Sionister har anammat antisemitismens fixering vid ras och religion. Konsekvensen blir en acceptans för antisemitismens idé om att religion och härkomst förklarar allt.
Vi har under några år sett hur ord som antisemitism blivit alltmer vanliga i den offentliga debatten. Sionister använder ordet alltmer i sina försök att bortförklara kritiken mot Israel.
Utvecklingen av detta språkbruk sägs vara ett led i en kamp mot antisemitism. Och om antisemitismen påstås att den inte enbart existerar i formen av öppna våldsamma eller verbala handlingar. Den är även inbäddad i vårt språk, kultur och medvetande. Tillkommer gör även tanken att vi konstant, oftast undermedvetet, agerar utifrån människors ras och religion.
Ändamålet är egentligen gott. Man vill varna för de konsekvenser antisemitism kan få. Blottlägga förtryckande och antisemitiska strukturer samt avslöja ojämlikheter mellan grupper.
Vad som istället har hänt är att de marinerat det offentliga samtalet i en fixering vid människors härkomst, religion och etnicitet. De har anammat antisemitismens sjukliga fixering vid religion, ras och härkomst. Konsekvensen blir till slut en acceptans för rasismens idé om att religion och härkomst förklarar allt och är allt. Precis det som de ville bort ifrån.
När Israelkritik kallas för antisemitism då kopplas Israel och judendom, Israel och alla judar samman. Att kalla berättigad kritik av övergrepp eller kritik av sionism för antisemitism leder i själva verket till att skapa underlag för antisemitism, att skapa och stärka kopplingen mellan Israel och alla och envar jude. Istället för att se kritik mot Israel som just det och ingenting annat ser de kritik av Israel som kritik av judendom och alla judar.
Konsekvensen blir att de i stället för att bekämpa antisemitism och diskriminering öppnar upp för ett ras, religions- och ursprungsfixerat offentligt samtal. I stället för att minska tyngdpunkten i samhället på människors ursprung överbetonas det. Människor som delvis lyckats komma bortom att tänka i termer av ras och religion tvingas till att ändå göra det.
De goda möjligheter vi har i vår samtid att bekämpa antisemitismen i alla dess former överskuggas. Den självklara och enande humanistiska gärningen att bekämpa antisemitismen förbyts till en splittrande konflikt.
Det går inte, trots det goda syftet, att underminera antisemitismen med ett språkbruk som underblåser det rasistiska språket och blicken.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sionism, Antisionism, Ras, Religion, Etnicitet, Rasism, Antisemitism, Israel, Israelkritik, Samhälle, Politik
PS. Inlägget är en parafras på Adam Cwejmans inlägg i SVD om rasism och den felnavigering delar av vänstern gjort. Jag håller med om det mesta han skrivit, dock inte allt, men frågan är om han håller med mig i nåt.
Jag tror inte heller att människor kan komma bort från att tänka i kollektiv, från att generalisera och dela in i grupper. Inte fullständigt. Religion, utseende, ålder, kön etc blir då såna kriterier som vi automatiskt sorterar folk efter. Det vi kan göra är att se till att det inte blir negativa konsekvenser av den mänskliga naturen och tendensen att generalisera. På den punkten tycks jag inte vara överens med Cwejman.
Kanske är det dessutom så att vi måste tänka ras, religion, etnicitet i viss mån för att kunna bekämpa rasism i alla dess olika former. När jag läser mitt ovanstående alster kan jag inte komma ifrån den tanken.
Antisemitism har inte i Palestinafrågan att göra. Kritik mot staten Israel innebär ingen kritik mot judar. Judar ansvarar inte för Israels handlingar lika lite som muslimer ansvarar för organisationen Islamiska Statens handlingar.
Jag tycker det är intressant den här debatten som varit länge ang antisemitismen inom vänstern just för att vänstern ställer sig kritiska mot Israels krig mot palestinierna. Jag ser Israel för en rasistisk politik i och med muren . Vår kommunchef visade bilder på medarbetardagar från Jerusalem. Han hade besökt landet och visade vilket förtryck palestinierna lever i. Det här gamla kriget tycks aldrig ta slut. Tog det sin start efter andra världskriget för att judarna ville ha ett eget land? Är det den heliga staden Jerusalem som ligger till grund till konflikten? Är det därför man har satt upp en mur mellan palestinierna och israeliterna ? Israel som är en mäktig krigsmakt och palestinierna som har Hamas. Ingen ser någon fred i sikte .
Grunden äör judeförföljeslerna i Europa som vi i Europa försökte lösa genom att köra bort ett annat folk, deportera/låta judarna flytta till ett annat folks land. Jag ser Israels skapande som en fortsättning av judeförföljelserna under täckmanteln att förföljelserna skulle sluta om judar fick en egen stat. Ett förrök att avskaffa antisemitism genom att flytta på offren. Antisemitismen upphörde förstås inte och den ny staten om skapades på andra människors mark har skapat än mer problem.
Jag tänker att jag kan förstå tanken, med allt som judarna varit med om, förintelsen under andra världskriget och all våg av antisemitismen som judarna drabbats av, både långt bak i tiden och framåt. Tanken att all världens judar ska ha en fristat. Jag förstår inte varför judarna fått utstå så mycket förföljelse och förtryck under tusen och åter årtusendenas år.