Boknytt
Ut ur Kalahari
Lasse Berg
Ordfront
Ny jakt på gammal gemenskap
Att produktive författaren Lasse Berg är en gudabenådad berättare och en driven folkbildare bevisar han än en gång i sista delen av Kalahari-trilogin; ”Ut ur Kalahari – Drömmen om det goda livet”. Den är en höjdare!
Med sina populärvetenskapliga reportage- och debattböcker, och sina lättsamma gräsrotsföreläsningar uträttar han ett sannerligen beundransvärt upplysningsarbete för att bland allmänheten sprida den färskaste vetenskapliga kunskapen om vår djurarts evolutionära historia och mänskliga natur.
Han radar upp mängder av uppdaterade forskningsrön om sin huvudtes; Att människan i sin evolutionära, biologiska, hjärnmässiga, hormonella och psykiska grundstruktur är en synnerligen social varelse. Samarbetande, relationell, empatisk, beroende av andra, gemenskapstörstande, längtande efter andras erkännande. Törstande efter grupptrygghet och kollektiv vi-identitet. Att hon mår bra av att umgås med andra, samverka med andra, och inte minst av att hjälpa andra.
Men Richard Dawkins berömda tes om ”Den själviska genen” då? Jo, som denne kände forskare själv säger så kan en självisk gen skapa en osjälvisk individ. Detta eftersom det ligger i den enskilda människans eget intresse att hjälpa släktingar, vänner och andra, vilka hon i sin tur kan få hjälp tillbaka av, förklarar populäre hedersdoktor Berg.
Människan var en mycket sårbar varelse i forntidens djungler och savanner, och bara genom att gå samman med andra människor kunde hon skydda sig och skaffa mat. Och på den vägen är det.
Och mera. Enligt den traditionella (materialistiska) evolutionsvetenskapen sker det i naturen ett urval av individer. De individer överlever som är bäst anpassade för sin miljö (individselektion). Men alltmer börjar Darwins kompletterande teori om ett evolutionärt urval av bäst anpassade grupper att accepteras av forskare världen över (gruppselektion).
I vårt urhem Afrika överlevde bäst de flockar av jägare-samlare som var mest osjälviska, och ställde upp för varandra i den hårda och farliga miljön/naturen. Och så spred sig deras osjälviska (altrustiska) gener alltmer i mänskligheten.
Lasse Berg berättar också om den världsledande evolutionsbiologen E.O Wilson, som från en gängse mainstream-syn på individevolution, även kommit att omfatta ovan nämnda gruppevolution.
Och inte nog med det. Wilson lyfter fram så kallad eusocialitet (ungefär sann socialitet, förklarar Berg), ”som utmärks av att individer av olika generationer har ett genetiskt betingat socialt beteende som förstärker hela gruppens fördelar gentemot andra i kampen för tillvaron”.
Denna extrema kollektivism kännetecknar många insektsarter – som myror och termiter. Men enbart två däggdjursarter; den nakna mullvadsråttan och oss människor!
Men i motsats till de ultrasociala kollektivlevande insekterna är vi människor av naturen olika och jämlika som individer (ungefärligen beskrivet, min kommentar), påpekar journalisten Berg. Vi människor bidrar på diverse sätt till gruppen genom en mångfald av personligheter med olika kunskaper, sätt att resonera och fungera. Detta gör oss människor ständigt besatta av att försöka tolka och förstå andra människor.
Från vår långa och evolutionärt dominerande grundtillvaro som jägare-samlare har vi också ett medfött arv av rättvisepatos och jämlikhetsiver (egalitarism). Detta är Lasse Bergs andra tes; Vi vill bestämma själva, vi har en naturlig motvilja mot överhet och hierarkier (socioekonomiska maktpyramider, min förklaring). Vi gillar alltså folkmakt före elitvälde, demokrati före diktatur (uttryckt med mina ord).
En, som jag uppfattar, framträdande tredje tes i den lättlästa 350-sidorsboken är att vänsterns och progressiva och kritiska debattörer och forskares gamla katastrofteorier om den fattiga Tredje världen (Syd) på undergångens eller revolutionens brant slagit fel. Allt har istället blivit materiellt bättre i världen.
Tillväxten har ökat. Ekonomin är på högvarv i Asien, och har nu kommit igång även i Afrika. Olika globala sociala indikationer blir allt positivare. Fattigdomen i världen minskar. De fattiga själva, han tidigare besökt och nu återbesöker, vittnar om ett allt godare liv.
Bekom detta ligger, menar Lasse Berg, saker som vetenskapen, det moderna livet, nya sätt att tänka, folkliga krav på makthavarna, starka staters progressiva roll i utvecklingen (en slags keynesianism, min tolkning), nya ledare som inte enbart vill berika sig själva och de sina, utan även bidra till den egna nationens framåtskridande.
Till detta kommer, enligt författaren, den fria, öppna, delvis avreglerade, liberala, globala ekonomin. Alltså i klartext det ännu västdominerade internationella politisk-ekonomiska samhällssystem, kallat marknaden eller globaliseringen. Alltså kapitalismen som Lasse Berg därmed indirekt accepterar som ett slags oundvikligt, odiskuterbart bestående faktum. Ingen i grunden annan värld framstår som möjlig i Lasse Bergs resonemang, som jag ser det.
Men låt oss titta på dessa tre grundteser i boken (samarbete, jämlikhet och framsteg). Globetrottern Berg har själv under ett spännande liv som världsreporter närgånget beskådat människans potential till ondska, egoism, individualism, själviskhet, hänsynslös konkurrens, övergrepp, exploatering, våld, förtryck, och till och med folkmord.
Han skriver att människan sedan jordbrukets införande för drygt 10.000 år sedan (och delvis tidigare i stamsamhällen och hövdingadömen) organiserat sig alltmer ojämlikt och hierarkiskt i sociala mönster med få priviligierade överordnade och många maktlösa underordnade (klasser, mitt ord). Ändå tror han att människan i grunden är god!
För mig är det uppenbart att människa präglas lika mycket av positiva (som samarbete och jämlikhet) som negativa sidor (som konkurrens och ojämlikhet). Därför gäller det att hitta en alternativ samhällsform som lyfter fram våra ljusa medkännande sidor, och bromsar våra lika starka mörka krafter.
Lasse Berg håller sig undan från att dra sådana djupa politiska konsekvenser av våra snabbt ökande kunskaper om människans sanna natur. Hans i grunden opolitiska tänkesätt har haft det positiva med sig att han kunnat stå fri från exempelvis vänsterromantiska skönmålningar av gamla ”progressiva”/realsocialistiska u-länder. Författaren nämner bland annat övergrepp i Zimbabwe, Namibia, Sydafrika och Vietnam.
Å andra sidan har hans personlighet och livsöde helt kommit att prägla hans skrivande. Han berättar själv (återigen) att han är född optimist, och har levt ett gott liv (få förunnat). Detta har gett honom en optimism han själv säger irriterar många (inklusive mig). Eftersom han själv är så supernöjd och medelklassmätt så vill han helt enkelt se och framhålla allt det positiva i världen och i människans natur.
Hur förklarar han då människans och vissa samhällens onda och dåliga sidor? Jo, säger han, det beror på människans stora flexibilitet att vi kan anpassa oss till sociala samlevnadsförhållanden som är helt främmande för vår grundläggande evolutionära natur.
En natur som inte ändrats sedan jordbrukets och klassamhällets uppkomst för drygt tio årtusenden sedan. Vi kommer från små flockar på den gröna savannen och lever i miljonstädernas konstgjorda glas- och betongvärldar. Det visar på vår förmåga till anpassning, menar författaren.
Fast även om vi är flexibla, varifrån kommer benägenheten till hierarkiska klassamhällen, undrar jag. Där har Lasse Berg inga svar, men det har exempelvis min favoritforskare Christopher Boehm i sin bok ”Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitarian Behavior”. Så här;
Innan vi blev människor var vi som däggdjur och primater själviska och sociala, samarbetade och konkurrerande, och för att klara dessa motsättningar mellan individintresse och gruppintresse levde vi i mestadels stabila sociala hierarkier.
Detta tidsmässigt mycket långa ojämlika hierarkiska djurarv har vi med oss som evolutionär beteendetendens jämsides med vårt jämlika jägararv. Vi är såväl ”goda” som ”onda” av naturen. Vi har såväl egalitära som hierarkiska drifter. Vi kan leva både jämlikt och ojämlikt. Vi kan skapa rättvisa och vi kan skapa orättvisa samhällsbyggen. Vi kan konkurrera och vi kan samarbeta.
Men kapitalismens lyckade utveckling av världen då, Bergs tredje tes (särskilt i den sosseliberala form jag misstänker ligger författaren närmast)? Visst sker ett framåtskridande, men till vilket pris och tillfredsställer det verkligen människans djupaste behov som individ- och samhällsvarelse? Nej, den reellt existerande kapitalistiska tillväxten har både bra och dåliga sidor, menar jag.
Som författaren själv säger så utöver en grundläggande välfärdsnivå (vi i väst uppnådde ungefär på 70-talet, mitt tillägg) så blir vi inte bestående lyckligare av den galopperande, reklamdrivna och statusframhetsade shoppingens och konsumismens alla materiella prylar.
Kapitalismen strävar efter en ständig tillväxt på en begränsad planet. Nuvarande globala tillväxt är enligt en allt enigare forskarvärld klimat- och miljömässigt ohållbar. Även om Lasse Berg lägger in några framstegskritiska brasklappar så verkar han inte på allvar ta till sig denna ekologiska ödesfråga för mänskligheten i sina något naiva tillväxthyllande resonemang. Kanske känns det för pessimistiskt för honom?
För mig blir Lasse Bergs ovilja att dra viktiga politiska slutsatser av sin enorma kunskap om människans sanna väsen fullständigt obegriplig när han går vidare och skildrar vad som enligt forskningen driver kapitalismens tillväxt- och konsumtionsexplosion i land efter land. Som han själv säger så över en viss grundläggande välfärdsnivå, så ger nya materiella ägodelar blott ett kortvarigt ögonblick av förvärvs- och nyhetslycka.
Istället handlar det om status- och prestigejakt med andra människor. Detta i en värld där globalisering, marknadsfundamentalism och nyliberalism sedan kring 1980 drivit ojämlikheten i världen till astronomiska höjder, tillbaka till de sociala inkomstklyftor som rådde för hundra år sedan. Konsumismen drivs alltså av vår djuriska hierarkidrift att klättra uppåt i de socioekonomiska samhällspyramiderna (min långa ideologiska kommentar).
Och det är inte allt. Enligt Lasse Bergs levde vi i såväl jägarsamlar- som i jordbrukssamhället i stabila överblickbara sociala gemenskaper mer i enlighet med vår givna natur (om än i fattigdom, min något onödiga kommentar).
Sedan tog Västerlandet ledningen i bygget av det moderna, urbana, industrisamhället. Vilket enligt Lasse Berg, flera forskare och afroasiatiska kritiker lett till allt mer av social atomisering, individualism, egoism, ensamhet, isolering, singelliv, brist på vänner. Och framförallt avsaknad av de naturliga små sociala gemenskaper av människor vi känner, med den grupptrygghet och stadigvarande samhörighet vi människor är evolutionärt skapta för.
Vår överdrivna konsumtion (som tagit över världen, enligt författaren) fyller i det sammanhanget funktionen att försöka uppnå, erkännande av, och tillhörighet till andra människor. Med vår konsumtion skapar, och letar vi ständigt nya reella och virtuella grupper (tillfälliga ”föreställda gemenskaper”, mitt tillägg) för att åtminstone för en tid återskapa den bestående vi-känsla vi saknar alltsedan vår urtillvaro på Afrikas savanner och Eurasiens grässlätter.
Sedan den absoluta fattigdomen alltmer avskaffats handlar det dessutom mer om relativ fattigdom. Oavsett allt högre materiell standard så känner vi oss existentiellt fattiga om vi halkar efter våra (främst närmaste) medmänniskor (mina kommentarer). Inte minst kräver dagens barn världen över allt mer prylar i sin interna statusjakt, vilket även de fattiga Lasse Berg intervjuar i Afrika och Asien vittnar om.
Kapitalismen har, som redan Marx noterade beundrande, en väldig produktiv förmåga. Tillsammans med facklig-politisk arbetarkamp har det lett till, och leder till (beroende på land), att vanligt folk nått upp till, eller är på väg att nå upp till, en dräglig levnadsnivå. Världen följer väst i spåren.
Men utöver det har vi redan i hela världen fått en kapitalistisk ”onödig” och ofta ojämlikt fördelad konsumtionsdriven tillväxt som hotar miljön, klimatet, energi- och resurstillgångarna, naturen, djuren, samt nutida människor, våra barn och framtida generationer. Denna varutillväxt och ekonomiska produktion kan, om den fördelas rättvist och satsas på rätt saker, ge alla människor på jorden en tillfredsställande grundläggande levnadsnivå. Vi kan redan nu ge alla människor det goda livets välfärd.
Ändå hetsar vi, i Nord som i Syd, vidare i ohållbar konsumtion och materiell tillväxt. Detta för att vår evolutionära hierarkitendens i kombination med reklamen driver oss till det i det allt ojämlikare samhälle som kapitalismen skapat och skapar.
Enligt den logiken finns ingen konsumtionsnivå eller materiell tillväxt som är tillfredsställande. Vi kommer hela tiden att jämföra oss med de som har det ännu bättre (grannens nya bil, de nyrika vi ser omkring oss, och den de välbärgades livsstil vi ser på teve ).
Och det räcker ju inte. Som Lasse Berg förklarat forskningsläget så är det ju också vår evolutionäragemenskapstendens som använder shopping och konsumtion. Detta för att skapa tillfälliga gemenskaper som surrogat(mitt ord, tror jag) för de djupare sociala gemenskaper som började gå förlorade med det nya komplexa, storskaliga, centraliserade samhälle som uppstod i samband med övergången till jordbruk och senare industrialisering.
Allt mer ensamma, anonyma och olyckliga kan vi med de senaste modeskorna eller häftigaste tatueringarna få känna åtminstone övergående subkulturers varma vi-känsla.
När Lasse Berg kommit så här långt i sin mycket intressanta analys, så känns det än mer ofattbart att han inte förmår dra de politiska konsekvenserna av sina egna djupgående evolutionära insikter om vår egen art.
Kapitalismen driver globalt fram en utveckling som är skadlig för såväl naturen som för människan. Kapitalet, eliten, överklassen gynnar ekologisk förstörelse och social förstörelse genom en ohållbar tillväxt driven av en längtan efter status, och efter en ouppnåelig förlorad ur-gemenskap.
Slutsatsen fullständigt skriker i mitt och Lasse Bergs ansikte. Vi måste återskapa ett miljömässigt hållbart samhälle. Och vi måste återskapa ett socialt hållbart samhälle med samma djupa gemenskap och ömsesidiga tillit som jägarsamlarnas samhälle – fast inte bara på lokal nivå, utan även på en modern nationell och global nivå. Alternativet är, förutom konsumism bortom all kontroll, politiska ”vi-surrogat” som fascism, högerpopulism, religiös extremism och etnisk separatism.
Vi måste undersöka varför djurhierarkier uppstod, varför jägarna/samlarna kunde skapa jämlikhet, varför jordbruket åter ledde till hierarkier, och varför jämlika demokratiska tendenser började återkomma från och med den franska revolutionen och den politiska demokratins införande. Dra slutsatser av det för framtidens samhällsbygge.
Spontant ser jag som delar av min sociala utopi; Politisk ekonomisk och social jämlikhet. Jämställdhet och feminism/femanism (halva makten till kvinnorna). Allmän värnplikt (folket ska ha den yttersta makten). Antirasism och sekulär religionsneutralitet från samhällets sida. Mer vegetarism och konstgjort kött. Makten uppbyggd underifrån med kooperativ, arbetsplatsdemokrati, kvartersmakt, kollektivhusförsök. Hbtq-positivt samhälle och ett tredje kön. Grön teknolog och alternativ energi. Ekologisk närproduktion och självförsörjning. Småskalighet och decentralisering. Federationer av lokal och kommunal makt upp till landskaps-, nationell, kontinental och global nivå. Kontroll av och inga materiella privilegier till ledare och politiker. frihet och demokrati ner på vardagsnivån. En platt demokratisk horisontell egalitär samhällsideologi. Ge alla ledare en normal arbetarlön som i Pariskommunen. Ständigt avsättningsbara ledare, makten måste alltid kontrolleras strikt. Ledarbyte, låt så många som möjligt vara ledare periodvis. Rösträtt från 15 år. Urbanisera landsbygden, ruralisera staden. Lär av omställningsrörelsen, kanske ska det nya samhället växa fram gradvis i det gamlas sköte – men då måste inte bara medelklassintellektuella mobiliseras utan även vanliga arbetare. Cirkulär återvinningsekonomi. Återkommande politisk och ekonomisk skolning av arbetarklassen. Olika former av socialt ägande från familjeföretag utan anställda, via kooperativ av arbetare, personal, brukare och anhöriga, till staten – en slags marknadssocialism med viss styrning och planering (delvis horisontell, delvis central). Pröva sig fram odogmatiskt (som Bolivia, Ecuador och Venezuela). Utjämna skillnader mellan fysiskt och intellektuellt arbete. Kanske delade jobb så man är arbetare halvtid, ledare halvtid, politiker kanske kunde väljas i team av en man och en kvinna? Alla ska delvis kroppsarbeta, göra de nödvändiga tråkiga jobben. Lokal varuproduktion – globalt tankeutbyte. Mindre kroppsligt, mer virtuellt resande. Mer global e-kommunikation, men färre resor. Inspireras av 70-talets socialdemokratiska folkhem. Begrav den otidsenliga uppdelningen mellan socialdemokrater, kommunister och annan vänster, mer av prövande sökande efter praktiska och utopiska alternativ, mindre av fundamentalistisk trosvisshet, mer av ödmjukt sökande efter folklig och vänsterenhet. Allmän social och militär vänplikt (folket ska ha den yttersta makten, och kontrollerande och deltagande delta i den offentliga sektorn). En grön värld är nödvändig, men för att få med sig vanligt folk på det tåget är en röd värld nödvändig – förutom att det är ett framtidsmål i sig.
Tror man på demokratin, på människans kreativitet och på hennes godare sidor så: En annan värld är möjlig med jämlikhet, samarbete och framsteg inom naturens ramar. Det gäller ”bara” att skapa en samhällsform som lyfter fram våra gamla positiva jägarsamlarsidor. Framtiden tillhör därför någon form av ekosocialism.
Hans Norebrink
# Jag måste också kortfattat och ungefärligen nämna Lasse Bergs imponerande och övertygande analys av varför just Afrika hamnat efter i utvecklingen. Han avfärdar förklaringsmodell efter förklaringsmodell, och hamnar i slutändan i att de skilda klimat-, växt- och jordbruksförutsättningarna i det tättbefolkade tempererade och subtropiska väst-öst-utbredda ”Medeurasien” (mitt lanserade ord för Europa, Asien samt arabiska Nordafrika vid Medelhavet), jämfört med det glesbefolkade tropiska subsahariska, nord-syd-utbredda svarta Afrika skapat skilda typer av stater. Starkare i Asiens floddalar än på Afrikas savanner, vilket påverkar de båda kontinenterna än idag – som en geografisk-historisk-kulturell utvecklingsbakgrund. Lasse Berg kompletterar här förklaringarna i Jared Diamonds kända bok ”Vete, vapen och virus.
# Själv vill jag tillägga att stater har en problematisk dubbelnatur. De kan skapa inre fred och utveckling, men utgör samtidigt ett våldsmonopol i den härskande klassens tjänst (för att prata marxistiska). Det var med staternas uppkomst det mänskliga klassamhället uppstod. Och det var med staten som verktyg som de realsocialistiska klassamhällena och sociala byråkratiska partihierarkierna, uppstod under ”kommunismen” som en ny form av utsugnings- och förtryckarsamhälle.
# Såväl den moderna kapitalismen som den moderna socialismen är som storskaliga samhällen ”onaturliga”. Däremot är kapitalismens ojämlikhet och socialismens (ideala) jämlikhet lika ”naturliga”. Samarbete och konkurrens, egoism och osjälviskhet är också lika ”naturliga” för människans natur. Liksom ”ondska och ”godhet”.
# Om klassamhället som Lasse Berg säger uppstått på grund av vår flexibilitet – Varför har hierarkiska samhällen uppstått över hela världen de just senaste 10.000 åren? Det finns också ett naturligt experiment; Jägarna dominerade i såväl den Gamla som i den Nya världen. Oberoende av varandra (utan kontakt) skapades i båda dessa världshalvor hierarkiska samhällen. När spanjorerna erövrade Mexiko kände de igen sig i det samhälle de mötte. Detta kan inte förklaras med flexibilitet. Istället var det den parallella utvecklingen av storskaliga samhällen som fick jägarjämlikheten att överflyglas av djurojämlikheten i vårt inre. I Gamla som i Nya världen.
# När Japan efter kriget tog efter västlig matkonsumtion mångdubblades de kroniska sjukdomarna. I Kina fördubblas vart tionde år hjärtkärlsjukdomar, mentala sjukdomar och diabetes. Likaså cancer, speciellt prostata- och bröstcancer. Japan och sedan Kina är idag världens största marknader för lyxprodukter.
# Lasse Berg har samma psykreduktionism som marxismen. De kan inte förklara hur i ett jägarjämlikt samhälle det plötsligt kunde uppstå en lust till makt och egendomar. Det kan däremot den evolutionära materialismen – den hierarkiska driften finns kvar från vårt däggdjursursprung. Se ”The Collapse of Complex Societies” sidorna 35, 36 och 72, samt ”Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitarian Behavior”.
Läs också: ”Demokrati” i generna, Vi är samarbetare, Optimisten Lasse Berg, Skönmålar människans natur
Intressant?
Mer: GP, SVD, KB, HD, Kraulis, Ny Tid, VP, AB, DB, UNT,
Läs även andra bloggares åsikter om Ut ur Kalahari, Lasse Berg, Mänsklig natur, Evolution, Marxism, Framtid, Utveckling, Jämlikhet, Hierarki, Status, Människan, Richard Dawkins, E.O. Wilson, Kultur, Böcker
