Invasiva djurarter kan vara ett stort problem. Det kan utrota existerande arter, förändra balansen i naturen och bidra till att den biologiska mångfalden minskar. När det gäller rovdjur finns det fyra djurarter som anses vara invasiva i Europa, mink, mårdhund, tvättbjörn och näsbjörn. Den sistnämnda beräknas inte betyda nåt för svensk del, däremot de tre förstnämnda.
Minken är redan etablerad i landet. Den har spridits genom rymningar från minkfarmar. Den har i viss områden konkurrerat ut andra mindre rovdjur och innebär omfattande störningar för fågellivet i många områden, exempelvis i kustbandet där fiskmåsar och andra fåglar som häckar på marken får ägg och ungar uppätna. Kanske en av anledningarna till att fiskmåsarna allt mer flyttat in i samhällena och städerna för att häcka. Tyvärr påskyndar många så kallade djurrättare spridningen av mink i Sverige genom att släppa ut dem från minkfarmar. Idag finns det dock inte längre nån möjlighet att bli av med minken så arbetet när det gäller mink är inriktat på att begränsa skadeverkningarna. Nåt som inte direkt underlättas av att djurrättare släpper ut min i naturen.
När det gäller mårdhund bedrivs en furiös kampanj för att hindra mårdhunden att etablera sig i Sverige. I Finland finns en stor mårdhundsstam och där har den kommit för att stanna. Såväl Finland som Norge hjälper dock till för att förhindra spridning till Sverige. De största problemen med mårdhund verkar vara att den sprider rabies och dvärgbandmask (det sistnämnda verkar dock inte finnas i Finland). Kampanjen mot mårdhunden har i tidningen Glänta och i katalogen för konstutställningen Motbilder i Göteborg använts av Patricia Lorenzoni som en allegori för rasism och motstånd mot invandring. Det är som jag ser det en mycket illa vald jämförelse. Mårdhund innebär sannolikt en minskning av mångfalden i naturen medan invandring av människor från andra länder innebär ökad mångfald vad det gäller det mänskliga och den mänskliga kulturen. Att jämföra mårdhund med mänskliga invandrare är därmed inte lämpligt, eventuellt kontraproduktivt. I alla fall är det inte en fungerande jämförelse eller allegori.
Personligen tror jag ändå inte vi människor kan hindra mårdhunden från att etablera sig i Sverige. Däremot kan eventuellt en större vargstam vara begränsande, ungefär som att lodjur innebär färre rävar och fler mårdar.
Sverige kommer troligen att i en ganska snar framtid ha mårdhundar. Kanske gäller det också tvättbjörn som det finns mängder av i Tyskland och en del av i Danmark. Förr eller senare kommer de till Sverige. Jag hyser inget tvivel om det.
Intressant?
Mer: DN, Sydsvenskan,
Läs även andra bloggares åsikter om Invasiva djurarter, Rovdjur, Djurrätt, Djurskydd, Mink, Mårdhund, Tvättbjörn, Mårdhund, Näsbjörn, Natur, Djur, Invandring, Mångkultur, Samhälle, Politik
