sina aktier och istället fick Gylling rätt att förfoga över dem. Ullman fick enligt uppgift inte höra talas om processen förrän dom redan var klar.
Förfoganderätten överläts till en syssloman som arbetade som konsult för Gyllings och som röstade i alla frågor exakt såsom Gyllings instruerade honom. Genom detta förfarande kunde Gyllings fortsätta att förhindra att Johan Ullman fick insyn i bolagets verksamhet och räkenskaper. Gyllings kunde även med sysslomannens hjälp förhindra att Johan Ullman på bolagsstämma nekade att bevilja dem ansvarsfrihet för de brott som polisanmälts. Dårbland bedrägeri, förskingring, bokföringsbrott, urkundsförfalskning och skattebrott.
Sysslomannen bistod istället Gyllings med att bolagsstämman kunde besluta att Pia och Johan Ullman inte fick ansvarsfrihet. Skälen för detta var att de påstods ha uteblivit från styrelsemöten, något som dels var helt falska påståenden och dels om det varit sant aldrig skulle kunnat leda till nekad ansvarsfrihet i normala företag.
Anders Wennergren (Ullmans advokat!) krävde därefter att han tillsammans Bertil Gylling skulle utgöra hela styrelsen i Ullman Technology annars skulle Gylling sätta Johan Ullman i personlig konkurs. 2006 försattes Johan Ullman i konkurs av Gylling Invest AB.
Johan Ullman sålde sina patent till ett offshorebolag för att hindra att Gylling lade beslag på dem. Det hjälpte inte för Gylling hade redan innan dess lyckats få de svenska patenten överförda till sin kontroll. Det sistnämnda förfarandet polisanmäldes men ingen egentlig utredning gjordes på grund av helt osannolika teknikaliteter. I en process mot offshorebolaget vann Gylling sedan rätten till patenten.
Gylling lyckades köpa Johan Ullmans konkurs från konkursförvaltaren genom att avtal som i praktiken gjorde Gyllings till konkursförvaltare och som därmed gav Gyllings möjlighet att förhindra att konkursen avslutades. Något som hindrade Johan Ullman att bedriva företagsverksamhet.
Gylling kunde sen driva processer i all evighet mot Ullman om ägandet av patenten och hela tiden förhindra honom från att bli verksam som företagare igen. Ullman drev samtidigt en process mot Gylling i Göteborg tingsrätt om ägande av diverse patent och diverse brott. En domare som är en av de centrala personerna i det privata kommersiella skiljedomsinstitutet avgjorde målet till Ullmans nackdel. Speciellt tillkallad för just detta mål.
Jag är inte helt säker på att jag fått alla de komplicerade turerna helt rätt när det gäller Johan Ullman, Ullman Technology och Gylling Invest. Helt klart är dock att Gylling Invest i en rad processer och manövrer övertog kontrollen över Johan Ullmans företag ocg uppfinningar på ett sätt som inte är rimligt. De utnyttjade avtal på ett schysst sätt och drev processer med hjälp av att de var rikare och hade mer pengar. Flera saker som verkar vara rent olagliga tycks ha genomförts av Gylling Invest AB på vägen och de gjorde Johan Ullman till livegen i förhållande till Gylling Invest. Ett sådant händelseförlopp är inte värdigt ett samhälle som vill kalla sig en rättsstat. Gylling Invest har enligt en del uppgifter och beskrivningar agerat som ett rent gangsterbolag i samband med Ullmanaffären. Agerandet med alla nyemissioner i Biosensor ökar inte heller förtroendet för Gylling Invest.
Idag ägs Ullman Technology av Gyllingsfären, som flyttat verksamheten utomlands och bytt namn på bolaget flera gånger. Gyllings driver fortfarande processer i Sverige och utomlands för att komma över Ullmans patent och för att få godkänt “egna” patent på Ullmanmusen, som de sökt i Gyllings namn men låtit bekostat med Ullman Technologys pengar redan när Johan Ullman var majoritetsägare i bolaget.
En enda av alla Ullmans uppfinningar har Ullmans söner lyckats köpa tillbaka, sedan det bolag som denna drevs i tömts av en annan riskkapitalist. Detta bolag, Ullman Dynamics, är idag verksamt som det ledande i världen på dämpade säten för högfartsbåtar för polis, kustbevakning och militär och ingår i en liten koncern som ägs av Johan Ullmans söner.
Även i Cryptzone, ett annat företag där Gylling Invest är stor aktieägare har förfarandet med ständiga nyemissioner, på samma sätt som i Biosensor, använts. Men det är nog slut med det nu då riskkapitalbolaget Medina Capital Fund lagt ett bud på och köpt upp hela Cryptzone. Cryptzone har i motsats till Biosensor haft en rejäl omsättning även om den minskat kraftigt de senast åren. Gylling har därmed inga ägarintressen i Cryptzone längre. Inte heller i Tigran Technologies som istället ägs av Mohammed al Amoudi, Preems ägare.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Gylling, Bertil Gylling, AB Gylling & Co, Gylling Invest AB, Thomas Gylling, Pär Ericsson, Biosensor Application AB, Sunwing, Gylling Teknikk AS, Transferator, Fredrik Vojbacke, Tommy Trollborg, Jacob Johansson, Bengt Hagander, Tedde Jeansson Jr, Göran Månsson, Göran Lundberg, Johan Ullman, Ullman Technologies, Ullman Mouse, Penclic Mouse, Ekonomi, Brott
