Stödet till SD

Stödet till Sverigedemokraterna ökar samtidigt som forskning visar en tilltagande flyktingvänlighet i Sverige.  Sverigedemokraterna (SD) ligger i opinionsundersökningar idag på mellan 8 och 10% i riket i stort. Tobias Hübinette har i en intressant facebookstatus kommenterat stödet för SD. Jag kommer att citera ur den i detta inlägg och efter citaten göra egna kommentarer.

– 25% av landsbygdsbefolkningen sympatiserar med SD och även bland bönderna specifikt ökar stödet för SD vilket förklarar varför kategorin ”egenföretagare” i flera färska undersökningar stödjer SD mer än andra yrkesgrupper/socioekonomiska skikt – det är s a s främst lantbrukarnas ”fel” att kategorin ”egenföretagare” sympatiserar med SD i högre grad än andra yrkesgrupper/socioekonomiska skikt (troligen ej t ex småföretagarna i Stor-Sthlm) = förklarar varför C håller på att tyna bort.

Det är helt riktigt att en av orsakerna till att C minskat så kraftigt är att deras väljare på landsbygden övergivit dem till förmån för Sverigedemokraterna. Det handlar om områden med många småjordbrukare, om gränstrakterna mellan skog och slätt. I vissa sådana områden har SD tagit över helt, men där det finns C-politiker med stark lokal förankring som i delar av Dalsland och Värmland behåller C sitt stöd. C-ledningen har övergett bönderna, som inte vill ha nyliberalism och total avreglering, till förmån för individualisering och total avreglering av det mesta. Centerns ledning har så att säga kidnappats av den nyliberal Timbro-högern och därmed övergett sin traditionella väljarbas. Denna har svarat med att vända sig till SD istället.

Samtidigt är den typ av områden som detta gäller också områden som fått se de största industrinedläggningarna i Sverige. Bruk och fabriker har totalt försvunnit i en del av dessa områden, exempelvis södra Hälsingland och norra Skåne. Det är här som delar av den arbetarklass som tidigare röstat socialdemokratiskt börjat rösta på SD. Många av dessa har också tvingats bli småföretagare och därmed hamnat utanför alla trygghetssystem. Steget till SD har därmed inte varit så stort som det kan uppfattas utifrån. Men detta innebär att jag tror att skillnaderna mellan småföretagare inte är speciellt stora mellan storstadsområden och landsbygden. Analyser av storgöteborg ner till distriktsnivå där områden med välkänt många småföretag och hantverkare som delar av Lindome visar att det i dessa områden finns ett stort stöd för SD. Jag anser alltså att Hübinette har fel när han antar att egenföretagare i storstäder skiljer sig från dem på landet.

Det är också mycket stor skillnad mellan olika delar av Sverige där stödet för SD främst finns i södra Sverige. Skillnaderna mellan stödet från kvinnor är större än skillnaderna för män. Skåne sticker ut med ett bälte av kommuner längs med Söderåsen och norr där stödet för SD är omkring 20%. I övriga landet förekommer inte ett sådant starkt stöd i ett så stort område nånstans. På grund av detta är det tveksamt om det går att generalisera utifrån landsbygd/stad öht. I vilket fall som helst måste det göras med försiktighet.

– Endast några få procent av de med utomeuropeisk bakgrund verkar rösta på SD (t ex ej mer än 0,5% av dem som självidentifierar sig som muslimer) – troligen fr a adopterade och blandade med någon form av bakgrund i Tredje världen plus en del kristna från Mellanöstern och en och annan som konverterat = de icke-vitas röster på SD är fortfarande mest symboliska samtidigt som SD naturligtvis gärna lyfter fram dem (både icke-vita aktivister och väljare) för att visa att de inte är rasister.

– SD är idag i praktiken exakt lika stort bland infödda vita majoritetssvenskar som bland vita invandrare från Norden/Europa och deras efterkommande (d v s inkl. andra generationen och blandade – danskar, tyskar, finländare, norrmän, islänningar, holländare, polacker, britter, ungrare, spanjorer, serber, greker, italienare o s v).

Dessa två stycken står i motsatsställning till varandra. Det ena säger att andelen invandrare som röstar på SD är marginellt. Det andra säger att om det rör sig om invandrare från Europa så är stödet för SD i de grupperna lika stort som i den icke-invandrade svenska befolkningen. Bägge styckena kan inte vara sanna.

En stor majoritet av Sveriges invandrare kommer från Europa. Cirka 10 % är från Finland, sammanlagt kanske 20% från Norden. Finska invandrare bor segregerat, tillsammans i vissa områden, det är lätt att se på statistiken. I Göteborgs arbetarförorter finns det en samvariation mellan de områden som har stor finsk befolkning och de som har en stor andel röster på SD. Det handlar om exakt samma valdistrikt och stadsdelar. Något liknande har jag inte funnit för andra stora invandrargrupper från Europa.

Det är sannolikt felaktigt att tro att SD har lika stort stöd i europeiska invandrargrupper som i den svensk-födda befolkningen. I den finska befolkningsgruppen kan de dock ha ett lika stort stöd eller större stöd än bland personer födda i Sverige. Sant är sannolikt att det i övrigt är så att invandrare i mycket liten utsträckning röstar på SD. Hübinettes stycke 1 är till viss del sant, men det finns skäl att tro att stödet för SD är högre bland utomeuropeiska invandrare och deras barn än de siffror Hübinette lyfter fram medan stycke två med all sannolikhet är felaktigt. I SCB:s stora partisympatiundersökning från maj 2014 är stödet för SD bland invandrare mellan 25-50% av stödet bland de som är födda i Sverige.

– 20% av LO-medlemmarna röstar på SD som idag är det största partiet bland LO-medlemmar efter SAP – bland de mellan 16-29 år uppemot 25% (liksom inom Byggnads och Transport) och bland männen i denna ålderskategori t o m uppemot 25-30% = förklarar varför SD är så starka i landets arbetarkommuner (samtidigt som SAP inte längre verkar ”blöda” väljare i lika stor utsträckning som tidigare till SD = SAP har idag lyckats vända/övertyga/mobilisera den vita kärnarbetarklassen att inte längre gå över till/rösta på SD).

Med arbetarkommuner menar Hübinette inte det vi normalt menar, dvs de socialdemokratiska lokalorganisationerna, utan han menar kommuner med stor arbetarbefolkning. Jag kan inte se nåt sådant mönster på kommunnivå i Västsverige, däremot på distriktsnivå i Göteborg där ”vita” arbetarområden i närheten av invandrartäta områden har hög andel röster på SD.

– 30% av dem som sympatiserar med M skulle i andra hand rösta på SD = förklarar varför M ”blödde” så många väljare till SD i EU-valet (vilket då inte SAP gjorde i lika stor utsträckning)

Detta tycker jag var tydligt i EU-valet då SD ökade ganska rejält i över- och medelklassområden där de förut haft mycket få röster. Fortfarande har de dock lägre andel röster i sådana områden än i ”vita” arbetarområden och randområden mellan stad/landsbygd eller skog/slätt.

– KDs väljare är de som efter SDs väljare upplever att ”invandrarna”/invandringen hotar svensk kultur allra mest = förklarar varför KD håller på att tyna bort.

KD:s väljare är heterogena. I Västsverige, främst stor-Göteborg, som är ett av KD:s starkaste områden är väljarna främst frireligiösa människor i fiskelägen. I dessa områden finns ingen som helst ökning av röstandet på SD. SD är mycket svaga i frireligiösa valdistrikt. De har däremot fått mycket röster i områden som är eller tidigare varit schartauanskt kristna. En ålderdomlig kristendom fokuserad på straff och synd. Nåt borttynande av KD till fördel för SD står inte att finna i göteborgsområdet eller västsverige. Jag tvivlar på att påståendet är sant.

– Ålderskategorin ungdomar/unga vuxna (16-29 år) är fortfarande de som sympatiserar mest på SD (vilket är tydligt bl a i skolvalen) – uppemot 15% beroende på demografisk subkategori och särskilt gäller det pojkarna/männen. I storstäderna är det dock så att fler över 65 år röstar på SD än de mellan 16-29 år – MEN just i storstäderna är andelen med utomeuropeisk bakgrund mycket hög bland dem mellan 16-29 år = SD är i verkligheten än större proportionellt sett bland vita svenskar som är unga vuxna om hänsyn tas till demografisk sammansättning utifrån ras i t ex Stor-Sthlm

Att ungdomar till större del än befolkningen består av invandrare är troligen korrekt vad det gäller storstäderna. Att SD har större stöd bland svenskfödda personer än bland invandrare är däremot inte lätt att belägga. I tre distrikt med ovanligt röstmönster i Göteborgs förorter dominerar just svenskfödda ungdomar. I dessa distrikt hade Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans cirka 60% av rösterna i EU-valet. Vi kan tro att det är som Hübinette skriver och det tror jag också, men att bevisa och belägga det är inte lätt. Speciellt som jag kan hitta belägg på att det inte är så.

SD ”stjäl” m a o främst röster från gammalkonservativa moderater som föraktar M:s s k ”vänstersväng”, unga manliga kroppsarbetare (särskilt inom Transport och Byggnads) som tidigare skulle ha röstat på SAP, bönder och landsbygdsbefolkning som tidigare röstade på C samt högkyrkliga (troligen ej frikyrkliga i lika stor utsträckning) KD:are som har svårt för att KD blivit ”liberalt”.

Här håller jag med Tobias Hübinette helt. Med ett förbehåll. SD:s centrala väljargrupper är egenföretagare och småföretagare. Småborgare enligt den marxistiska terminologin. Det betyder inte att de utgör majoriteten av SD:s sympatisörer och väljare, men de är kärngruppen. De är inte rikare än arbetare, bor till stor del i samma områden och är vanliga inom Transport och Byggnads. Många inom de yrkena är organiserade i facket och har eget vid sidan av. Arbetar periodvis för större företag, periodvis för sig själva. Jag visade också ovan på att frikyrkliga inte röstar på SD, men att gammalkyrkliga gör det (det finns få högkyrkliga i västsverige, schartauaner är lågkyrkliga kvinnoprästmotståndare, gammalkyrkliga helt enkelt).

Vad gäller kön specifikt och enbart så är det starkaste sambandet utifrån region att i de valkretsar/områden där SD är starka ( = återigen mer än 10%) är andelen kvinnor som röstar på SD högre än i de valkretsar/områden där SD är svaga (t ex Stockholms innerstad – troligtvis röstar kvinnorna i Stockholms innerstad snarare på t ex FI, MP och V men också på SAP, M och FP än på SD) = det är när kvinnorna börjar rösta på SD i större utsträckning än idag som SD börjar växa rejält (en ”magisk” gräns verkar vara när SDs väljare i en viss valkrets utgörs av mer än 30% kvinnor).

SD har ett lägre stöd bland kvinnor. Det är helt uppenbart och väldigt klart. Jag tror inte det kommer att förändras nämnvärt och det betyder troligen att SD har svårt att nå över 20% av väljarstödet i Sverige, men så högt kan de utan tvekan nå. Skillnaderna mellan olika delar av Sverige är större vad det gäller kvinnor än för män. Så resonemanget tycks ha en viss bäring.

Och sist men inte minst – endast 7% av alla mellan 16-29 år röstar på SD i storstäderna, och särskilt i Stor-Sthlm (troligen är ju siffran högre i Stor-Gbg och i Stor-Malmö att döma av SDs resultat där) trots att unga vuxna proportionellt dominerar SDs väljarkår – MEN då ca 20% har utomeuropeisk bakgrund i Stor-Sthlm så betyder detta att minst 10-15% av de unga vuxna som är vita i Stor-Sthlm bör sympatisera med SD just nu, d v s allt tal om att SD inte klarar att ”slå igenom” i Stor-Sthlm handlar ju också om att de icke-vita storstockholmarna demografiskt-statistiskt ”förhindrar” ett större genombrott för SD just i huvudstadsregionen: mot bakgrund av detta faktum så är det ju ändå anmärkningsvärt att SD trots allt kan uppnå 10-20% i en hel del valkretsar i Stor-Sthlm (t ex i södra Botkyrka).

Jag tror inte på resonemanget. Skillnaderna är sannolikt inte så stora som Hübinette gör gällande. Kanske är de så stora mellan invandrare (utlandsfödda) och födda i Sverige, men i den senare gruppen ingår ju också barn till invandrare.

Det är därmed till stora delar en färgblind (självgod) storstadsmyt som säger att storstockholmarna ”rakt av” är mer antifascistiska/antirasistiska än t ex blekingarna, värmlänningarna eller närkingarna (som gärna får klä skott som ”rasister” bland storstockholmarna) – det handlar också om ren demografi utifrån ras i väljarkåren – särskilt bland unga vuxna. Generellt blir SDs siffror därmed som sagt proportionellt högre om man bara räknar på vita svenskar ( = infödda majoritetssvenskar plus invandrarna samt deras efterkommande från Europa – SDs andel är som tidigare nämnts idag lika stor bland infödda svenskar som bland invandrarna samt deras efterkommande från Europa).

Resonemanget är nog inte helt korrekt. I storstäderna är befolkningen mer välutbildad än på små orter. Personer med hög utbildning är mindre rasistiska enligt de data som finns. Storstadsinvånare är därmed med stor sannolikhet mindre rasistiska än landsortsbor. Det är dock kanske främst en enda invandrargrupp från Europa som gör att det ser ut på det viset. Finnarna, där stödet för SD kanske till och med är större än bland de som är födda i Sverige. Kanske påverkar också de stora grupperna norrmän och danskar detta då rasistiska partier har större stöd i Norge och Danmark än i Sverige. Också invandrare från östeuropa har en mer konservativ politisk profil än svenskar i gemen.

Högst troligt skulle uppemot 15% av alla vita svenskar i hela riket rösta på SD om det vore val idag och inom vissa demografiska subkategorier (16-29 år, män, arbetare o s v) så är denna procentsiffra då än högre.

Det är för mig troligt att SD skulle kunna få 15% bland personer födda i Sverige. Om det stämmer borde SD rent generellt få sämre resultat i höstens kommunval än i höstens riksdagsval då många invandrare (de som är utländska medborgare och bott här i minst tre år) kan rösta i kommunvalet men inte i riksdagsvalet.

Det är just detta ras- och vithetsperspektiv på dagens genomsegregerade och extremt rassegmenterade Sverige som jag har efterlyst i två intervjuer efter EU-valet då strategin att brännmärka SDs väljare som rena rasister/fascister rakt av inte fungerar och ej heller är korrekt (OBS – SD som parti och dess kärnaktivister är så klart något annat – där finns det gott om rasister).

Sverige är mycket segregerat. Det handlar dock främst om klassmässig segregation. Den är överordnad och mycket värre än etnisk segregation. Den är inte ny utan har alltid funnits. Sverige är ett land där klasskillnader alltid har synts i boendet, hur vi bor och var vi bor. Jag anser att Hübinette därmed har ett felaktigt fokus i analysen. Men etnicitet och rasism förstärker den klassmässiga segregation genom att en större andel av arbetarklassen är invandrare än i befolkningen som helhet. Resonemanget är alltså delvis fel, men också rätt. SD.s väljare kan inte alla kallas rasister, där har Hübinette rätt, men samtidigt visar forskningen på att människor röstar på SD för att de är rasister, för att de presenterar enkla lösningar.

Kort och gott: SDs vita väljare skiljer sig inte i någon större utsträckning från andra vita väljare – de delar i praktiken (om än inte alltid i tanken) samma syn på svenskhet och på vem som räknas som svensk till fullo eller ej, och de vill medvetet och (högst) frivilligt leva minst lika segregerat som de allra flesta andra vita väljare som aldrig skulle rösta på SD och kanske i stället röstar på FI, MP och V men som trots detta bor och lever extremt segregerat.

I de siffror som Tobias Hübinette tagit fram och det resonemang han för finns inget underlag för att dra den slutsats han drar i detta stycke. Resonemanget om att leva segregerat har för övrigt inget med saken att göra öht. Människor är människor och de flesta vill leva nära släktingar, vänner etc. Vänner väljs enligt forskning på ett djupare plan än vad som kan förväntas. Det betyder att alla, utan att på något sätt vara rasister kommer att omge sig med människor som liknar dem själva. Välja sådan vänner, bosätta sig i sådana områden. Sådant bevisar ingenting om rasism eller inte-rasism. Rasist eller icke-rasist.

Det finns skillnader mellan SD-sympatisörer och andra människor i Sverige. SD-sympatisörer har anammat rasistiska förklaringsmodeller i större utsträckning än all andra. De är rasister i större utsträckning än andra. Det visar SOM-institutets undersökningar klart och tydligt. Hübinette har rätt i att det inte duger att kalla SD-väljare och -sympatisörer för rasister. Men inte på grund av de inte är det i större utsträckning än andra som Hübinette hävdar. Utan för att det är meningslöst att kalla en rasist för rasist. Det förändrar ingenting. För SD-sympatisörer är rasister, andra partiers sympatisörer är det i mycket liten utsträckning. SD-sympatisörer sticker ut, avviker. De är nämligen rasister. Det är inte svensken  i gemen.

Läs också:
Samhället mer rasistiskt för 20 år sen än idag
De toleranta svenskarna och den intoleranta minoriteten
Världens minst rasistiska land, men det hjälper knappast den som blir utsatt
Fler och fler människor blir inte måltavlor för högerextremism
Klassförtrycket överskuggar visserligen rasismen, men…
Flyktingar ja! mångkultur nja

Tobias Hübinette uppger att han använt sig av statistik från SCB och SOM-institutet. Jag har använt samma källor plus valmyndighetens redovisning av valsiffror, Göteborgs statistik över primärområden och befolkning samt Migrationsinfo.se. Dessutom min personliga kännedom om vissa valdistrikt och västsvensk kristendom.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!