Det är arbetarklassen som är bortglömd, inte förorten

Vi lever i ett samhällsklimat där klassförtryck och klassfrågor nästan aldrig diskuteras på debattsidorna, och där tystnaden sällan bryts kring maktfördelning och en annan organsiering av samhället. Det är dags att vi säger som det är: makten i dagens samhälle tillhör överklassen.

I Sverige är det framförallt personer som är fattiga och kommer från arbetarklassen som saknar arbete. Arbetslösheten står stilla eller ökar. Den minskar i vilket fall som helst inte. Hög arbetslöshet, orättvist och segregerat skolväsende, orättvis och segregerande vård och bostadsbrist som främst drabbar fattiga, främst drabbar arbetraklassen bidrar till att bevara samhället som det är. Ojämlikt.

Alla människor ska ha makt att själva  forma sina liv och makt att påverka samhällets utveckling, oavsett bakgrund och klassbakgrund. Att vi alla är medborgare på lika villkor har inte alltid varit en självklarhet och är inte en självklarhet än idag. Det borde det vara. Därför fortsätter kampen för jämlikhet som är en förutsättning för jämställdhet och likabehandling oberoende av religion och etnicitet.

I Sverige går makten i arv. Det som behövs är dock inte att nya människor och familjer ska kunna stiga till maktpositioner som några miljöpartister i praktiken föreslår i en debattartikel i ETC. Det som behövs är att alla i samhället ska ha makt, oavsett samhällsposition. Oavsett om personen är VD eller om personen är städare. Samhället behäver alltså organiseras på ett annat sätt. Att underlätta cirkulation och klassresor är okej, men inte alls tillräckligt.

Siffror visar att svenskar med arbetarklassbakgrund är underrepresenterade i svensk politik. Nån ynka procent, om en det, av kommunernas ordförande under mandatperioden som startade 2011 har arbetarklassbakgrund.

När det gäller regeringens beskrivning av ett mer sammansvetsat Sverige finns mycket som inte går ihop. Skillnaden mellan arbetarklass och överklass minskar inte. Tvärtom. Skillnader i utbildningsnivå minskar inte. Tvärtom. Skillnad i livsförutsättningar minskar inte. Tvärtom. Det är inte skillnader mellan förort och innerstad som är problemet. Överklassen bor i allmänhet också i förorter, en annan typ av förorter än arbetarklassens förorter. Det är inte mellan invandrare i miljonprogramsförorter och medelklassinvånare med svensk bakgrund i innerstaden som motsättningen finns. Utan mellan arbetarklass oavsett bakgrund, kön, genus, religion eller etnicitet och överklass oavsett bakgrund, kön, genus, religion eller etnicitet.

Politiker talar aldrig om arbetarklassungdomens ljusa framtid. Det kanske beror på att det som behövs för att den faktiskt ska vara och kunna bli ljus är likvärdiga skolor för alla, minskad arbetslöshet och minskad bostadsbrist. För idag har arbetarklassungdomen möjligtvis potential, men väldigt små möjligheter att delta i samhällets beslutandeprocesser och är mycket långt ifrån inflytande och makt. Att försöka lösa det genom att införa klantänkande och klanrepresentation som vissa mijöpartister tycks vilja göra när det gäller de invandrartäta arbetarförorterna är fel väg att gå. Det är en farlig och kontraproduktiv väg att gå som skapar splittring och förfall i samhället snarare än ökad demokrati.

Miljöpartiet vill fokusera på de underrepresenterade grupperna i samhället, men glömmer bort, negligerar den mest underrepresenterade, arbetarklassen. Där Sverigedemokraterna bara vill representera en del av denna arbetarklass, den del de anser är ”äkta svensk” vill miljöpartiet ockå bara representera en del av samma arbetarklass, den del som är invandrad. Bägge partierna deltar medvetet i samma splittrande dans där inrikes född ställs mot utrikes född. ”Äkta svensk” mot ”rasifierad”. Så monteras samhället och jämlikheten sakta ner och arbetarklassens splittring fördjupas. Något som bara gynnar den överklass vars maktmonopol vi borde bekämpa.

Det behövs krafttag för att involvera fler i landets styre, både lokalt och nationellt. Det behövs krafttag för att förändra samhället, för att bygga ett annat samhälle där VD och städare är likar, har makt och inflytande.

Intressant?
Mer: DN1, 2, SVD1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Det är arbetarklassen som är bortglömd, inte förorten”

  1. Bra skrivet. Väldigt bra skrivet. Det behövs krafttag! Kanske finns det något vi alla kan göra, något litet i allafall! Vad?

    1. Vi får gör det vi orkar och har förmåga till. i det lilla och det stora. Påpeka vad som behövs, arbeta för att förändra osv.

Kommentarer är stängda.